Tänk att det där var jag.
Tänk att det var jag som stod där, tog den där selfien, lycklig så det klingade i hela öronen. Tänk att jag fick bo där, vakna upp varje morgon där, arbeta där, promenera där, skaffa vänner och pojkvänner där, somna där....
Jag levde min dröm, och det var helt magiskt. Jag vet inte om jag vill gråta eller skratta när jag ser tillbaka på det, för jag lever ett fantastiskt liv nu med. Jag älskar vardagen med Emil, mitt arbete, våra traditioner, mina svenska vänner och kollegor...
Men Paris fattas mig, och det svider i bröstet när jag ser en vacker bild där jag vet att jag promenerat. Jag känner glimtar av den känsla som jag hade i kroppen när jag väl var där, i bildens motiv. Hur stormlycklig jag var. Hur ofattbart, obegripligt fulländad jag kände mig. Tänk att det var min vardag.
Många kan tänka att jag kanske romantiserar Paris. Men hur kan jag romantisera någonting som jag upplevt om och om igen? Hur kan jag romantisera någonting som trots allt varit min verklighet, men samtidigt aldrig slutar vara dröm?
Finns nog inget mer att säga än att... Jag saknar verkligen Paris.
(62 dagar till nästa resa)
<3
SvaraRadera<33
RaderaHallå, jag tycker verkligen att du ska undersöka möjligheten att köpa/hyra någon liten lya i Paris så att du kan tillbringa mycket ledig tid där. Heelt omöjligt kan det ju inte vara, det kanske finns någon med erfarenhet som kan hjälpa dig? <3 Tänker också att det kanske skulle funka för dig att disponera ditt arbete (alternativt gå ner i arebtstid) på ett sätt som gör att du får mer långhelger ledigt > mer tid att åka till Paris? Jag tror verkligen att det finns en väg hur som helst Emelie, det kan ju inte vara omöjligt.
SvaraRaderaAlltså, när du säger sådär bultar det i bröstet. Jag vill verkligen det, men jag är rädd att börja satsa, gå in i det helhjärtat, och kanske bli besviken. men jag vet ju hur fånigt det låter - jag kan ju inte avstå från att FÖRSÖKA för att jag är rädd att misslyckas... :'(
RaderaFörutom att jag verkligen känner med dig och själv längtar tillbaka till ett liv jag en gång levt, men som jag vet just nu inte hade funkat/som inte hade varit rätt för mig nu då jag har allt jag vill ha där jag är och är mycket lycklig med det - så har jag en mkt viktig fråga. Har du hittat och smakat på nya pepparkaksglassen från Ben & Jerrys?? <3
SvaraRaderaAmen. Du förstår hur det känns, ser jag.
RaderaJa, jag har testat den! Den ligger under "glassrecensioner" här i kolumnen till höger ;)
Att leva "med minnen" som du har från en sån vacker tid är fantastiskt, njut. Paris försvinner inte. Kram
SvaraRaderaIbland räcker inte minnen till. Kram.
RaderaTror du att du hade bott i Paris om det inte vore för Emil och ert förhållande (wow, vad fel det där låter hur en än uttrycker sig), eller är det andra faktorer som påverkar? Har ni pratat om att bo där tillsammans och hur har diskussionen i så fall gått?
SvaraRaderaKram kram kram
Haha, jag förstår vad du menar..! Jag... ja... jag tror definitivt jag hade bott där nere nu. Otvivelaktigt. Men jag hade nog inte jobbat som psykolog, utan antagligen på boulangerie eller dylikt medan jag letade bra jobb. Tror det är rätt svårt att få psykologjobb bara sådär (utan att öppna eget), och öppna eget är inget jag vågar i dagsläget :O Men.. Ja..
RaderaVi har pratat om att bo där ihop, men ju mer jag tänker igenom det desto mer orealistiskt är det. Vi som har det så bra här? Och hur skall det gå, med hans brist på franska, svårt att få jobb, dyra hyror, orimlig bostadsstandard.... Hade Emil ens varit lycklig? Åh, så mycket rädsla det finns i den här diskussionen. För i slutändan vet jag ju att Sverige är ett bättre land att bo i.
Jobbig känsla det där när man tvingas inse att en underbar era av livet liksom är ”över” :( Men tycker du alltid borde ta semester några veckor i sträck per år där du i alla fall får uppleva lite av känslan av att bo där på heltid typ? Alltså ha det som din ”grej” som du alltid gör och liksom inte tummar på. Eller föredrar du kanske att istället åka fler gånger och stanna kortare tid? Hur som så är ju Paris fantastiskt och inte konstigt att du gillar just den staden så mycket!:)
SvaraRaderaJa, det har jag faktiskt sagt!! Och det tröstar mig lite. Jag satt ett minimum på 3 resor per år (förra året blev det 5), varav en lite längre resa (säg ett par veckor). De andra två/tre kan bli kortare weekend-resor. Och det känns lite okej - jag har redan bokat februari + maj nästa år, och kollar på resor i oktober. Kanske blir det en i augusti också? <3
Radera