Deras katt, Luca, var i farten. Jag lyckades ertappa henne med att rota igenom min necessär.
"Hey Luca, what are you doing?"
BUsTeD!
Inte förrän 11 vaknade resterande gäng upp. Vi åt frukost i varv beroende på när en vaknade - te, kokta ägg, frallor och runda baconskivor.
Eftersom det skulle regna i princip hela dagen hade Marieke och Dirk planerat inomhusaktivitet i stan. Precis när vi skulle gå till bussen sprack det upp i solsken. Emil passade på att fota mig och Marieke.
(Notera att hon står på tå för att jävlas och verka lika lång som mig. Obs! Hon är MYCKET kortare.)
Vi tog bussen in till stan, vilket i detta fall är Leiden. Full av promenerande och cyklande holländare.
Lagom till kl. 14 kom vi fram till vår destination: ett escape room. Ett escape room är, för er som inte är insatta, att få gå in ett stängt rum och leta efter dolda ledtrådar i dekoren för att ta sig vidare genom en serie sammankopplade rum och slutligen ut. Syftet är liksom att finna alla ledtrådar och lösa rummets gåta.
Detta escape room hette Escape from Wonderland, och hade således temat i Alice i Underlandet.
Medan vi stod ute och väntade så diskuterade vi vad rummet kunde gå ut på...
Vi kom in, fick lite snacks och höra en bakgrundshistoria kring försvinnandet av Alice... och sedan började äventyret. Vi kom först in i ett dovt klockrum med klockor, nycklar, böcker och knappar överallt. När vi efter 10 minuter lyckats lösa hur en tog dig vidare till nästa rum så kom vi in i skogsrummet, löste gåtan om blommorna och ekorrarna, tog oss vidare till tebjudningsrummet och löste gåtan med kopparna och tårtorna, för att slutligen komma in i pusselrummet och tillbaka ut igen. Vi fann kombinationer för massor av kodlås genom gåtorna, var tvungna att räkna matte, leta ledtrådar under mattor och finna spelkort. Det som gjorde allt så magiskt var temat och den genomtänkta, klockrena dekoren i alla rummen.
När vi var klara fick vi spexa till oss och ta en gruppbild.
Det var fantastiskt roligt. När vi sprang ut hade vi varit där i precis över en timme, helt fulla av adrenalin. Vilket äventyr!
När vi kom ut duggade det, och vi traskade vidare i Leiden.
Jag, och de här kufarna.
Regnet tilltog och vi sprang in i ett klassiskt holländskt hak för att beställa nationellt traditionella rätter ur en ask i väggen. Det var frikandeller och kroketter - holländarna älskar friterat kött i olika former.
Tillsammans med varsin milkshake fick Emil provsmaka delikatesserna, som hör en första resa till Nederländerna till.
Därefter letade vi kylskåpsmagnet till vår kylskåp, och när vi väl insåg att bussen går om 4 minuter!! var vi tvungna att springa genom spöregn till busstationen.
Vi hann! Hann ta bussen hem för att hämta bilen, storhandla inför kvällen och sedan svänga förbi deras coffeeshop, där vi skulle hämta upp lite stuff för kvällen.
Jag har ju testat att äta #brownies tidigare när jag hälsat på Marieke; nu hade Emil sagt att han var lite sugen på att också - åtminstone en gång i livet - få prova. Eftersom det är båda lagligt och naturligt i Nederländerna, så var Dirk och Marieke på den idén! (Det är ju deras fredagsmys, typ).
När vi kom hem började bakandet och matlagningen.
Vi åt burgare till middag och efteråt plockade vi fram vår *speciella brownie*.
Den både såg och smakade tusenfalt gånger bättre än min och Mariekes första brownie (som var en skummande, jordsmakande katastrof), med ändå en tydlig bismak av... något jag inte riktigt kan beskriva.
Då det tar runt en timme för den att verka så spelade vi kort när vi ätit. Marieke berättar nedan en tydligt roligt historia (Obs! ej fejkad bild!).
Jätterolig historia.
Vi satte oss i soffan, knaprade chips och såg på en film. Emil och jag plockade fram glassarna vi köpt.
Halo Top var så osmaklig att jag ändå åt en tub Ben&Jerry's Cookie Dough i slutändan.
... Men lite efter en timme hände det något i min skalle. När jag blundade så svajade det som om jag gungade. Helt plötsligt kom det: gapflabbet. Det bara kom från ingenstans, och helt plötsligt var allt Marieke sade helt hysteriskt roligt.
Det var ingen annan än jag som kom in i det hysteriska skrattandet: Dirk och Marieke satt avslappnade och kände bara av "en skön känsla", och Emil sade att han inte kände någonting. (På hans halvstängda ögon såg jag dock att något hände där inne). Han åt lite mer brownie, medan jag gled in och ut ur den skrattande transen.
En film blev till två, och när jag fokuserade på filmen kände jag mig relativt klar. Som att jag balanserade på gränsen mellan hög och nykter; men så fort Marieke sade något (vadsomhelst!) kastade min kropp sig ut i ett våldsamt skratt som höll i sig minst en minut. Emil skrattade lite åt mig, men annars tittade sällskapet mest på mig. Jag förstod att det jag skrattade åt egentligen inte var kul i sig, men... ändå kändes det så förjävla roligt... fastän jag visste att det inte var det.
Gled tillbaka till nykterhet och Emil erkände sig också känna av svaga effekter - däremot inga skratt, men den svajande känslan i huvudet.
Vid 1-tiden gick vi och lade oss, Emil och jag relativt klara i skallen om än lite groggy. Det hade varit ett "lättare" rus för mig denna gång än förra, och mycket mindre läskigt. Däremot tror jag Emil borde ätit lite extra från början, så hade han säkert känt av lite mer han med.
Jag somnade och sov som en stock, vill jag lova.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack, nu gör du mig glad!
(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)