Florida: Dag 5, Cheesecake Factory och mer Red Velvet

Då gårdagen varit så lång och utmattande, så valde vi att ta sovmorgon på måndagen. Lagom till halv elva så tog vi oss däremot iväg, då Stefan, Ninni och Colin skulle åka till Sears. Jag och Emil hakade givetvis på.

En vet att en är i USA när även flygplanen hyllar Jesus Kristus.

Med det budskapet kom vi fram till Sears och började strosa.

Då jag redan shoppat en del under resan var min plan inte att hitta fler plagg att spendera pengar på men tji fick jag... Jag hittade två koftor, en skir sommarkofta och en simpel topp som jag råkade lägga 66$ på.

När klockan slog 13 började vi bli hungriga, och idag hade vi pratat om att testa Cheesecake Factory. Åh, Cheesecake Factory, som jag hört så mycket om! Sett i så många amerikanska filmer/serier, på youtube... Kändes nästan surrealistiskt att gå dit.

I disken vid entrén såg man ett urval av deras cheesecakes. Precis lika maffigt som jag föreställt mig. Men nog blev man lite mörkrädd när man såg kalorimängd varje bit (ja, det står utskrivet på allt här i USA, på alla menyer i restauranger och på alla livsmedel i butiker...).

Runt 50 stycken olika cheesecakes fanns det att välja på, och för mig var valet givet.
Red Velvet Cheesecake, givetvis!

På något sätt råkade vi beställa i to-go-kassan, och fick våra sex bitar i take-away-lådor. Men vi gjorde det bästa av situationen: hoppade in i bilen med AC:n på full fräs och åt dem där. Vi alla fick smaka av varandras, givetvis. 

Emil tog en Chocolate Chip Cookie Dough Cheesecake, Stefan en riktigt chokladbomb med Chocolate Black-Out Cake (närmast till vänster) och Ninni en 30th Anniversary Chocolate Cake Cheesecake (med fudge och chokladtryffel). Colin tog en Carrot Cake Cheesecake (som kan ses i bakgrunden på bilden ovan).

Alltså HERREMINJE vad stora och mäktiga (och goda!) de var. Ingen av oss (okej, förutom jag då..) orkade äta upp hela (men det var på ren viljestyrka!)... Satan i gatan, vilket mastodont-fika. Nog blev jag varse att jag just smällt 1580 kalorier i en enda tårtbit.

Vi åkte hem, alla i ett extremt sockerkoma, och landade på hotellet. Jag och Emil försökte vila upp oss genom att mysa, blogga och prata. Jag fick ett ångest-slag när mättheten slog till som hårdast (det här med att det står kalorier på allt framkallar tunga minnen...), och Emil kramade om mig och försökte få mig att förstå att allt var bra. Precis när ångesten gick över fick jag istället tung huvudvärk. Grattis, Emelie.

Lagom till att resterande sällskap kom tillbaka efter mer shopping så lättade värken. Alldeles perfekt till att vi skulle åka och käka middag!

Klockan var nu 19 där lokal tid, och vanligtvis brukar vi äta vårt stora mål mat om dagen mellan kl 15-17 lokal tid. Vi märkte rätt snabbt att kl. 19 var ett misstag, så i princip samtliga restauranger var fullproppade med middagshungriga amerikaner. Det är alltså deras middagstid, och en tid vi bör undvika för att slippa behöva trängas.

Efter två försök på olika restauranger hade vi turen att finna ett litet avskilt, helt nyöppnat ställe som hette Ford's Garage.

... och det som var häftigt var att hela lokalen var inredd och uppbyggt som ett Ford-garage. Det hängde bildelar på väggarna, regskyltar, Ford-reklam, däck, och till och med hela Fordbilar i gammaldags stuk hängde i taket.

Fick även en (suddig) gruppbild på hela gänget.

Menyn bestod av massor av olika burgare med olika sides. Ett redigt burgarhak, skulle en kunna säga. I och med att vi - sedan vi landade här - har ätit burgare, pizza, burgare, pizza (i den ordningen) och nu burgare, så har jag känt på senaste tiden att min kropp bara CRAVE:AR typ ~gurka~. Eller något annat fräscht och grönt. Blev lyrisk när jag såg ett en kunde välja broccoli som side. BROCCOLI MITT HJÄRTA SLÅR FÖR DIG.

Min burgare då, den får vi inte glömma. Lyssna på det här: 226g (half a pound) black angus, medium rare, med rökt gouda-ost, picklad rödlök, sallad, tomat, friterade lökringar och LYSSNA: vit tryffel bacon aioli.

VIT TRYFFEL BACON AIOLI. Den godaste såsen jag någonsin ätit. Fy farao, varför har jag aldrig sett det någon annanstans i världen förut???? .... Burgarbetyg: 9/10. Jädrigt högt betyg, pga: 1) såsen, 2) det fluffiga brioche-brödet som hade en stämpel på sig, älskar burgarbröd med stämplar, så jävla onödigt snyggt!! 3) en fick välja stekgrad och 4) saftig AF.

Åt i vilket fall med god aptit, och broccolin försvann fortast av allt. Både min kropp och knopp behövde det, kan jag säga. Medan vi åt diskuterade vi vad som skulle hända under morgondagen: resten av gänget ville åka till Universal och jag var glad över att inte behöva åka med. Ensamdag på hotellet, ja tack! 

Därför behövde vi åka en snabbis och handla, så att jag skulle ha lite proviant till morgondagen. Jag kan ju inte precis gå och handla.. (och hyrbilen vågar jag inte ta ensam!).

Handlade en kyckling- och fetaostsallad (passar på!!!), honungsrökt kalkon, mer pepsi max, nagelfilar, äpplen, huvudvärkstabletter (u know y), vätskeersättning och en burk B&J's (fast den var inte till mig).

När vi kom tillbaka till hotellet så var vi sugna på något lite sött. Emil hade varit en ängel och köpt Red Velvet Cupcakes till mig bara dagen tidigare (när jag hade mått så dåligt efter Universal ville han överraska mig med något han sett att jag dregglat över i butiken).

Den tog jag med mig över till Ninni, Stefans och Colins (alltså, så jobbigt att skriva alla deras namn hela tiden - finns det ingen förkortning jag kan använda?? Vad tänker ni?) hotellrum. Emil var mer sugen på sin glass.

... Som han tyckte smakade precis som sin favoritsmak borta i Sverige: s'Wich Up. Han var toknöjd (gav 10/10), och jag var glad för jag fick ett femte nytt lock! 

Nu var klockan redan 22, och vi behövde gå och lägga oss. De andra skulle upp tidigt och gå till nöjesparken, och jag skulle få njuta av att göra vad-jag-vill. Godnatt på det.