Luciafika, dejt och att välja att njuta

Igår var det lucia. Inte hade jag någon aning om att korridoren då (tre apotekare, två från smittskydd, en sjukhuskoordinator, en utbildare, en neuropsykolog och vi tre barnpsykologer) skulle dra ihop ett riktigt lyxfika!

Lussekatter, clementiner, pepparkakor, saffranslängd och glögg. Så himla mysigt sätt att börja dagen på.

Dock var jag tvungen att gå mitt i fikat då jag hade konsultation. Jag har två grupper nu - först den för BVC-sköterskor, och sedan en annan med barnmorskor. Detta är den förstnämnda, den jag började med. Vi har verkligen fått in ett bra flow i gruppen nu, och jag trivs riktigt bra som konsult för dem.

Efter konsultationen, lunchrast, ett återbud och ett besök så traskade jag ned på stan och mötte Emil på BR. De har utförsäljning på allt då butiken skall stänga igen, och Emil fann ett riktigt kap! Ett pokémonspel. Han riktigt storlog, så nöjd han var. Och bara minutrarna efteråt (BR ligger dörr i dörr), så fann vi oss på vår favoritrestaurang - ät.

De har gjort om sin meny lite, och lagt till en del grejer. Jag ville vara vågad och testa en av deras nya pizzor, med friterad svartkål, ricotta, tomat, chili och parmesan. 

Emil kunde inte värja sig från sin favorit - en burgare fylld med ost, karamelliserad lök och tryffelmajo.

Jag poserade så fint jag kunde! Men vet ni vad? Pizzan var för stark för mig. Jag brukar inte vara känslig för chili, men just denna gång lyste chilin igenom och det sved i munnen. Jag tog en bit och efter det insåg att jag inte riktigt skulle kunna njuta av den. Ja, smakerna var kalasgoda, och passade så bra ihop..! Det var bara den där chilin....

Emil gjorde ett försök att ha ätit den, men insåg snabbt att han inte alls är förtjust i varken (valfri)kål eller ricotta. För en sekund satt jag och funderade på om jag skulle pressa i mig den bara för att jag beställt den.

Men sedan tog jag mitt förnuft till fånga och beställde en ny pizza. "Jag betalar givetvis för båda!" sade jag till servitrisen. "Jag har bara så svårt att äta den här."

Så istället fick jag in min gamla favorit - oxfilépizzan. Den var helt vansinnigt god, och Emil (som vid det här laget redan ätit upp sin mat) satt och log medan han tittade på när jag mumsade i mig min pizza med gott humör. "Jag blir så glad när du äter och tycker om det!" sade han.

Och jag har insett det, att det är dumt att välja att inte njuta - oavsett tillfälle.

Efter maten åkte vi hemåt. Emil var ivrigt att testa sitt nya spel och jag slog mig ned i vardagsrummet. Jag tände ljus, tog en kall pepsi max och satte på Lailaland i bakgrunden (en sämre version av Wahlgrens Värld). Sedan pusslade jag nästan hela ramen på ett 1000-bitars.

Jag gick och lade mig runt 21-tiden (jag har blivit så duktig!) och fick sällskap bredvid mig. Sedan sov jag mina 7 timmar djupt som en prinsessa, innan jag vaknade upp som en trollunge i både humör och utseende.

Tur att det är fredag!

Idag har jag tre besök, sedan skall jag träna och åka hem och mysa helt själv. Emil har nämligen julfest på sitt jobb...!