10K KCAL CHALLENGE

Klockan slog midnatt, och vi alla sprang in i köket för att hämta varsin burk Ben & Jerry's. Vi började med glass, te, och försökte få i oss så mycket som möjligt innan sovdags. Ju mer vi fick i oss nu, desto mindre skulle vi behöva pressa efter vi vaknat.

Efter glassen var jag ute efter något salt, så både jag, Emil, Marieke och Dirk plockade fram varsin chipspåse. Jag glömde fota, men åt 40 gram av tryffel- samt cheddarchips. Sedan tog jag en bit butterkaka.

Dirk åt upp nästan en hel påse Doritos med ranch-dipp, Emil moffade en hel bunke sourcream & onion-chips och Marieke gick in på choklad och donuts.

Emil var en riktig maskin! Vi loggade allt i en app i mobilen, och när vi somnade hade vi alla ett extremt matkoma.

Jag vaknade på morgonen vid 09 med en helt uttänjd, öm och fortfarande full mage. Vi började samtliga med att skriva upp morgonvikten samt stundande kalori-räkning. Innan frukost var jag den som låg sist (vilket jag starkt räknat med!).

Min frukost blev Start!-müsli och smörgås. Emil åt en jätteskål med chokadflingor och nutella, Marieke åt yoghurt med müsli och Dirk bacon och ägg.

Efter den frukosten låg vi andra runt 2800 kcal, och Emil hade dragit ifrån med en whopping 4000 kcal. "Fan, jag kommer ju klara det här ju!" menade han. Vi andra var i ett tillstånd mellan beundran och chock över hur bra han låg till.

Efter att ha slappat ett tag på soffan var jag och Emil tvungna att ta oss ut på en liten promenad. Slänga sopor och panta burkar, var tanken.

Vi behövde verkligen röra på oss. Magen kändes helt utspänd, och en liten promenad innan lunch var precis vad vi behövde.

Jag älskar dig, min knasboll. Vi är helt galna som gör detta.

Vid 12 var det dags att ta oss ut för lunch på stan. 

Vi skulle till stället med bäst burgare i stan: ät. Det var ett självklart val. När vi kom fram var ingen av oss direkt hungrig (förutom Dirk, men det var för att han ätit en så knapp frukost).

Burgare är bra, för det är så jäkla kaloritätt. Och precis lika gott som onyttigt.

Snart kom maten in som vi beställt. Jag och Emil tog varsin tryffelburgare med massor av ost och karamelliserad lök.

Dirk körde på en trippelburgare med sötpotatispommes och en ranch-dipp, och Marieke en burgare med friterad kyckling. 

Vi alla lyckades slutföra, men Emil kände sig lätt illamående efteråt. Marieke och jag kände också mättnaden rejält, till skillnad från Dirk som sade "jag hade lätt kunnat ta en till". För första gången sade Emil "Alltså.... Jag börjar tvivla på att jag kommer klara det här." (Tydligen bara jag som inte är totalt naiv gällande detta, men nu börjar polletten falla ned för de andra!)

När vi kom hem såg ställningen ut såhär: (jag låg inte sist!!!!!).

För trots att Dirk kan äta en hel jäkla del, så pressar han sig inte på samma sätt som vi andra. Emil, däremot, ledde med hästlängder, och kände sig efter ett toalettbesök tillbaka på banan igen.

Dags för nästa intag. Milkshake från Max!

Lyxshakes/milkshakes till samtliga samt Dirk tog en extra burgare och Emil några chili cheeses. Det var något spännande som hände när vi alla drack våra kalla milkshakes - plötsligt kändes mättnaden inte lika påtryckande, och det kändes lättare att fortsätta äta. Jag tog en skål med cheddar- och tryffelchips, och testade en ny lokal glass med smak av lussebulle som precis kommit ut i affärerna.

+ 1000 kcal bara där för min del! Marieke och Dirk smakade av lussebullsglassen (som aldrig smakat lussebulle givetvis, det svenska påhittet) och Marieke tyckte den var så vidrig att hon var tvungen att spotta ut. Själv åt jag upp burken med god aptit - den smakade precis som lussebulle (med saffran och russin)!

Vi slog oss ned för att spela ett parti Munchkin. Jag åt en ostsmörgås, lite choklad och några schtroumpfs. 

Emil försökte äta en skål med chips, men när det blev för svårt så krossade han den med handen och åt chipskrosset med sked. *endast under 10k*

Mitt under spelet fick Dirk mersmak för mer mat. Han låg nu under med flera tusen kalorier jämfört med oss andra, men nu gjorde han det som ingen annan hade magrum för - beställde pizza. En XL amerikansk panpizza med salami och massor av ost. Marieke räknade ut att hela pizzan skulle ge honom runt 4200 kcal - helt vansinnigt!

Emil påbörjade sin sista måltid med en burk Ben & Jerry's, inblandad med en 200g marabou med frukt och mandel. Det tog inte lång tid förrän han låg helt utslagen och bara ville dö.

Det var så svårt för honom, stackaren! Han försökte pressa sked för sked, men det blev allt svårare. Snart hade hela glassen smält och skålen bestod av en sörja av smält glass och chokladbitar. Emil låg runt 9700 kcal och kände sig nästan redo att kasta in handduken.

Marieke och jag växlade mellan att säga "det är klart du får ge upp om du inte orkar, Emil" till "kom igen, bara SÅ LITE KVAR. Tänk, du kan inte sluta nu när du är så jävla nära!". Vi tittade på 10k kcal-challenges på youtube, och när personen på tv:n mådde illa ropade Emil mot skärmen "jag vet precis hur du känner!!!" medan vi andra runt om satt och asgarvade.

Dirk klarade inte av de två sista bitarna av pizzan, men lyckades pressa en sista burk Ben & Jerry's - och helt plötsligt hade han klarat sig över 10.000-sträcket. Han som var en underdog igenom nästan hela utmaningen, men som nu tog igen sig med pizza för 3000 kcal och en burk glass.

Emil låg fortfarande utslagen och kunde knappt röra sig. När Dirk klarade det så fick Emil också förnyad energi. Han insåg att han inte hade en chans att klara av att äta glass-sörjan, så han gjorde sig en ostsmörgås med skinka och tuggade varje bit i flera minuter.

23:15 hade han lyckats pressa i sig sin sista smörgås.

Snacka om att han kände sig nöjd!

Och jag menar... Det här trodde jag ALDRIG. På riktigt, ALDRIG. När vi tidigare pratat om detta, och alla runt mig har suttit och sagt "alltså, det där är ju inte svårt" och ingen har trott mig när jag påstår motsaten. Men han klarade det (även fast han visst medger att det var jävligt svårt).

10.002 kcal landade Emil på, och som förväntat på klarade jag sämst. (jag skyller på att jag även väger minst).  

Vi kände oss inte i toppform när vi vägde oss (men hade gått upp förvånansvärt lite!). Magarna var utspända, vi ville inte ens se synen av mat och vissa av oss hade svårt att ta djupa andetag. Men nu hade vi gjort det (och vissa av oss till och med klarat det!). Vilket jag aldrig hade trott. Jag hade aldrig trott att någon av oss skulle lyckas.

Vi gick och lade oss, helt slutkörda efter den otroliga dagen. Detta var något vi inte skulle glömma i första taget. Nästa dag, redan på förmiddagen, skulle Marieke och Dirk flyga hem till Nederländerna igen.