Donut-frukost och lady-like ostmiddag

Och helt plötsligt var det måndag! Men en ledig måndag! I Paris! Kändes inte ens som en måndag, men det klart - när en är ledig blir etiketter som veckodagar helt meningslösa. (och nu i efterhand inser jag att det egentligen var söndag???? ironiskt much?) Idag hade vi planerat att påbörja dagen med en alldeles speciell frukost... 

Det var en frukost som krävde en promenad vid halv tio på morgonen. Morgonsolen var så himla fin, men luften hade slagit över till höst och var krispigt kylig.

Vad är det vi skulle äta då? Humm...

 Donuts! (pun intended)

Detta är ett relativt nytt ställe i Paris, och ett av två (det första stället provade vi förra sommaren) som gör riktiga amerikanska munkar; eller donuts, som vi erfarna säger. #gamlaigemet

Vi kom precis vid öppning, och hur att donutsen var gigantiska! Vi bestämde oss för att köpa varsin och dela på; en vaniljglaserad och en pumpkin spice/pepparkaka. Dessa var från halloween-menyn, och var därför lite spexade med vampyrtänder och pumpadekor.

Vi var morgontrötta men kramiga och sugna på donuts. *med passande örhängen*

Här är då skönheterna. Om ni visste hur stora de var också - lika stor som min hand med utsträckta fingrar!

Vi blev inte helt blown away, tyvärr. De var goda, absolut, men det var inte samma smaksensation som när vi var på Boneshaker i Paris, eller Doughnut Time i London. Kanske också för att det denna månad inte fanns några av de smakerna som jag och Emil är tokiga i (typ maple bacon eller red velvet, då hade vi säkert ÄLSKAT dem).

Lite smått besvikna tog vi en promenad hemåt och letade andra godsaker att moffa i oss. Bland annat spanade in utbudet på den lokala marknaden i 17:e.

... vilket inte var det enda jag spanade in. #svärm

... Men det slutade med att vi hamnade inne på monoprix, där vi hittade en ny milka (mini oreos!) och två småpåsar med chips. För alla vet att de bästa chipsen är.... *inväntar att någon annan avslutar min mening*

Sedan mumsade vi godsakerna (+ varsin magnumglass) framför några avsnitt av Paradise Hotel. Vi har så mycker serieavsnitt att titta ikapp nu när vi varit ifrån varandra! Vi hade bestämt oss för att detta skulle vara vår slappardag, och större delen av den skulle tillbringas i soffan tillsammans med serier och godsaker.

Men efter ett par timmar började det klia i benen på mig, och jag traskade ut på en promenad. Emil var spelsugen, så han satt kvar inne och spelade på sitt nintendo.

Vackra, vackra vyer. Att promenera här känns som att gå på moln, det är så bekymmersfritt och njutningsfullt. Samtidigt hade jag turen att få samtala med Evelina i telefon under tiden, och orden bara rann ur mig i rakt med stegen på gatorna.

Promenaden blev så himla mysig när jag samtidigt kunde snacka skit med henne. Vi samtalade om allt möjligt; relationer och semester, högskoleprov och provocerande prioriteringsmanér. Dessutom kunde jag svärma över hur underbart det är att ha Emil här i Paris med mig, och hur vi har hamnat i en riktig kärbubbla. När allt handlar om att vi ser och njuter av varandras sällskap, möts i vår delade passion över mat- och smakupplevelser och slipper vardagens alla måsten.

Efter en timme lade vi på, och jag klättrade upp till studion, kramade om Emil lite och sedan gjorde vi oss i ordning för middag. Jag klädde på mig klänning, sminkade mig och lekte lite lady-like.

När vi gick ut sedan började solen gå nedåt. *cred till Emil för bilder*

Vi skulle till den mysiga lilla savoyard-restaurangen som ligger precis utanför Paris' périphérique. Hela restaurangen är inredd som en liten skidstuga, och rätterna är inriktade på varma och mastiga osträtter (så som en crave:ar efter en kall dag i skidbacken, förmodar jag).

Vi hade egentligen gått dit för att Emil ville smaka tartiflette; en traditionell fransk rätt som är lite som en potatisgratäng, fast består i princip bara av potatis, ost och rökt skinka. När vi väl var på plats var det oemotståndligt att inte också ta en raclette, som är något av restaurangens signaturrätter. Och ni alla vet hur mycket vi älskar raclette.

 De kom in med bröd, charkuterier, potatis och en stor bit ost. Därefter kom även tartiletten - toppad med tjocka skivor reblochon-ost.

I början var jag lite rädd att vi skulle beställt in mer än vi kunnat äta, men Emil lugnade mig med "Vi är på semester. Vi skall njuta. Nu kör vi!" och då kändes allt berättigat. Dessutom åt vi upp varenda smula (förutom cornichonen, för sådana gillar ingen av oss). En måltid bestående av smält ost - kan det bli bättre?

Promenaden hemåt på en halvtimme var en av de mysigaste. Vi gick bredvid varandra och pratade, diskuterade etiska dilemman, skämtade och skrattade, deklarerade hur fantastiska vi var tillsammans, kysstes och sjöng högljutt längs gatorna. Det är aldrig pinsamt att sjunga högt i Paris med honom - det känns bara befriande.