Vi är alla idioter (Stefans 50-årsfest)

I lördags vaknade Emil upp före mig, då han blev upphämtad kl. 10 i en limousin av sex andra gruffiga män; bestående av Stefans bröder och kompisar. De skulle åka och hämta upp Stefan som en överraskning, och ta med honom på lerduveskytte och privat visning på motorcykelmuseum (medan Ninni fixade med festen). 

Själv fick jag sovmorgon och behövde inte stå redo och klar förrän kl. 14. och JÄVLAR vad jag var redo. 

Jag vet - IDIOT säger ni till mig som går på fest. Håller helt med er. Helt idiotiskt med en femtioårsfest när nya rekommendationer kom precis två dagar innan....... Men Emil skulle för allt i världen inte missa sin fars femtioårsfirande, och själv kan jag inte sitta på mina höga hästar när jag själv *dagen innan* var i Stockholm för att fira min egen syster. Idiot-stämpeln, jag tar den! 

Jag skriver vidare. 

Kl. 15 skulle vi anhöriga vara vid överraskningsfesten, för att kunna möta Stefan och grabbarna i limon när de kom inrullande. De hade ordnat ett praktfullt presentbord i den hyrda lokalen. 

Och bord med avstånd och namnskyltar. Handdesinfektion i varenda hörn och påminnelselappar. Jag kände mig till en början rätt trygg, som ville stå fast vid 1,5-2 meters avstånd, ingen fysisk kontakt och mycket handtvätt. 

När vi fick nys om att de snart skulle anlända ställde sig alla utanför med en liten drink och väntade in födelsedagsbarnet/gubben.

Och när de svängde in vinglade åtta berusade män ur en cadillac limousine - den ena fullare än den andre. Stefan var helt rödrosig, log från öra till öra, skrattare mer än vanligt (om det ens är möjligt?!) och var helt dimmig i de storleende ögonen. Emil var också dragen (om än inte lika mycket, tack och lov! Klockan var bara 15.30)... Men jag märkte på Ninni hur hon var lite irriterad över att grabbarna hällt i Stefan så mycket innan festen ens börjat 😅

Jag lyckades fortfarande hålla avstånd ett bra tag medan de andra kramades och hade sig, och snart var det dags för krubb! Ett bord i taget gick gå och ta av kallskuren rostbiff och fläsk, potatisgratäng, tzatziki, surdegsbaguette med smör och ost. 

Så fanns det ett buffébord med drycker - pepsi max, julmust, cola, loka, öl, vin och allt en kan önska sig. Jag höll mig till pepsin. De andra drack så de räckte och blev över, tack så mycket. 

Särskilt Stefans bror (Emils farbror) Mats var på pickalurven. Han sov halvt vid bordet, halvt berättade en helt irrelevant historia och väntade inte på gensvar från mottagaren. Honom råkade jag fastna i ett långt samtal med (som var svårt att ta sig ut) och jag märkte snart att han aldrig svarade på mina följdfrågor, utan bara pratade vidare som ingenting hade hänt. Japp. Full som en kastrull. 

Stefan var överlycklig. Han gick runt och tackade, skrattade, spelade musik, drack öl eller bailey's efter whiskey efter vinglas. Mitt på hans bord stod hinken med bål. 

Till efterrätt hade Kertin bakat två pavlovas - en med blåbär och en med hallon. 

Nu började Stefan bli riktigt full. Ninni satte igång en presentöppning precis i rättan tid - eller okej, kanske lite för sent. Han hade redan svårt att läsa på grattiskorten. Han stakade sig, skrattade, vinglade till, tappade presenter i golvet. De flesta bröder och Emil stod runt om och skrattade och filmade. Jag tyckte mest det var pinsamt. Och lite obehagligt, om jag skall vara ärlig. Helt situationen i sig var pinsam (för mig som var nykter).

Sedan var det flera andra (för mig okända) äldre män som vinglade runt och pratade inkoherent, som jag också försökte undvika som pesten. Avskyr fester där folk blir dräggiga. Fick nästan en ångestattack men blev uppmött av Ninni (nykter) och Emil som lindrade det. 

Stefan blev mer och mer kärleksfull för varje minut. Han kramade alla, hårt, länge, ömt. Pussade folk på kinden. Det jobbigaste för mig på hela festen är när han går mot mig, full och glad, sträcker fram armarna och säger "åh, ge mig en kram! jag är så lycklig!" och jag måste sätta stopp och backa. Finaste Stefan. 

Emil var jättelycklig att se sin far så glad. De kramades så det stor härliga till... Sedan förstod även jag att det var dött lopp för mig, för jag skulle ju sova i samma säng som ena kramnissen där uppe 🙄... Plus att sedan kom Stefan fram till mig och ville berätta hur glad han var att Emil funnit mig, att jag alltid kan komma hem till dem, även om jag och Emil bråkar, att han alltid finns där för oss, och även bara för mig, att han är så tacksam och lycklig över allt och VIPS så stod han knappt en decimeter ifrån och sträckte sig efter en kram. 

Jahopp. Det kändes himla fint att få krama om honom, men samtidigt kändes hela festen så jävla idiotisk. Sorry, men verkligen. 

Karaoken drog igång! Stefan var hes men sluddrade fram orden med minst tre sekunders osynk, och vi flesta andra stod runt omkring och filmade. Klockan var 21 men kändes som 02 på natten. 

Jag hintade för Emil att jag nog ville köra hemåt snart, och han (som varit igång och även druckit alkohol sedan kl. 10) kände sig också redo. TACK GUD. 

Hej då alla, toppen fest, grattis igen, gud vad bra ordnat, hoppas du haft det bra, älskar er, hej då igen, vi ses imorgon! 

Jag körde mig och Emil till MAX för en nattdessert. Eller egentligen kvällsdessert för klockan var inte ens 22 än..... 

Sedan kom vi hem, lade oss i sängen, gosade med en katt och Emils lycka och kärleksfullhet satt i från dagen. "Jag är så kär i dig! Du är så himla underbar. Jag älskar dig mest av allt. Vi är så bra ihop. Gud, vad jag älskar dig. Du är bäst. Och du är så SNYGG ikväll. Älskar dig." och någonstans där somnade han. Och jag.