Lyxlunch och försenat flyg mot Leiden

I fredags så traskade jag till jobbet som vanligt innan sju. Lummiga träd, ljummen luft, sommarmorgon. Jag mår så himla bra i det här så det är inte sant. Förstår varför jag alltid blir så deppig på vintern när jag varken kan promenera till jobbet eller vara utomhus överhuvudtaget... Jag menar... Det här är ju livet?!

Hade förväntat mig en lugn halvdag, 7-11, med bara admin och ett telefonsamtal. Det visade sig bli en riktigt kaosartat morgon med massor av telefonsamtal och stress. Så tungt när något akut dyker upp som man bara *måste fixa*. Det är ju liksom personers liv som jag har i händerna.

Som tur var hann jag nå alla viktiga personer innan det var dags för mig att stämpla ut och springa vidare. Jag hann däremot ta två selfies i efterdyningarna av stressen.

Jag gick hemåt i samma sommarlummiga miljö, och kom fram till lunchrestaurangen vid vilken jag och Emil stämt träff. 

Så kom han gående, min fantastiske bo! Jag blev så glad när han såg honom gåendes mot mig. Vi tog plats på uteserveringen och fick direkt in sallad och nybakt bröd. Jag vad Emil se lurig ut, och jag tycker han lyckades superbt...

Så kom maten också.  Jag hade beställt fiskgratäng och Emil fläsknoisette.

Så gott det var! Restaurang Umgås är verkligen underskattad. Så synd bara att läget ligger så off från stadens alla andra restauranger...

Jag fick ett litet sötsug efter lunchen och beställde in en glass till efterrätt. Lokalproducerad glass från Sörmland, minsann. Jag valde smaken romrussin.

Förstår inte varför jag inte äter den här smaken oftare. Den är ju så klockrent god på alla sätt och vis?! Plus att jag blir så glad när jag äter den, för jag tänker alltid på farfar.

Varför har inte Ben&Jerry's en romrussinglass? Hade köpt KON-stan-T.

Hursomhaver. Vi traskade hem, tog vårt pick och pack, cyklade till bussterminalen för flygbuss mot Arlanda, anlände 2 timmar före avgång och satte fart genom vimlet. Lite oroväckande kändes det att de skrivit ut gaten till alla flyg förutom vårt...

Några minuter innan estimerad boarding hände det såklart: annonsering om försenat flyg, en timme. Vi som precis åkt buss i tre timmar och väntat i två! Vi blev måttligt irriterade. Jag bad Emil demonstrera sina känslor på bild men han verkade mest ta ut det på vår matsäck...

Medan vi letade plats att ladda mobiler skrek en kanelbulle på oss från en av flygplatsens caféer. "Guuud, så god den ser ut!" mumlade Emil som förtrollad. "Den förtjänar väl vi, som bara sitter här och väntar?".

Och det var väl en av de godaste kanelbullar jag ätit dessutom. Varm, saftig, full med fyllning... Svindyr à la flygplatsstandard. Men jävlar i min låda vad vi förtjänade den!

Åt medhavda smörgåsar också. Tiden gick.

Sedan tror jag att jag skrattade orimligt åt den här bilden nedan. Att titta på den här bilden känns som likvärdigt till att vara hög (vilket står på agendan under resan... hehe).

ÄNTLIGEN när planet blivit 1,5 timme försenat blev det boarding. ÄNTLIGEN. Jag vill bara komma fram och krama om min bästa vän!!!! (vid det här laget hade vi hunnit utveckla ett starkt hat gentemot Norwegian...)

Två timmar på planet gick fort, och sedan kastade vi oss av för att träffa Marieke, min bästa vän, och Dirk, hennes sambo.

Vi åkte i deras bil till deras lilla hus de precis flyttat in i, i Oegstgeest (försök uttala det: "g" i Nederländerna uttalas som en grov slemharkling)...

De visade oss runt i det lilla huset och sedan bad jag dem posa fint för ett foto.

De hade förberett med te, cola zero och Ben&Jerry's! 😍 Älska! 

Två smaker som inte finns i Sverige hade jag och Emil valt: Moo-phoria Chocolate Cookies & Cream samt Moo-phoria Salted Caramel Brownie.

Vi satte på en cheesy romcom på deras nyinköpta storbildstv.

Jag, som numera är van att somna mellan 22-23 var dödstrött när klockan var 01:30 och eftertexterna rullade. Höll på att somna på soffan.

Jag och Emil kröp ned i sängen i gästrummet (som jag numera kallar 'the Swedish room'). Jag somnade omedelbart.