Tvätta håret med diskmedel och den mest tryffliga dejt någonsin

På lördagen vaknade jag upp vid kl. 5 i lägenheten vid Globen, av en blandad orsakskompott av kissnödighet, onödiga orostankar och den jädra gatlyktan utanför fönstret. Två timmar senare fick jag nog av att ligga still och smög upp och började städa det sista ur lägenheten. Fyra timmar senare var det helt klart, Emil hade tagit sig upp och vi fixade med de sista detaljerna inför visningen senare på eftermiddagen.

Vi insåg när vi skulle göra oss iordning för att ta oss ut, att ingen av oss hade med sig schampoo. Ingen av oss kände sig heller fräscha nog att gå till affären och köpa schampoo.

Emil fick en snilleblixt och beslutade sig för att tvätta håret med diskmedel. (What would McGyver do?) Jag skrattade åt idéen, men hakade på. Redan i duschen med diskmedel som löddrade hela skallen vit, så började skämten: "Kommer du ihåg den där gången när vi tvättade håret med diskmedel???" .... och så hittade vi på olika scenarios.

Men tro det eller ej - jag tror aldrig i mitt liv mitt hår varit så lätt, luftigt och ofett tidigare. Kändes som änglahår! (Tror definitivt inte det är bra för hårbottnen, men fick oväntat positivt resultat!).

Vi klädde på oss, glada och fräscha över diskmedelspåhittet, och tog oss ut för Stockholmsfrukost.

Pussiga var vi också.  

Tuben styrde oss raka vägen (okej, det krävdes ett byte) till Östermalm. 

Vi skulle till Saturnus - caféet som har de största kanelbullarna i hela Stockholm. Vi var givetvis tvungna att beställa en sådan. Planen hade varit att jag skulle ta en kardemummabulle i samma storlek, men när jag fick syn på bitarna med morotskaka.... Ja, ni fattar.

Vi delade hälften-hälften. Det är det bästa med att ha en foodie till pojkvän. Han vill också smaka på allt!

Vi satt där i en timme eller så, mumsade bakelser till frukost och löste korsord. Däremot är det inte supertrevligt att fika på plats på Saturnus så här års; inte nog med att folk trängs och alla bord i princip alltid är fulla/reserverade - de envisas även med att ha ytterdörren vidöppen så att det blåser in kallt. Jag gissar lite fräckt att det är för att caféet är så populärt, och att kalla lokaler gör att kundcirkulationen rullar på snabbare. Folk sitter inte lika länge.

Emil var även lite besviken för att kanelbullen denna gång var rätt så torr. 

Vi gick ut från den kyliga lokalen till de kyliga gatorna. Emil var shoppingsugen (så som alltid) och jag hängde gärna på. Vi började prata om den här enorma trenden med "pumpkin spice" som slagit igenom nu även i Sverige, och hur alla Espresso House/Starbucks serverar kaffe smaksatt med pumpa. Jag sade att jag alltid velat prova - men att jag vet att jag inte skulle gilla det, då jag inte gillar kaffe.

Emil övertalade mig om att vi skulle gå in i närmaste Espresso House och fråga om det inte gick att göra varm choklad/te med samma krydda. Baristan var otroligt tillmötesgående, och kom på en idé! Hon gjorde en chai-te med pumpkin spice i. SÅ JAG FICK PROVA!

Den var jättegod! Som chai-te brukar vara, fast med lite rundare smak. Definitivt inte värt 54 kronor. Men det tycker jag aldrig att varma drycker är, så... Kände mig dock himla chic att gå runt med en varm take away-mugg i handen på det viset.

Emil hittade in till sin favoritbutik, Jack & Jones. Han hittar alltid något där han vill ha - gärna samma tjocktröja han redan har i fem olika färger, men hittar i en sjätte (not even kidding). Samma var det denna gång: samma tröja, fast i vinrött?!?! Det var han ju bara TVUNGEN att köpa ... (notera sarkasmen i min röst). Han är söt, min Emil.

Däremot har ju jag bestämt mig för att jag skall vara mer stöttande med hans intressen, och inte ha åsikter om saker som egentligen inte rör mig. SÅ! Eftersom jag kände mig som *best girlfriend ever* den här dagen, och så jävla kär, så ville jag vara extra stöttande. När han lassade upp kläderna på butiksdisken och skall betala, så håvar jag fram mitt kort och säger änglalikt.. "Baby... Får jag bjuda? [insert rådjursögon här]". Han tittar på mig med uppspärrade, överraskade ögon, och godtar stammande.

"Okej, etttusenfyrahundranittiofem kronor, tack." säger kassören.

Jag tittade på displayen. 1495:-. Jomenvisst. *BEST GIRLFRIEND EVER* thank you very fucking much! 

(Det var så jävla värt det dock, för Emil lyste som en sol och var världens gladaste kille resten av dagen! (+ att när jag stod och velade över en kofta för 350 pix på HM, så tog han den och köpte den åt mig utan vidare).

Vi gick hela vägen från innerstan ut till lägenheten i Globen och mötte upp vad som kan bli min nya hyresgäst. Han verkade riktigt intresserad och peppad över lägenheten, så eventuellt blir det kontraktskrivning på torsdag.

Jag lämnade Emil hemma för att vila, medan jag åkte och fikade med en gammal vän, Christer. Vi har inte setts på flera, flera, flera (fem kanske?) år.

Världens trevligaste fika. Vi pratade högt och lågt, vitt och brett, djupt och grunt och herrejösses, samtalsämnena tog aldrig slut. Christer och jag var oerhört nära vänner när vi gick i högstadiet/gymnasiet, och hängde nästan varje dag. Han var bästa vän med min första pojkvän, Simon, och vi höll kontakten en god bit efter att jag och Simon gjort slut. Jag minns knappt varför jag och Christer slutligen gled ifrån varandra, men nu fick jag äntligen möjligheten att återuppta en älskad vänskap.

Två timmar senare mötte Emil upp mig, de fick hälsa (älskar att introducera vänner och Emil för varandra) och sedan skyndade jag och Emil vidare. Vi hade bokat bord på en högaktad restaurang på Östermalm, som Evelina bara dagarna innan tipsat mig om.

Restaurang Aubergine. 

Vad är det som var så speciellt med denna restaurang? tänker ni nu. Jo, i november är det tydligen så att restaurangen har tryffelveckor - och allt på deras meny består eller är berikat med tryffel. Ni har säkert inte missat att jag på senare tid blivit helt besatt av tryffel. Så detta kändes... magiskt.

Vi kom in, blev eskorterade till bordet, fick en pre-dinner brödkorg (redan där vet man att restaurangen är top notch) med ljumna surdegsfrallor och rågknäckebröd, fick beställa och blev bemötta med högsta professionalism och samtidigt trevliga manér. Jag satt och studsade i stolen i väntan på maten, för jag kände på mig att detta skulle bli storslaget.

Till förrätt bestämde vi oss för att dela på en tryffelpizza: 

Surdegspizza med parmesan, peccorino och mozzarella, grillad kronärtskocka och svart tryffel.

Omdöme? 9/10. Så vansinnigt god! Smakerna gifte sig perfekt, och pizzan var alldeles tunn och frasig. Ostkombinationen gjorde pizzan krämig och salt och tryffeln gjorde smaken djup och fyllig.

En kort stund senare kom huvudrätterna in.

Emil tog en tryffelburgare; högrevsburgare med stekt svamp, gruyère, porchetta, pickad silverlök och parmesan-majo. Serveras med pommes frites, bloody-mary ketchup  och tryffeldip. 

Emil och jag delade givetvis, även om han åt mest av den. Det var en av de saftigaste burgarna jag ätit. Det dröp om den och silverlöken, tillsammans med svampen, osten, porchettan och parmesan-majon... Helt klockren kombination! Jag var så otroligt imponerad. Det var en av de bästa burgare vi ätit tillsammans, helt klart. 9/10 även där.

Men nu, till kvällens storvinnare (åtminstone för min del).  Vit tryffelpasta: 

Pappardelle, rostad kycklingbuljong, parmesan och tryffelsmör och färsk vit tryffel.

Jag blev helt kär i den här pastan. Otvivelaktigt den godaste pastan jag ätit. Smakerna har genomgått ett polyamoröst sagobröllop och lever nu lyckligt gifta i alla sina dar. På riktigt: jag kom inte över hur god den var. Mina ögon spärrades upp och jag kunde inte sluta äta, stöna och äta mer. Emil fick några skedar här och där, och även han uttryckte att det var den bästa pastan han stött på. 12/10.

Redan innan jag ens ätit upp ville jag att Emil lovade att vi skulle hit igen. (notera nedan Emils vinröda tröja)

 Sedan satt vi ett tag, höll handen och tittade in i varandras ögon. Precis sådär ostigt dejtigt som man gör när man är förblindad av kärleken. Det är ingen gång vi är så kära i varandra som när vi får dela fantastiska matupplevelser ihop. Då är vi i vårt esse.

Vi gick därifrån, jag skuttade av lycka och det enda vi kunde prata om var hur god maten varit. Vi förkunnade denna dag som den bästa dejten vi haft, rent smakmässigt, här i Sverige. (Fast klart, kan man förvänta sig något annat av tryffel?).

Vi bokade bord redan till nästkommande torsdag. För på torsdag - då ska vi upp till Stockholm för att hämta Marieke och Dirk från flygplatsen, och tänkte passa på att käka i stan. Nu fanns det inget annat alternativ än att få återuppleva detta.