Cashar in pastan jag fick i julklapp

I lördags vaknade jag upp, som vanligt, innan Emil. Då jag snabbt blivit uttråkad i min ensamhet så valde jag att ta mig ut och kasta soporna. Solen sken och det var vindstilla, vilket gjorde att jag fastnade ute i en halvtimmes promenad.

Det var så himla härligt! Till dess att det inte var det längre (efter trettio minuter är minusgrader inte längre uthärdligt), och då gick jag in.

Alldeles lagom till att Emil vaknade upp! Vi lade oss i soffan och tittade vidare på vår stundvisa besatthet: Hotellkampen på Netflix. Emil låg med sin tjocka kalufs på min mage.

En timme blev till två blev till tre, blev till glass...

Sen slog klockan 14 och jag var tvungen att klä på mig rediga kläder och ta mini cooper upp till Stockholm. Mitt första stopp var i min lägenhet i Globen, som numera är uthyrd till en f.d. kollega/simlärare. Där fick jag äran att plocka upp, säg femton brev från diverse myndigheter.

Känns så sjukt nostalgiskt nu att parkera bilen och gå upp genom mitt bekanta trapphus. Jag har inte bott där på mer än ett år, jag vet, men innan dess har detta varit mitt hem sedan jag var 19 år? Och tänk att jag inte längre bor här?... Det är svårt att begripa.

Kort därefter svängde jag in på södermalm, blev aaaaaningen sen när jag desperat letade parkering (huga) och hittade sedan upp till Vapiano där Nathalie väntade.

Jag skulle nämligen casha in min julklapp - en middag på Vapiano tillsammans med min syster. Precis vad jag önskat mig! (Egentligen kostar ju redan till/hem från Stockholm mer än själva middagen, men det är definitivt värt att betala för umgänget!). Jag tog en penne pomodoro med prosciutto crudo och massor av färsk basilika.

Vi satt och prata om högt och lågt - mest av allt de tjafs och bråk vi har med våra närstående. Jag berättade om dejten med Emil och om hur vi haft en oenighet precis innan, om gårdagen med spelkväll och en arg Emil för att han tyckte jag var elak mot honom i spelet. Han blev så arg att han gick för att sova på soffan (men kröp snällt tillbaka till sängen timmen senare när han insåg hur fånigt allt var).

Efter en timme krånglade vi oss ut ur staden och bilade till Lidingö. Jag hittade gratis parkering (woop!) och så steg vi in i Nattis lägenhet.

Vi såg på film och surfade på mobilerna. Efter ett tag blev jag hungrig och åt äpple med sirap och kanel. Och en knäckemacka.

Nathalie har rutiga pyjamasbyxor och biter konstant på sina naglar när hon tänker. Precis som pappa gör. Jag undrar om hon vet om det med sig själv.

Efter filmen hamnade vi in på diverse youtube-klipp, varav de mest härliga att se var proposal videos med flash mobs och andra helt sjuka inslag. Men jag menar - vad är ett frieri utan en parad och ett synkroniserat dansnummer?

Runt midnatt så gick vi oss lade oss. Jag fick hjälp att bädda fint i soffan, och trots att gatlyktan utanför lyste upp hela köket så sov jag som en prinsessa.

När jag åkte vid 9 på morgonen sov Nathalie fortfarande.