Paris: Dag 3, Min ensamdag med crêpes och baguette

Söndagen, sista heldagen i Paris, började såhär. Kröp och smodde åt mig datorn, klickade mig in på facebook och bloggen och väckte mig själv långsamt med alla intryck från sociala media. Fick bland annat en bild från Christer med snökaoset som råder i Sverige. (Nu vill jag ännu mindre flyga tillbaka!).

Istället blev jag extra peppad när jag såg hur solen strilade in över golvet. Det var soligt!! Åh! 

Jag tog mig ut lite innan kl. 11, och möttes av denna vy precis utanför porten. Jag har promenadspritt i hela benen!

Gick nedåt mot 16:e arrondissementet och hälsade artigt på Eiffeltornet.

Både en och två gånger, faktiskt.

Gick över Seine och tog gatorna längs Champs de Mars, vandrade nedåt genom 7:e arrondissementet.

Helt plötsligt var jag i mina gamla hoods! Åh, det är sådan nostalgi att traska omkring här... Jag gick även förbi boulangeriet där jag jobbade förr och kikade in, men det var kaos med kunderna, och min gamla chef Nadia sågs inte till. Håhåjaja, vi får ses nästa gång!

Klockan blev runt 13 och jag blev hungrig. Hungrig på en nutella-crêpe. Precis som förra gången bad jag mannen i crêpes-ståndet att göra den "extra tjock". Medan han gräddade den log han mot mig och sade "den här blir mättande, kan jag säga dig!"... "Ja, det är ju min lunch", menade jag, och log tillbaka.

SÅ HIMLA GOD CRÊPE. Ska aldrig beställa en crêpe igen utan att få den extra tjock. Älskar mojsiga, goda, tjocka crêpes.

Efter jag ätit upp (och letat upp en burk cola zero, nu var jag törstig efter all mastig nutella), så tog jag ett varv i Jardin du Luxembourg. Beundrade statyerna. Slog mig ned på en bänk och skrev lite i min dagbok, på franska.

Gick förbi fransmän som låg och solade i parken. Fick värsta vårkänslorna av det - fåglarna kvittrade som i en symfoni runt om, solen värmde som i april och det var vindstilla.

Fortsatte traska i solen upp över Seine.

Gick förbi ett gammalt favoritställe. Här tog Nattis en älskad bild på mig när vi var här tillsammans för första gången, i maj 2014.

Snart började benen ömma, och tur var väl att jag då bara var en halvtimme från studion. Jag passade på att gå förbi ett av mina bästa boulangerier i kvarteret, köpte en baguette tradition och ett chokladbröd.

Sedan gick jag hem och kastade mig i sängen och dödscrollade (dvs scrolla utan att registrera) instagram i typ en halvtimme. Jag kände mig helt mör i kroppen efter alla timmars promenerande denna helg.

Dags att mumsa baguette! Min bästa mysmiddag i Paris. 

Och löste korsord och såg på youtube på storbildstvn. Efter en timme eller två blev jag sötsugen, och mumsade på min pain cacao (chokladbröd).

Jag kände mig helt mör och slö i kroppen hela kvällen, och det var så skönt att bara halvligga och ta det lugnt. Mata videoklipp efter videoklipp, dricka te och pilla på korsordet.

Fick även en rejäl hungersknäpp runt 22-tiden, när kroppen plötsligt skrek efter belvita-kex och pain au lait. Kanske inte så konstigt, när den helt plötsligt börjar traska en extra mil om dagen. Jag mättade magen och somnade sedan som en stock klockan 23.

---

Nu är klockan kl 08 och jag ska börja göra mig i ordning för att lämna studion. Vid 10:30 skall jag möta upp Lolo på hans boulangerie och få två halvbaguetter (kvällens middag!) och sedan tar jag bussen från Paris lite efter kl. 11. Gud vad jag inte vill hem.