I lördags var jag och Emil tvungna att ta itu med en storstädning. Det har inte städats på flera veckor hos oss, pga en härlig mix av "först måste vi fixa.." med sängklädeskaos, bilförsäljning, fläktbyte, generell oro och lathet. Men idag satte vi igång! Allt från att vika tvätt och plocka ur diskmaskin till damma, dammsuga, torka lister, skrubba toalett och torka golv. Och storhandla.
När vi var klara tog jag mig en välförtjänt dusch och kunde piffa mig inför kvällen.
Minou med sin lilla tratt höll sig på sin kant när dammsugaren och golvmoppen åkte fram. Han tycker inte om dem nämnvärt, men ser det som sin plikt att ha koll på vad de gör.
Eftersom han nu haft tratten i mer än ett dygn och är helt handikappad med den, vi valde vi att ta av den en stund (och samtidigt se till att han inte kliade sig). Han tillbringade en härlig timme med att tvätta ikapp sig. Emil spelade Nintendo Switch.
... och jag pusslade.
Klockan närmade sig 17, vi förberedde lite och så dök gästerna; Malin och Marcus, upp. Bordet dukades med ketchup, tryffelmajo, sallad, picklad rödlök, pommes, tomat och rödlök och... ni kan säkert gissa vad det skulle bli till middag 😉
Efter vi inmundigat våra hemgjorda högrevsburgare (muuuuums) så plockades det fram snacks.
Emil drack rödvin, Marcus drack öl, Malin drack cider och jag drack... pepsi max 🙃
Vi satt en god stund och pratade; om relationer och polyamori (där var jag och Marcus överens som pro, Emil och Malin båda helt emot), om otrohet och p-boter. Högt och lågt.
Minou gjorde sina instickare med chipsstöldsförsök, gossessioner och lekattacker. En lycklig katt utan tratt.
Sanningen är att han skötte sig så bra, att han slapp ha på sig den under varken kvällen eller natten! Hurra!
När klockan blivit runt 22.30 så gäspade vi ikapp runt bordet, Malin kände sig tillräckligt nykter för att köra och de begav sig hemåt. Redan på vägen hem skrevs det i chatten "det här var supertrevligt, det gör vi om snart igen!".
Jag chattade med Sara och åt glass i soffan till dess att jag kände mig helt färdig. 😴
Hade gärna velat höra era diskussioner om polyamori. Glömmer nästan bort att du levde så när jag började följa dig.
SvaraRaderaKan inte låta bli att reagera på din mening "Malin kände sig tillräckligt nykter för att köra" dock. Utgår från att det ligger mer bakom det än att hon känt efter om hon anser sig vara nykter. För alkohol och bilkörande går inte ihop oavsett mängd.
Ja, det var verkligen ett helt annat liv..! I Paris dessutom.
RaderaJag håller helt med dig. Själv har jag inte erfarenheten nog att säga när någon är "tillräckligt nykter" eller ej, utan måste utgå från att alla kan ta sitt eget ansvar i det avseendet. Säger hon att hon kan köra så litar jag på att hon kan det, även fast jag givetvis tycker att en borde ta högsta försiktighet, dvs 0% chans.
Saknar du det livet? Inte för att du inte är nöjd med ditt liv nu men för att en ändå kan sakna något som inte längre finns. Jag kan t.ex sakna livet utan barn utan att för den skull vilja byta bort det jag har nu.
RaderaDet är nog mer att även om hon anser sig vara nykter och inte verkar full så kan det ha påverkat reaktionsförmågan. Hade det varit en av mina vänner hade jag nog starkt avrådit och gett argument för det. Sedan går det ju inte att hindra en person. Möjligtvis om en själv ska åka med genom att faktiskt vägra. Och kanske en partner som du ändå har lite mer påverkan på inbillar jag mig. Och så är det ju skillnad på vad personen druckit. Lättöl och annat som får säljas i mataffär "får" en ju köra på. Men allt som är starkare tycker jag går bort.
Jo, men det kan jag göra. Det var en helt annan sorts livsstil, men jag kände mig så FRI och så STARK och ja, det kan jag sakna. Som du säger, det är ju fullt rimligt att sakna även om man för den sakens skull inte vill ändra nuet 😊
RaderaJo, så kan det ju vara. Hon drack en cider på 4%, jag vet inte vad det gör i hennes kropp och jag vet inte hur snabbt det går ur kroppen heller (har ju verkligen inte kunskap om alkohol på det sättet). Men jag ser det inte som mitt ansvar att hunsa med henne är hon ska köra hem eller inte - särskilt när klockan snart är 23 och jag bara vill gå och lägga mig (och alternativet är att avråda henne från att åka och hon ska stanna hos oss … hur länge då? när avgör JAG att hon är nykter nog, om hon redan gjort det?).
Men du känner inte att du saknar "fler" partners? Nu vet jag att det inte varit ett alternativ för Emil och att du ju valt monogamin i och med att du valt honom. Men tänker att en del av tjusningen med polyamorin måste ju vara att du inte behöver "nöja dig" (inte riktigt rätt ord men hittar inget annat) med en och samma. Sedan tänker jag att det i längden kan vara svårt att få sådana relationer att hålla då det är så många fler inblandade. Oavsett hur öppna och förstående alla är i början så tenderar människor att bli egoistiska och avundsjuka på sikt.
RaderaJag menar inte att du borde gjort på något annat sätt egentligen. Och speciellt inte som vi är en liten vald krets som läser här som alla är vuxna och förhoppningsvis vet hur alkohol och bilkörning går ihop (eller inte går ihop. :P ) Och det är som du säger en svår balansgång. Jag reagerade bara på meningen som lät väldigt fel och började sedan fundera på den själv. Diskuterade den t.o.m med min sambo. Och det är alltid lättare att säga "så här hade jag nog gjort" när du själv inte sitter i den situationen.
Nä, inte alls faktiskt. Just nu är jag så lycklig och nöjd med hur jag lever, så jag har inte den känslan kvar längre. Häftigt, och så tacksamt! 🙏🏻 Eller tacksamt och tacksamt, annars hade jag självklart behövt göra något åt det men nu löser det sig så enkelt, haha. Men i övrigt känner jag flera som haft många framgångsrika och långvariga polyamorösa relationer, så jag vet inte alltid om det stämmer att det är svårt att i längden 🥰 Det är nog väldigt individuellt från fall till fall!
RaderaJa, jag hade nog inte gjort på något annat sätt öht eftersom jag själv varken har kunskap eller mandat över en annan vuxen människa. Vill inte heller vara den ocharmiga som säger att de inte får dricka vad de tagit med sig (en cider), utan säga "nej här får du bara dricka vatten, du ska ju köra".. (även om jag sade "vadå, är det alkohol i den här? du har ju bilen").. Men sedan är det ju upp till henne att ta ansvar.
I och med att du känner flera som haft långvariga polyamorösa relationer så säger det nog mer om mina förutfattade meningar och fördomar än om polyamori. :P Och när jag tänker ett varv till så är det väl klart att det fungerar om alla har samma grundtro till förhållandet. Och om avundsjukan inte finns från början så lär den väl inte utveckla sig med tiden heller.
RaderaJag är inte direkt rätt person att tro saker om det heller eftersom jag alltid bara haft monogama förhållanden. Även om jag kan se tjusningen med ett polyamoröst förhållande vet jag inte om jag hade klarat av det då jag tycker det kan vara tillräckligt ansträngande att hålla uppe det sociala i relationen till en människa. Fast även där blir det väl bekvämt och inte längre jobbigt till slut.
Känner att mina tankar ibland går dåligt fram i text.
❤❤❤
RaderaHur blir det för er att prata om polyamori? Tänker att det lätt skulle kunna bli känsligt, typ?
SvaraRaderaJo, det hade det nog, men eftersom vi är "två mot två" så går det rätt bra! Emil vet att jag valt att leva monogamt med honom och det har jag bevisat nu i snart 4 år, även om jag ändå kan tycka att polyamori är en himla bra grej! så turligt nog blir det inte känsligt 😊
RaderaTack för att du hjälpte mig i helgen!!! Och ännu mer tack när du inte kände dig så bra på söndagen ❤️ så uppskattat.
SvaraRaderaDet var så himla lite, tack själv!! ❤
Radera