Kroppkakor hos Emils farmor

Tisdagen började sådär. Fortfarande helt död i kroppen efter sommartidsomställningen. Kunde knappt ta mig ur sängen (trots att jag somnade lite efter 22?).

Åkte till jobbet, frid och fröjd. Sedan skriver Emil att han har en kurs på torsdagskvällen, måste boka om vår dejt. Jag blir genast irriterad. Alldeles lagom när jag skulle ta en selfie.

Irriterad slängde jag lite huggande meddelanden på messenger och han svarade i samma affekt. "Ha lite mer framförhållning!" var mitt budskap. "Vad är det stora problemet?! Vi kan ju lika gärna dejta imorgon!" var hans.

Till slut orkade jag inte skriva mer sura saker, så jag gav en dryg kommentar om att han kan göra som han vill. Efter det så löste det sig på något sätt av sig själv?

Så då var jag lugn och glad igen och kunde ta en icke-irriterad selfie! 

Ja. Det var ju liksom ingen grej egentligen. (Tror mycket spillde över från att vi faktiskt hade en konflikt i fredags?). Vad säger man - en olycka sker sällan ensam? Tror detsamma gäller konflikter, eller vad tror ni?

Jag läste lite litteratur i luckorna mellan besöken, och snart var det dags att stämpla ut. Jag saknade Emil en hel del.

Och passande var väl det, för på eftermiddagen hade jag stämt träff med Emils farmor Kerstin, som skulle bjuda på kroppkakor hemma hos henne! 

Emil var redan där och inväntade maten. Kroppkakor är en av hans barndomsfavoriter (på förstaplats kommer klimp och fläsk), och han såg så fram emot det.

Jag kan inte tänka på kroppkakor utan att samtidigt tänka på min egen farmor. Jag vet ju att hon avgudar kroppkakor och kunde äta (enligt hörsägen!) oändligt många som ung (eller tolv som var rekordet... eller hur det nu var.). Numera äter hon dem sällan, eftersom de är så omständliga att laga.

Tur att Emils farmor Kerstin fortfarande har motivationen igång, för då får jag smaka på de äkta småländska kroppkakorna (tror dessutom min farmor åt Blekinge-kroppkakor, som görs på rå potatis snarare än kokt).

Tycker mycket om dem! Godast är ju den kokta potatis-klumpen som är runt om. Fläsket och löken är bara bonus. Åt tre och blev proppmätt.

Men som alltid hos Kerstin slipper en inte undan dessert. Hon hade fixat fransk chokladtårta (från kartong), choklad och kex.

Tur nog för min mage så var chokladtårtan inte en favorit, så jag slapp få ännu mer matkoma än nödvändigt.

Vi satt ett tag i soffan och pratade om vardagen, om tiden som Kerstin var liten, och huruvida en skall köpa fritös eller inte.

Efter att tag tackade vi för oss, kramade Kerstin ett hjärtligt hej då (när hon sade "nästa gång bjuder jag på klimp och fläsk" så sken Emil upp som en skolpojke). Väl i bilen frågade Emil om vi inte kunde åka ut på glassjakt igen. Vi har fortfarande inte hittat en av de nya Magnum-glassarna..

.. Efter att ha gått bom på Ica Maxi, Ica Supermarket, Hemköp, Willys, Stora Coop samt City Gross... Så fann vi, på lilla Coop...!!!

DEN NYA MAGNUM: White Chocolate & Cookies.

Nu har vi till fredagskvällen, kan jag meddela! Vi åkte hem, jag lade mig och läste och Emil spelade mobilspel. Allt var frid och fröjd och vi har glass!!!!