Lösenord

måndag, september 03, 2018

Ombordstigning för Psykologer åker båt

Tjolahopp! Hemma efter en tokhärlig kryssning, och nu har jag både bilder och uttömmande beskrivningar för att dela med mig av min resa över Östersjön.

Morgonen började hemmavid med sockriga flingor och ett träningspass på Friskis, innan jag och Emil packade in oss i bilen, hämtade upp Malin och Emil körde oss hela vägen upp till kaosartade Stockholm. Ombyggnationer och felaktiga instruktioner på gps:en gjorde Emil irriterad och orolig, men till slut kom vi fram, trots lite förseningar. Emil var så duktig trots stressen och alla felvägar, och jag och Malin skyndade oss på båten.


Först av allt skulle alla psykologer (120 stycken sammanlagt) samlas i Melody club för bubbel, mingel och lära känna varandra. Vi slog oss ned vid flera olika små- och långbord.


Malin var också med, givetvis. Med sitt glas torra champagne. Jag smuttade en sipp men gillade det inte det minsta.


Efter en timmes mingel och musikquiz (mitt bord hade inte en chans!), så fick vi tillgång till hytterna. Jag och Malin blev mycket nöjda med vår.


Bara timmen senare var det sittning för middagen. Det var svenska kocklandslaget som bjöd på buffé med inspiration från det nordiska och skandinaviska köket. Det var mycket fisk och skaldjur, persilja och pepparrot. Men redigt gott!


Jag åt mig mätt på tre olika sorters mackor (majsbröd, tranbärsbröd och russinbröd) med potatisgratäng, torsk med kräftstjärtar, rostbiff, långkokt oxbringa, friterad broccoli, varmrökt lax, kallrökt skinka och västerbottenmajonnäs. Mackorna är alltid godast. Speciellt när man får ta exklusiv vällagrad ost såsom jura de fruité och cantal på dem.

Jag har en hatkärlek inför bufféer. Är alltid så livrädd att jag inte skall kunna få ett stopp utan moffa mig så mätt att jag blir illamående och spyfärdig. Därför försöker jag ofta undvika bufféer, eftersom det ger mig extra ångest att utmana mig. Jag är så OTROLIGT dålig på att lämna mat, utan vill alltid äta upp exakt allt på tallriken... Känner ni igen er?

Men denna gång gick det över förväntan bra! Jag åt lagom, precis till matkomat och magknipet men inte mer än vad som förväntas av en buffé. Jag är mycket nöjd och stolt!

Efter middagen vilade jag och Malin lite, innan vi gick till klubbdelen och beställde lite drinkar. Jag tog en alkoholfri passionsfrukt/mangodrink, som var bland det godaste jag druckit i drinkväg!


Vi satt först på övervåningen och tittade ned där halva dansgolvet var täckt av dansande, glada psykologer med drinkar i handen. Snart var vi själva nere, hoppade runt till dunkande musik, sjöng med och dansade oss helt svettiga. Det var så fantastiskt roligt!! Roligare än vad jag brukar ha under utekvällar, måste jag medge.

Kanske för att jag enbart dansade 45 minuter, och under den tiden dansade fullt ut. Annars tänker jag mig, när jag går på klubb med Emil och våra vänner, att vi går ut vid 23 och förväntas dansa omkring och ha roligt fram till kl. 02, i takt med att folk börjar bli allt dräggigare, med oförmögna att hålla sig till eget personal space, fullare och man blir allt tröttare. Nu kunde jag helt själv bestämma hur länge jag skulle vara där, dansa, och sedan bara gå tillbaka till hytten när det fortfarande var roligt.


Väl tillbaka i hytten runt midnatt (alldeles lagom!) så köpte vi varsin hutlöst dyr burk (20kr!) cola, drack stora klunkar för att släcka törsten efter den svettlackerande dansen, och somnade.

Morgondagen skulle bjuda på brunch, taxfree-shopping och föreläsningar.


4 kommentarer :

  1. Japp, jag måste också äta allt från talriken. Vilket är egentligen ganska miljövänligt. Och bufeer ger mig lite ångest pga jag känner ibland att jag vet inte om jag ska testa nytt eller köra på något som jag säkert gillar. Och kör jag på något nytt som är helt ok, men inte jättegott, då har jag inget plats kvar för det som jag gillar. Många stora beslut på kort tid helt enkelt. Men kryssningen låter jättejättekul!!! Och jag hoppas också du har det bra på det nya jobbet!! :)
    //U.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag försöker också försvara mig med att jag är en "motståndare till matsvinn" och därför duktig för miljön och all produktion. Men sanningen är väl att det ligger en del ångest bakom detta, precis som du beskriver. Har EXAKT samma känsla. Tack och lov blir jag bättre och bättre på det, efter min ätstörning. Men det är ju verkligen en inlärningsprocess!!!

      Tack U! <3

      Radera
  2. Har du börjat på nya jobbet nu? berätta berätta berätta! Håller tummarna för att allt känns bra :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)