Mina kollegor märkte av det i fikarummet. Kom för att fråga hur det var med mig. Jag hade inget bra svar. Det är ju liksom som det är, och detta är en del av avslut och separation, inte sant?
Skrev till Emil flera gånger. Om att jag var deppig, trött och kall. Ville hem och gosa under en filt. Vill till något tryggt och inte påminnas om att jag lämnar en plats jag trivs väldigt väl. Verksamhetschefen stannade mig i korridoren och sade.. "om du någonsin ångrar dig.."... Det kändes bra. Men samtidigt inte. För än vet jag inte hur stor, liten eller befintlig någon ånger blir.
När jag mötte upp Emil efter jobbet pressade jag fram ett kasst träningspass (my heart wasn't in it) och sen när vi satte oss i bilen möttes jag av detta.
När Emil hade läst att jag var nedstämd så hade han sprungit över till affären och köpt en godispåse med mina favoriter. Åh!! Blev alldeles varm och gosig i hjärtat när han gör sådana småsaker för att trösta mig. Och det hjälper så väl..!
Mest av allt var han peppad att testa en nyhet bland lösgodiset: Piggelin-godis! Det visade sig vara små hårda karameller, som smakade precis som isglassen (fast mindre kall, då).
Vi både tyckte om den mycket! 8,5/10! Perfekt att bryta av mellan chokladbitarna i påsen #winkwink
Sedan for vi hem, åt surdegsbröd till middag tillsammans med Fredde, såg på youtube, spelade yatzy och smaskade godis. Lite Netflix och där kändes kvällen helt fulländad. Kärlek, smörgås till middag, sällskapsspel, filmmys och överraskningsgodis. Mer kan jag inte önska mig.
...
Idag skall Emil skjutsa upp mig och Malin till Stockholm, där vi skall gå ombord på psykologkryssningen. Mingla med andra psykologer från hela landet, äta buffé, sjunga karaoke, dricka drinkar, dansa, äta brunch, gå på föreläsningar, shoppa i taxfreen, skvallra i hytten.... Jag ser fram emot det massor. Fast vi får se hur mycket(/lite?) bilder det blir. I och med att det är en kryssning full av psykologer kanske jag inte vågar gå runt och vara pinsam nog att ta bilder på allt. Det är lite fjortis-varning på att skylla på att en har en blogg............
Det är så sorgligt med avslut och det känns som att vi är väldigt dåliga på dem. Alltså dåliga på att avsluta saker. Samtidigt låter din avslut väldigt fint och tryggt. Du kommer inte ha stängda dörrar till BUP bakom dig :). Och Emil är så fin och omtänksam. Pigelin-godis låter bra men jag blir alltid så otålig med hårda karameller ;)
SvaraRadera//U
Aw, vad fint sagt! Det har du helt rätt i, U.... Jag har alltid dörren öppen. Men jag håller med om att avslut är både smärtsamt och svårt.. Vad har du varit med om för avslut i ditt liv, vännen?
RaderaHaha! Ja, jag är också otroligt otålig! Biter alltid sönder dem ;)
Jag har just avslutat mina studier så jag håller också på att avsluta en hel del saker och bestämma hur mitt liv ska se ut framöver. Sånt är livet tyvärr.
Radera//U.
Hm. Låter jobbigt för dig?
RaderaJapp, tyvärr. Jag skulle vilja vara glad för att jag har lyckats att avsluta studier osv. Men känner mig alldeles för ensam för att vara det. Jag måste också bestämma i vilket land jag ska bo och det känns också väldigt jobbigt för jag känner bara att jag måste välja bort och avsluta saker. En kompis sa nyligen för mig att jag ska bara gå på magkänslan. Men den saknas och jag känner bara stor ångest när jag tänker på de alternativ jag har.
Radera///U.
Usch.. Låter både tärande och hjärteskärande :( Gumman då... Har du åtminstone tid innan dessa beslut måste tas? För jag tänker.. Oftast hjälper tid till att klarna ut omständigheter och underlätta inför sådanahär omöjliga beslut, så de slutligen känns möjliga <3
RaderaVilket fint avslut ändå trots dina jobbiga känslor (vilket inte är så konstigt eftersom du trivts så bra på bup!). Man vet ju aldrig i förväg om man ångrar sig, och är det så du känner efter ett tag på din nya arbetsplats så vet du ju vart dörren är öppen för dig. Fina Emelie du är modig, ärlig och helt fantastisk!
SvaraRaderaSå fint av Emil <3 Ni är verkligen helt menade för varandra! Blir så himla glad av att läsa hur ni uppskattar varandra. Det är precis så det ska vara. Det är något jag aldrig upplevt i något förhållande men alltid velat ha. För mig är det ändå så självklart att man ska visa uppskattning, sen finns det olika sätt att visa det på aåklart, men bara få en snudd av bekräftelse att man betyder lika mycket som det sägs. När jag blir stor...DÅ ska det det bli av.. När räknas man som vuxen, 30 va? ;) haha.
Söta, snälla, fina du! Hur vet du alltid vad du skall säga för att mitt hjärta skall smälta?? <3
RaderaSom du säger, så känns det verkligen som att jag hittat helt helt rätt. Liksom klaffar på alla plan. Hur kan jag ha fått det såhär bra?? Det är väl bara nu jag går runt och väntar på ringen.. ;)
Men åh, hjärtat mitt, du kommer också hitta en sådan partner! Det vet jag, med ditt stora hjärta, så kommer du finna någon lika vacker som du är på insidan. Det finns inte annat. Men som du säger - du har hela livet på dig att finna det som gör dig lyckligast, och när du gör det är det värt all väntan <3 Till dess, försök självförverkliga DIG SJÄLV genom DIG SJÄLV. För det viktigaste är ALLTID du!