Aubergine, en andra gång - tryffelveckor ju!

I torsdag rullade jag och Emil upp till Stockholm direkt efter jobbet, och satte oss i min gamla soffa. Det här var antagligen sista gången vi gjorde det på ett väldigt bra tag - jag har nämligen funnit mig en hyresgäst! Så innan hen skulle komma för kontraktskrivning så väntade jag och Emil med lösgodis och de sista två avsnitten av Paradise Hotel i soffan (fan vilket jävla slut!!!!!).

Emil försökte ta selfies. Detta är två av tio. 

Ny hyresgäst kom, skrev på, vi tog i hand, hen fick nycklar... Det kändes så vansinnigt bra, och lättande! Att nu är det gjort!

Klockan 20 hade vi bokat bord på Aubergine. Jag vet - vi var där fem dagar tidigare, men jag var bara tvungen att återvända, nu i november när tryffelveckorna är kvar. Passa på, liksom. Jag drömmer liksom våta drömmar om den där vita tryffelpastan.

Vi slog oss ned och betraktade menyn. Jag visste redan från början vad jag ville testa, men Emil behövde tänka en del.

Det första servitrisen sade när hon såg mig var: "Dig känner jag igen!" och vi förklarade att vi varit här nyligen.

Förra gången tog jag den vita tryffelpastan - denna gång ville jag prova den svarta, för att se om jag kände någon skillnad (och således bli mer tryffelproffs! en kan ju inte vara besatt av något som jag är, men inte veta smakskillnad mellan svart och vit tryffel).

Som befarat, så smakade den svarta tryffelpastan inte i närheten så bra som den vita. Den var god - absolut!, men det var inte den smakeufori och explosion av kulinarism lycka i munnen som med den andra. Så nu vet jag!

Emil beställde det pampigaste på menyn; älgytterfilé med tryfferad potatisgratäng, shiitakesvamp, haricot vers, ankleversmör, tryffelsky samt vit tryffel. Han tyckte om rätten, men kom underfund med, under ätandets gång, att anklever inte är hans kopp te. Båda rätterna fick 6/10.

Trots övermättade så kunde vi inte hjälpa att plira på dessertmenyn. Och när vi väl blir sugna på något... Det är klart en måste prova! Emil tog äppelmunk med kardemumma, vaniljglass och lönnsirap, och jag tog en liten ostbricka med tryffelpecorino, tryffelinkokt päron, tryffelhonung och ostkex.

Båda desserterna var fantastiska! Små (som alltid på finrestauranger), men så goda. Emil hade inte mycket över för min rätt (han klarar inte av ost till efterrätt), men kombinationen av tryffel, ost, honung och päron var bara... HELT gudomlig!

När vi betalade sade servitrisen "Ses vi mer under tryffelveckorna?" och jag sade "Tar tyvärr en timme för oss att åka hit, men nästa år!".. och hon log glatt och sade "Då ses vi nästa år!".. Älskar personal som är trevlig. Då dricksar vi järnet, skall ni veta!

Snacka om att vi hade ätit gott. Klockan var 21:30, och nu skulle vi åka och hämta Marieke och Dirk från flygplatsen. Efter det hade vi bara mer matäventyr som väntade...