De två första dagarna i Emils keto-utmaning

Som ni kanske vet så började Emil i måndags sin keto-diet. Ett experiment för att se hur hans kropp reagerar på att helt utesluta kolhydrater/socker ur sin kost. Enligt matplanen skulle han då äta två mål om dagen; lunch och middag. Han började starkt med grillad kyckling och sallad till lunch, men redan vid kl. 16:48 första dagen, så kom det första hindret.

Eftermiddagen verkade inte heller vara så lätt som han trodde, alltså. Nu hade han hållt på i totalt tio timmar, ungefär. Till middag åt han varmrökt lax, majonnäs och gurkstavar.

Det verkade vara lite lättare så fort han fått i sig middagen, men senare på kvällen fortsatte lidandet. "Det känns så konstigt i kroppen. Det är så jobbigt att begränsa sig! Så enformigt! Jag kan inte sluta tänka på choklad!"

Tisdagmorgon så ville han börja tumma på reglerna. De "två veckor" som han tidigare bestämt verkade förkortas nämnvärt, och de utgivna måltidstillfällena blev fler.

..... ska inte säga "vad var det jag sade", SKA INTE SKA INTE.

Förmiddagen var inte lättare för honom. Han kände tydligt av bristen på kolhydrater i sin kropp. Till lunch åt han grillad kyckling med majonnäs och sallad. 

Eftermiddagen fortsatte med liknande klagomål, orkeslöshet och en konstig känsla i  kroppen. Han började tagga mig i olika bilder på mat på instagram. Jag skickade något gott tillbaka, och det väckte många starka känslor.

Till middag gjorde han bacon och äggröra, och det märktes på honom att han inte var ett dugg sugen på det. Det enda han kunde prata om var att han tyckte det var så jobbigt, att det var en urusel idé detta, att varför-gör-jag-det-när-jag-mår-såhär... Och började drömma om att åka till max för att smälla en lyxshake.

Jag försökte stötta honom - säga alla dessa saker till honom som han sade till mig innan han börjat med dieten; att det här är den tuffa perioden han pratade om att en måste ta sig igenom innan det blir lättare... Men samtidigt förklara att han såklart får avbryta närhelst utan att jag dömer honom. (Däremot lite lustigt att jag ändå KÄNDE PÅ MIG att detta skulle hända... Trodde dock han skulle klara sig till torsdag åtminstone, haha)...

BEAR WITH ME att jag inte ätit en enda sötsak i närheten av honom, faktiskt. *out of respect*

Han var riktigt cranky hela kvällen, pratade enbart om sötsaker (han hade ett extremt sötsug), scrollade på instagram om olika tårtrecept och jag skämtade "det är väl ingen gång man blir så ätstörd som när man börjar begränsa sig". Han förstod vad jag menade, för allt han kunde tänka på var godis och glass.

Han var nästintill redo att kasta in handduken.

Via något mirakel lyckades han klara kvällen ut, och jag sade "efter idag så kommer det bli lättare". Just nu verkar han ha omformulerat sitt mål från "2 veckor" till "fram till på fredag (4 dagar totalt)". 

Han avslutade kvällen starkt med att skrika "JAG MÅR SKIT!" och slänga igen sovrumsdörren i ren vrede. Men han hänger kvar!