Florida: Dag 12, Alligatorjakt och avskedsglass

Måndagsmorgon, den sista heldagen, vaknade jag upp runt 7-tiden. Det spritter i benen på mig numera, och det finns flera saker jag saknar oändligt mycket från mitt vanliga liv: 1) mina promenader och 2) BRÖD. Smörgåsar! Bröd med smör och ost!!!.... Det sistnämnda finns inte mycket att göra åt (förutom att frossa i smörgåsar när jag kommer hem), men promenaderna... Försökte gottgöra promenadbristen denna morgon med att traska på löpbandet. Till min barndoms favoritserie.

(Kan även erkänna att det var avsnittet där Cole dör, varpå jag står och tystbölar på löpbandet.... #phoebecole4ever)

Emil och jag åt yoghurt i sängen, och sedan lurade jag honom att bada med mig i hotellets badkar. Vi satt och plaskade i grumligt badvatten (badkaret visade sig inte vara det renaste) och pratade om resan som varit. Klassisk fånig kvalitetstid.

Vid 11-tiden mötte vi upp X-fam för ett av resans sista planerade äventyr. "Det finns en enda sak som saknas med den här resan... Det är att se en levande alligator!" hade Emil sagt under gårdagen. Så nu skulle vi ut på alligatorjakt!

Både jag, Emil och Ninni hade googlat under gårdagen ("where to spot live alligators in florida") och hittat två olika alternativ. På det förstnämnda fanns ingenting att se, så vi åkte till vårt andrahandsval, bara 30 minuter från hotellet.

Det var en park som låg vid norra kusten av den stora sjön Tohopekaliga (try saying that three times fast). Hettan var skållande, men här har vi hört att folk ofta ser levande alligatorer. Så vi traskade runt och kikade ned mot vattnet.

Det var en riktigt vacker plats.

... VI kikade över kanten. "Gå inte för nära vattnet!" uppmanade Ninni upprepande. "Colin, inte så nära! Bort från kanten!".

Så nu, mina vänner, ska vi leka en liten lek!!! .... "Find the gator"!

... och där! Där är den!

... och där!

... och en till!

Emil och Emelie = mycket nöjda!

... Plus, att nu kändes det mycket mer äkta med den där kylskåpsmagneten vi köpte - för vi har vi ju faktiskt sett riktiga, levande, vilda alligatorer i Florida! ... Plus lite ekorrar som lekte i ett stort träd också.

Nu när vi sett flera stycken kände vi oss nöjda, och att gå runt och bränna oss i solen kändes inte längre värt det. Vi började gå tillbaka mot bilen. Vi åkte hem till hotellrummet och vilade en timme (och smygåt lite oreos) innan det var dags för det sista middagen i Florida.

Vi valde Red Robin efter succémiddagen bara dagarna innan, och vi var sugna på att återuppleva den smakeuforin. Vi började som vanligt med ett högt lökringstorn (på bilden ser det ut som att Stefan skyddar tornet från Ninni, men jag kan inte erinra att så var fallet).

Jag tog en cheeseburgare denna gång, med broccoli som sidorätt. Emil tog en pepprig baconburgare med sötpotatispommes. Det bästa av allt: fri påfyllning på sidorätter och dricka, så jag fick en hel laddning pommes av Emil också.

När vi ätit kände vi oss mer än mätta. Jag låtsades gå på toaletten, men betalade notan i smyg. Som ett tack till X-fam för att de velat ta med oss hit, och lät oss uppleva det som de älskar så högt.

Därefter var jag och Emil tvungna att packa inför hemresan. Vi skulle ju åka vid lunchtid från hotellet morgonen därpå, och ville ha det mesta redo.

När vi pressat i så mycket vi kunde (ja, det hade inte blivit lite shopping, precis....) så åkte vi till Target för att handla det sista inför flygresan: snacks och..... en avskedsglass.

Glassarna smälte så snabbt att vi knappt hann med - nog rekord för mig att äta en glass på mindre än 5 minuter. Men den slevades i, och gudars, så god den var! Oat of this Swirled - du är en vinnare!

I butiken handlade vi även färdkost: gummibjörnar, chocolate chip cookies och äpplen samt åksjuketabletter till mig.

När vi kom hem och packade i det sista såg vi att det var på gränsen till övervikt på samtliga väskor. Emil stressade upp sig en hel del medan jag själv var kolugn ("det löser sig! I värsta fall betalar jag övervikten"), men han tyckte nog jag var lite för laid back och blev mest irriterad på mig. Resefeber kanske?

Jag underhöll mig med att försöka äta upp de sista pringlesen vi hade kvar så att jag fick magknip lagom till sängdags. Sedan släckte jag redan vid 21, för att kunna förebygga framtida jetlag. Vi får väl se hur det går med det...

Imorgon (eller idag, för er som läser detta nu) åker vi hem!