Nattis första uppkörning

Kl. 07 ringde klockan och jag klev upp. Nattis och Victoria hade redan vaknat - Nattis helspänd inför uppkörningen och Victoria redo att gå till jobbet. Emil låg kvar och sov medan jag fick en Bibbi i knäet. En kan riktigt se på bilden hur rynkig och pälslös hon är. Som en persika, säger Nattis. En rynkig persika.

Kl. 07.55 gick vi från lägenheten och för att åka ut mot Sollentuna. Det enda trafikcenter som hade tid. Till vänster ser ni Nattis komma gående. Nervös så in i bomben, sannolikt.

Vi åkte från Lidingö ut mot Sollentuna, och Nattis förfarades över de stora bilarna som hon riskerade behöva utföra körprovet i. Hon hade helst av allt önskat att få köra i en golf. 

Medan hon gick in i väntrummet inför uppkörningen tog jag en promenad runt i området. Ni kanske inte visste det, men jag bodde mina första 12 år i Sollentuna/Häggvik/Norrviken/Rotebro (mamma flyttade ofta), i precis dessa kvarter. Gick förbi den gamla macken, min gamla grundskola och ... just ja, Tuvas gymnasium ligger ju precis här!

Skickade en snap till Tuva och hon svarade blixtsnabbt. "STANNA DÄR DU ÄR! JAG KOMMER UT!" ... Hon var helt chockad över att jag var där, långt hemifrån, på helt fel sida stan. Jag förklarade att Nattis kör upp precis nu, och vi började smida planer om att överraska henne när hon var klar. Tuva gick tillbaka in till sina kompisar. Så länge tog jag en promenad runt Edsviken. 

Gud TÄNK att jag inte förstått att det var så nära till vattnet när jag bodde här?? Men klart, när en är under tolv har en varken verklighetsuppfattning, lokalsinne eller förmåga att uppskatta vacker natur. 

På vägen tillbaka skrev Nattis. "Jag är klar nu". När jag såg henne lite längre bort på vägen gjorde hon en tumme upp. HON HADE KLARAT DET. Min syster har tagit körkort!

"Kom, jag vill visa dig en grej!" sade jag efter gratulationerna. Lurade Nattis den korta promenaden till Tuvas skola och tjöt "överraskning!" när Tuva klev ur skolbyggnaden. Det tog ett litet tag innan Nattis såg vem det var (och hon såg högst skeptisk ut först), men sedan blev hon glad och vi tre systrar återförenades. För första gången på flera år, faktiskt.

Vi tar en bild för att minnas detta! tyckte jag. För att minnas att Nattis av en slump klarade uppkörningen bara några meter ifrån Tuvas skola, denna höstdag, dagen innan Nattis födelsedag.  

Det är sådana här stunder jag önskar att jag tvättade håret och sminkade mig lite oftare 👆
alltså vad har hänt med oss??? två troll bredvid en modellsnygg artonåring. 

Vi sade adjö och Nattis och jag åkte vidare. Vi skulle svänga förbi min gamla lägenhet vid Globen, se att allt var utflyttat och städat. Det var det! (nästan).... Tidigare hyresgästen hade inte frostat av frysen 😓

Och nycklarna ska lämnas in den sista november. SUCK. Inte supersugen på att åka tillbaka bara för att frosta av frysen och vänta på det i flera timmar i en tom lägenhet....... (Vi får se hur det löser sig. Har ni några idéer?).

Klockan närmade sig lunchtid och ingen av oss hade ätit frukost. Hon accepterade mitt erbjudande för en firande-lunch, och vi åkte tillbaka till Lidingö (med en omväg kringelikrok genom hela Södermalm och Kungsholmen, men fram kom vi!). 

Så gick vi till ett café i Lidingö centrum som hon inte testat ännu men gått förbi "tusen gånger" (obs möjlig överdrift). 

Hon bjöd!!! Snäll syster. Slog oss ned vid ett av borden som inte var överkryssade. 

Jag tog en fröfralla med mozzarella, tomat, basilika och soltorkade tomater. Syrran fick sin räksmörgås. 

Jättegott, jättemätt! Medan syrran smög in på systemet passade jag på att köpa pepsi max på coop. OCH HITTADE EN GLASS JAG LETAT EFTER SEDAN OKTOBER FÖRRA ÅRET.

Kolla! Gabriels (från mästerkocken) glass med kanelbullesmak! Åh! Det här locket kommer sitta fint på min glassvägg :')

Köpte även med en tunnbrödrulle till Emil som varit hemma och kattvakt hela förmiddagen. 

Väl hemma hade Minou ännu inte mjuknat för kattungarna, utan höll sig fortfarande i sovrummet. De gånger någon oönskad närmade sig honom fräste han. Aldrig sett Minou så rädd och fientlig förut! Nog för att jag visste att han var en fegis, men SÅHÄR hade jag ingen aning om..! 

Det var soffchill ett tag.

Knut låg i Nattis knä och hade det lagom chill. 

Till dess att Minou fräste åt honom. Då fräste han tillbaka. (sen slutade det alltid med att någon av dem sprang därifrån, räddhararna). 

Jag och Emil smakade glassen! (och jag åt upp hela på ett nafs, japp).

I ännu ett försök att fira så lagade jag vodkapasta till middag, som varken Nattis eller Victoria smakat. 

Det var mitt tredje försök till vodkapasta och Emil menade att det var den bästa hittills. 

Minou blev allt mer utforskande - särskilt när kattungarna låg och sov i ett annat rum. Han var riktigt ocharmig, Minou. Gick runt och nosade och så fort han råkade stöta på någon av dem fräste han och sprang iväg. 

Parkeringen var betald till 20.26, så lite innan 20 packade vi ihop och började åka hemåt. Emil var tvungen att vara klar tidigt dagen därpå pga överrasknings-50-årsfirande till sin far. Vi grattade Nattis i förskott på födelsedagen och begav oss.

Susade över nästan tomma vägar genom Stockholm och ut mot Nypan. En mäktig känsla.

Väl hemma tittade vi på Gift vid första ögonkastet USA, och sedan gick jag och lade mig. Imorgon skulle bli en händelserik dag (iaf mest för Emil). 

Just ja, och IDAG FYLLER NATTIS ÅR! Det finns massor att gratulera henne för!! Kom igen, fyll kommentarerna! 🥳