I torsdags gick jag till jobbet i soluppgången och hade fredagsfeeling. Med all rätt - jag hade tagit ledigt på fredagen för en systervistelse och lite uppkörningsäventyr. Så det var som fredag!
Här står jag och posar naturligt framför skrivbordet, som en gör.
Jag stämplade ut runt kl. 15 och gick ned genom stan för att hämta upp bilen. Fick lite film-känsla av den här bilden; ser ut som en gammeltida stad i Sverige, visst?
Pussade Emil hej, hämtade bilnyckeln, åkte och tankade, bäddade för Minou i baksätet....
... och sen hade vi en timme över till gos innan det var dags för avfärd. Det var en stor dag för Minou - idag skulle han få träffa sina "kusiner" (i.e. Nattis och Victorias nya kattungar) för första gången. Träffa andra katter över huvud taget, för första gången!
När Emil slutat hämtade jag och Minou upp honom och så åkte vi mot Stockholm. Hade flera trevliga möten på motorvägen.
Lite innan kl. 18 anlände vi till Lidingö, stapplade upp i lägenheten och fick träffa Knut och Bibbi.
Knut (vit) och Bibbi (svart tabby) är av rasen Peterbald. Halvnakna natter i siames/orientalisk stil. Fulsöta så det bara skriker om det.
OCH SÅ SMÅ.
Minou var livrädd för dem. Vi släppte ut honom efter att de fått "nosa" på varandra genom transportburen (Minou fräste mest), och så fort Minou kom ut så sprang han och gömde sig. Fräste så fort någon av de FaAaRLiGa kattungarna kom nära.
Vi var hungriga, och som alltid när vi är på Lidingö måste vi äta napolitansk pizza! Vi ringde och beställde take away #detendarätta.
Tyvärr är napolitansk pizza inte ens hälften så bra när den inte äts helt färsk, men ändå så fasligt gott! Jag tog en vit tryffelpizza och Emil tog sin favorit capricciosa.
Aaaaaaah Zabenya... Nants ingonyama bagithi Baba! 🦁
Vi åt vår pizza, Nattis och Victoria åt egen mat (de tycker inte det är värt 200kr/pizza när hämtpizzan blir halvdan... RIMLIGT) och sedan spelade vi yatzy.
Minou plirade antingen runt ett hörn, eller höll sig på bekvämt avstånd. Super corona-vänlig katt, det där.
Bibbi och Knut var mycket modigare än vad han var. Han mjuknade inte alls gentemot dem. Istället hade jag två katter i mitt knä.
Nattis och Victoria var snälla nog att låta oss ta deras säng (och de tog soffan) för att Minou skulle kunna ha en dörr att stänga om sig och känna sig lite trygg. Det gjorde han knappt ändå, utan det tog många timmar inpå natten innan han slutligen vågade krypa in under täcket och somna med oss.
Under morgondagen skulle jag upp tidigt och skjutsa Nattis till uppkörningen på andra sidan stan.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack, nu gör du mig glad!
(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)