Stående ovationer vid matbordet för en tacopaj

Helgen mynnade ut till veckan efter ett härligt traditionellt glass-avslut. Både jag och Emil var ju lyriska för att vi så snabbt hittat den nya Ben & Jerry's-smaken, och ännu gladare för att den uppfyllde våra förväntningar!

Jag fick till en riktigt snygg bild på den framför min glassvägg (som bara växer och växer!).

I söndags gjorde jag även en tacopaj, efter påtryckning från Emil. Han har i flera dagar gått runt och sagt "åh, vad gott det vore med tacopaj!" med självömkan i rösten. Vanligtvis drar jag mig från att göra paj pga omständligt (bli kletig när en gör pajdej, den ska vila, sen förgräddas, sen i slutet blir pajskalet ändå alltid torrt och tråkigt och det jag pillar bort på tallrikskanten), men när Emil verkligen-verkligen är sugen på något... Så får en väl bidra med lite.

Jag blev himla nöjd med den, trots allt! Jag kryddade pajdegen rökt paprika, vilket livade upp den en hel del (jag tyckte fortfarande den var torr, men Emil åt av den med god aptit.. Han åt till och med upp mina kanter!).

Han var så glad att jag hade gjort den så att han överöste mig med komplimanger och beröm. Jag var lite skeptisk över dessa stående ovationer vid matbordet, och fick svar när han tillade "ja, men jag vill ju att du ska bli så glad att du vill göra den igen!".

... Trots det överkryddade smickret så blev jag glad!
Ikväll skall jag även laga fiskgratäng för första gången på FÖRALLTID TYP (minns inte ens senaste gången jag gjorde fiskgratäng) pga eget akut craving. Håller tummarna för att det går vägen..!