Konferens i Båsenberga

Så fort vi klev av planet på Skavsta blev vi snabbt upphämtade av Emils farmor, varpå hon skjutsade hem oss. Jag packade kvickt om på tio minuter och sedan kysste jag Emil adjö. Jag skulle direkt på en konferens i Båsenberga - mitt ute i Sörmlands skogar, och ha planeringsdagar med hela psykologstaben för Barnhälsovården.

Så 1½ timmar bussresa, 2½ timmes flygresa och nu 1½ timmes bilresa, och vid 14:30 var jag framme vid den trevliga anläggningen där resterande kollegor redan haft konferens sedan morgonen.

Första tanken när jag klev ut ur bilen var att jag möttes av en luktvägg av stall. JÄVLAR i taket vad det luktar häst här! tänkte jag. Gillar hästdoft. Kändes väldigt Sverige.

Anläggningen var uppbyggt runt golfbanor med spa, utomhuspool, konferenslokaler, restaurang samt allmänna umgängesytor. Fanns exempelvis brasa i lobbyn.

Och salongen hade stora, ljusa fönster.

Så fanns det massor av andra allmänna rum; exempelvis klubbrummet som innehöll biljardbord, storbilds-tv och läderfåtöljer.

Jag fick ett litet enkelrum på första våningen. Det var väldigt simpelt, elegant och romantiskt inrett, tycker ni inte?

Vid 16:30 avslutades dagen och det var fri lek fram till 18:00, då vi skulle träffas inför lite lekar. Jag valde att gå på en promenad lagom till solnedgången. Pratade med både Emil och farmor i telefon.

Märkte redan hur jag med en dag utan att promenera saknade det. Trots att det var 5 grader kallt och egentligen inte så härligt egentligen. Men vackert.

Verkligen en helt annan vy än den brusiga, storstadsmiljön jag vaknat i på morgonen.

Vid 18-tiden möttes vi som sagt upp och lekte lite lekar. Springa med ballong mellan knäna och apelsin under hakan, snabbhetslekar och musikquiz, givetvis. (Mitt lag förlorade stort. Det gör alltid det när det är musikquiz på gång #heltmusikalisktnollställd.)

Vid kl. 19 slog vi oss ned för middag. Det var fancy trerätters och med kypare som sprang omkring med vit liten sidenduk slängd över armen. Första rätten var stekt svartrot med pocherat ägg, pesto, rotfruktschips och stekt sidfläsk. SÅ HIMLA GOTT. Ville slicka tallriken ren.

Huvudrätten var fjällröding med potatispuré, brynt skummat smör, hjortronsås, dill och riven polkabeta. Också den helt förskräckligt god!

Efterrätten var lite mer frigjord - dessertbuffé. Det var ett stort rum fylld med cheesecake, moussetårtor, fruktskålar, glass, ost, vindruvor och kex, olika marmelader, praliner och fudge. Jag tog en överfull tallrik. x2.

Sedan rullade jag tillbaka till mitt rum vid 21-tiden, helt slut och dessutom mätt så in i bomben. Insåg till min förtvivlan att jag glömt tandkrämen hemma, och ingen av mina kollegor var tillgängliga på telefon för att låna ut sin tub. Äsch då. Typiskt.

Jag pratade med Emil i telefon en timme. Kändes så konstigt att ha lämnat honom hemma och åkt iväg direkt. När en är i en sådan där kärleksbubbla så vill en ju bara vara nära varandra, och efter denna fantastiska semester ville jag bara kunna avsluta hemma tillsammans.

Jag somnade inte förrän kl 23, och sov bättre än på många nätter. Vaknade inte en enda gång under natten. När jag vaknade vid 07 så bestämde jag mig för att gå och bedöma hotellfrukosten.

Jag var först på plats, matsalen var helt tom och skålarna hitintills orörda. Kändes märkligt, men ändå mäktigt, på något vis. Jag fick slå mig ned i den tomma salen och sitta i lugn och ro, rofylld musik plingade vagt i bakgrunden och det fanns tända ljus överallt. Det var riktigt behagligt.

Frukosten var en 4/5. Yoghurt-delen med topping var fantastisk, påläggen med bra variation och äggröran lagom krämig. Enda minuset är att brödet var lite halvtrist - det är sådana där varierade färdigfrysta frallor som en kan köpa från bonjour. Kan också tänka att jag är LITE färgad av att jag just varit i Paris och fått äta *gudomliga* surdegsbaguetter i två veckor.
Jag tyckte märkligt nog att det godaste var rostat bröd med ost och start-müsli med mjölk. Kanske för att det är det jag inte fått äta på flera veckor nu.

Efter ännu en heldag med diskussioner, planering och föreläsningar så var det dags att ta oss hemåt. Jag åkte med bilen vid 15:30 och var hemma lagom till 17.

Sen har jag egentligen inte lust att berätta att jag låg och hade ångest under hela kvällen, men att Emil var bredvid, sade precis allt det som jag behövde att han skulle säga, pussade på mig och lät mig känna precis som jag kände. Jag visste att sömnen skulle komma och stjäla ångesten under natten, och det var bara att härda ut.