Charkbricka på Charlie's

I torsdags var det äntligen dags för dejt igen. Åh, dejter är så himla underbara. Det är verkligen veckans höjdpunkt, och en tid då jag och Emil vet att vi bara fokuserar på varandra.

Under dagen hade jag piffat rejält med spetstopp, ljusblå jeans och extra mycket ansiktsgegga.

Kände mig så himla glad och pirrig, och såg fram emot dejten hela dagen på jobbet. Bara att veta att jag på eftermiddagen skulle få tillbringa en lyxig stund med Emil gjorde mig på så bra humör!

Så pass glad att jag, när jag haft mitt sista möte mellan 13-14, valde att åka tidigare från jobbet och tillbringa tid på Emils jobb. Han slutar inte förrän 16, men trots det kändes det bara fint att sitta där vid kontorsbordet, läsa lite förlossningsjournaler, pussas med Emil och lösa korsord med hans kollegor.

Emil mådde däremot inte toppen, utan hade sovit dåligt och var därför rätt trött och slutkörd.

Vid 17 hade vi bokat bord på Charlie's - en finare krog i Oxelösund som är en ort ungefär 20 minuter från Nyköping.

Men som ni vet är inte allt hav och gröna skogar. Emil och jag matchade inte riktigt i sinnesstämning på vägen dit, och hans trötthet gjorde honom känslig för kritik. Ett av mina bryskare uttalanden om hans parkering (-6 grader ute + alldeles för långt bort från restaurangen = Emelie upprörd) gjorde honom grinig och irriterad.

När han stängt av motorn gick luften i bilen att skära med kniv. Ingen av oss sade något. Vi satt nog i en minut, helt tysta, medan tankarna rullade i mitt huvud. "Ska jag säga något? Vad ska jag säga? Kommer han säga något?", innan han klev ut ur bilen, redo att gå till restaurangen.

Det kändes inte bra för mig att påbörja dejten på detta sätt, så jag satt kvar. Jag satt nog i minst två minuter, orörlig, innan Emil tröttnat på att vänta utanför bilen i kylan. Han slet upp bildörren och satte sig i förarsätet igen, slog igen bildörren och stirrade tomt framför sig.

"Vad är det?" sade jag. Han försökte förklara hur jobbigt det var för honom, hur trött han var och hur det kändes som att ingenting han gjorde dög. "Men Emil", svarade jag. "Jag förstår att det känns tungt just nu - du har sovit dåligt och är lättkränkt. Imorgon kommer det kännas som ingenting. Men jag ber om ursäkt, för jag ser hur jobbigt du tycker att det är just nu. Det var inte meningen att få dig att må såhär", och lade handen på hans ben. "Men just nu känns det inte helt bra att gå in till restaurangen. Så antingen löser vi det här och går och dejtar, eller så åker vi hem och försöker slappa av. Vad tycker du?" (ville ge psykologen i mig en high-five för gott validerande, men en 'aja baja' för insmygandet av personattack mitt i allt).

".... Jag tycker vi går in." trevade Emil, och lade sin hand på min och mötte min blick.

Så kunde äntligen dejten börja. Från parkeringen in till restaurangen huttrade vi båda, sneglade på varandra och log fånigt. Ja, så vi gör.

Så fort vi klivit in genom restaurangporten så var konflikten som bortblåst. Vi fick ett bord och slog oss ned, beställde från menyn och underhöll oss med ett gemensamt korsord medan vi väntade.

Emil beställde en Charcoal Burger - rostad lök-majonnäs, kanderat bacon, äppleslaw, pommes frites och cheddarost.

Själv tog jag en charkbricka, med fyra olika sorters charkuterier, ruccolafärskost, grillade grönsaker, oliver och surdegsbröd. Och någon sorts friterad rosmarin uppepå? SÅ GOTT.

Faktiskt en av de godaste charkbrickorna jag ätit, och en av få som faktiskt varit värda sitt pris (149:-).. Annars tycker jag en betalar skjortan för tre pluttiga bitar skinka bara. Denna var redig!

Med mat i magen och korsord är det svårt att inte vara glad. Så glad att vi till och med tog en selfie. Fina, fina, Emil. Han bad om ursäkt cirka tre gånger efteråt, för att han varit grinig. Men herrejösses, är det inte det en ska vara i ett förhållande?!

Sedan åkte vi hem och tittade på Hotellkampen på Netflix (rekommenderas!) - som är en feelgood tävlings-reality när olika par med AirBnB får betygsätta varandras uthyrningar. Alldeles lagom ansträngande.