Florida: Dag 4, Universal Studios

Söndagen var dagen som vi planerat att åka till den enorma nöjesparken Universal Studios. Vi hade alla gått och lagt oss tidigt för att vara pigga och glada, och för att orka hela dagen. (Vem vaknar då inte kl. 04 på morgonen och kan inte somna om? Antagligen var min kropp redan innan nervös inför dagen).

Hursomhaver så stod vi redo utanför hotellrummen vid 08 och åkte halvtimmen bort till parken. Det skulle bli över 35 grader varmt och gassande sol, så vi hade smörjt in oss från topp till tå.

Vi grabbade åt oss en karta och påbörjade vandringen in i parken.

Vi började med Island of Adventure. 

Bara att vara inne och gå i parken är en upplevelse - det finns så vansinnigt mycket att se! Bara hur de har byggt upp den!

Första delen vi kom in i var superhjälte-delen. Colin, Stefan och Emil började med att åka en maffig berg-o-dalbana: Hulken. Loopar och drops är inte riktigt min och Ninnis stil, så vi stannade nedanför och snackade medan vi väntade på dem.

Efter den åkte vi samtliga en 3D-ride som representerade Spider Man, och sedan kände vi oss klara med superhjälte-delen av parken. Då hamnade vi plötsligt i serietidnings-delen.

Colin, Stefan och Ninni tog en gruppbild framför Popeye (eller Karl-Alfred som han visst heter på svenska).

Och en gruppselfie!

Vi gick förbi flera olika attraktioner, men var tvungna att prioritera lite. Bland annat valde vi bort alla attraktioner där en blev alltför blöt, eftersom vi inte ville klafsa runt med våta kläder.

Efter serietidnings-delen så kom vi in i Jurassic Park-delen. Där stod vi i kö i 40 minuter för att åka King Kong-åket.

Någonstans här hade solen legat på så mycket att vi alla kände oss riktigt sugna på något kallt och svalkande. Vi tog varsin milkshake. 

Så traskade vi vidare in i Hogwarts. 

... Och där stod vi i kö i mer än en timme i obeskrivlig hetta, innan vi fick åka ännu en 3D-ride.

... och där... under den åkturen - då vände allt för mig. Eller snarare: min mage vände ut och in på sig själv. Jag kände mig spyfärdig och var tvungen att springa ut när åkturen var över, för att få lite frisk (dvs. tropiskt het) luft.

... och illamåendet släppte inte. Vi fortsatte in i Hogsmead och letade reda på kall dryck och toalett. Därefter traskade (jag: stapplade) vi in i Diagon Alley. 

Så mycket folk. Så äckligt varmt. Så illamående. Fy farao, vad jag mådde piss. Ville bara lägga mig ned på marken och blunda, men så fort jag stängde ögonen så snurrade världen. Dessutom var det så varmt att det knappt gick att finnas till.

Medan de andra var sugna på att testa den nya åkturen Fast & Furious, så kände jag att det fanns ingen chans i världen att jag skulle kunna åka med. Jag satte mig ned och väntade i skugga i 39 grader, och räknade minuterna till de skulle vara tillbaka. Illamåendet lade sig inte.

Köerna som skulle ta 25 minuter tog 55 (jorå, det blev jag varse!) och när de kom tillbaka så behövde vi alla ha något i magarna. Vi gick till en restaurang med AC (tack gud!) och drack varsin milkshake till.

Efteråt sade de att det fanns tre berg-o-dalbanor till som de ville testa, men hela min kropp sade ifrån. "Jag klarar inte det. Jag stannar gärna här och väntar på er, så kommer ni och hämtar mig när ni är klara?" bad jag.

Resten av gänget stack iväg för att åka mer och jag försökte sova lite i den kitschiga röda lädersoffan. Inte bara hade jag varit vaken sedan 04, jag hade även promenerat i stekande sol och blivit illamående. Allt jag ville var att komma hem.

Och som ett under kom de tillbaka bara timmen senare och sade "du, vi skippar de sista två, vi är för trötta nu".. Och jag kände... HALLELUJAH! 

"Är ni säkra på att det inte är på grund av mig?" frågade jag tveksamt, men de bedyrade att de kände sig klara för idag.

På vägen ut hittade Emil och Colin en passande tron. Gossarna (och godisgrisarna) Hjerp.

Så närmade vi oss slutet av parken och den roterande jordgloben som kännetecknar Universal.

Vi tog en sista selfie framför jordgloben.

Så gick vi ut genom portarna och blickade  bakåt mot parken vi lämnade bakom oss. TACK OCH HEJ ville jag skrika och VI SES ALDRIG MER IGEN. Alltså, nog för att det var en mäktig upplevelse och allt, men.... Nöjesparker är inte längre min grej. Jag älskade det när jag var barn, men nu är mitt balanssinne uppenbarligen inte vad det en gång varit, och det är mer pina än vad det är roligt.

"Tur att vi har två dagar kvar att gå!" menade resterande gäng, som betalat för en 3-dagars-biljett. Själv känner jag mig själv tillräckligt bra för att enbart ha köpt en 1-dags-biljett, och nog hade jag så rätt i det.. (Så nästa gång de åker dit skall jag ligga vid poolen och dricka pepsi max, lösa korsord och se på film på hotellrummet #egentid).

Mitt huvud dunkade fortfarande när vi kom ut ur parken, och hela min kropp krävde salt. De andra (som också bara ätit milkshakes under dagen) föreslog en favorit-i-repris på Cici's Pizza. 

Pizza-buffé!

Vi åt så magarna stod åt alla håll, och sedan åkte vi vidare hemåt. Jag svalde två värktabletter när jag kom hem och bäddade ned mig i sängen, medan Emil åkte vidare med de andra och köpte frukost. Sedan någonstans där så somnade jag....