Korsisk pizza med tryffelburrata och en turbichoc

Jag vaknade upp flera gånger under natten på grund av att min hals sved. Låg i min halvsömn och funderade på vad det kunnat vara. Inte det 27 grader varma oktobervädret i Paris minsann.... Kanske regnet i förrgår? Blev jag verkligen så pass kall då?

Vaknade upp med samma sveda klockan 08 och klev upp. Blev en extra kopp te efter frukosten, som jag åt medan jag ömsom tittade ut genom fönstret mot soluppgången, ömsom skrev nästa tre rader på bloggen.

Duschade, tittade youtube, sminkade mig, klädde på mig, hade en selfie-session.

Ut och iväg! Denna gång hade jag bokat lunchdejt med min franska bästis, Loïc. Vi skulle äta på den korsiska pizzerian som ligger i 9:e arrondissemanget. Jag hade sådana pizza-cravings, men alla napolitanska pizzerior jag ville testa (har planerat in 4 stycken!) hade stängt denna lördag. Då fick det bli korsisk pizza istället.

Bara traska på!

Kände mig piffigt fin i höst/sommar-vädret. Det var runt 25 grader, så kort efter att detta kort tagits åkte både kofta och sjal av.

Kommer jag någonsin kunna traska på dessa gator? #hopelesslyinlove

Efter lite mindre än en timme stod jag utanför restaurangen och väntade på Loïc. Detta är det enda stället som, mig veterligen, serverar äkta korsisk pizza. De görs ofta i halvmånar - alltså att en gigantisk pizza gräddas och sedan delas den på mitten för att bli två pizzor. Bara en sådan sak tycker jag är lite spännande.

Jag valde en pizza du jour (dagens pizza): tomatsås, mozzarella, champinjoner och tryffelburrata. Ja, jag erkänner - det var tryffelburratan som övertalade mig. (Till en början var jag helt inställd på en vanlig margherita).

Pizzan var så så så god! Jag föredrar ju napolitansk pizza, men denna var en 9,5/10! Allt som saknades var de där fluffiga kanterna (som inte är en del av korsisk pizza, tyvärr)...

Jag kramade Lolo hejdå för denna gång (och sade "vi ses i övermorgon för nästa kompisdejt!") och sedan fortsatte jag mitt traskande söderut.

... Hade ju fått nys om att det skulle regna hela morgondagen, så jag ville passa på att vara ute.

Vackra franska fasader.... Det är spännande numera hur jag, varje gång jag korsar en gata, i princip känner igen samtliga gatnamn? Det är ovanligt att jag stöter på en gata jag tidigare inte traskat på, eller korsat. Det känns rätt mäktigt, faktiskt.

Jag var tvungen att ta en paus i en park och skriva dagbok. En lugn, lycklig och harmonisk text om känslan av meningsfullhet och själsro.

När jag började närma mig mitt hemkvarter igen, så gick jag förbi ett tidigare favoritboulangerie i 16:e arrondissemanget. Hit brukade jag gå varje söndag när jag var au pair, och handla frukost. De har en hel del viennoiserier som inte återfinns på andra ställen, och därför ville jag passa på.

Jag tog en turbichoc - som en kanelbulle, fast fyllningen är utbytt mot mörk choklad. Jag älskade den för flera år sedan, och sedan dess har jag inte stött på den (förutom på detta boulangerie då). Jag köpte med en hem, bredde ett tjockt lager nutella på den (för just då hade mitt choklad-craving inte rimliga gränser) och in i mikron.

(Klicka här för att se hur den ser ut i original).

Började titta på Ex on the Beach Danmark (i brist på förmåga till allt som kräver hjärnkapacitet) och mumsade bulle tillsammans med chokladte (återigen: chokladcraving).

Dagens rutt blev en oväntat lång sträcka, men nöjd blev jag! Jag har alltid tänkt mig innan *ungefär* vilka vägar jag vill ta, men det slutar alltid med att jag börjar flexa på det och går omvägar, för att jag bara inte kan få nog. 

Efter denna var jag trött som vanligt vid kl. 21, men kunde trots detta inte somna förrän vid kl. 23. Ändå vaknar jag 08 varje morgon. Huga, när skall en tjej få sovmorgon?!