Moffdag; burgare, oreo-choklad och friterad glass

Jag vaknade redan 07:30 på lördagen, och kände mig helt utvilad. Typiskt att när en för en gång skull har sovmorgon, så vill kroppen jävlas på det sättet. Håhåjaja. Jag fick möjlighet till lite *mindfulness* i Emils morgontrötta famn och försiktigt gnugga sömngruset ur ögonen. Vi klev upp, åt frukost (rostade smörgåsar med ost och chokladflingor) och tittade på serier.

Vid 11 stack jag iväg och tränade. DUKTIGHETSPOÄNG, eller hur?? Kände mig i alla fall så, när jag stod flexande utanför Friskis & Svettis där jag bara minuterna innan hade sväng med armarna i symbios med 20 andra *hurtiga* damer.

På vägen hem passade jag på att hämta upp ett paket. Ett megastort paket, som för bästa transport bars på huvudet. (ointressant trivia: det var en ny fryslåda, då våran ena låda i frysen varit trasig sedan vi flyttade in!).

När jag kom hem fick jag stora svettiga välkomstkramar, och sedan stod vi och fuldansade tryckare à la dirty dancing i köket. Lite som en gör när en inte har bättre saker för sig annat än att fåna sig. När det inte finns påträngande måsten om tvätt, matlagning och städning, utan vi får vara vi. Och det är då vi återigen inser hur mycket vi uppskattar varandra, och är tacksamma för varandras närvaro. Fånar oss, och skrattar tillsammans.

Vid 15-tiden hade jag blivit hungrig igen, och vi bestämde oss för att hämta take-away. Från ät, givetvis. Vårt favoritställe i Nypan.

Och nu börjar till och med kyparna känna igen mig..... Alltså, är det en sjukdom hos mig? Ett patologiskt behov att bonda med restaurangpersonal? Eller är jag bara en sådan person som blir besatt av en viss sorts mat/restaurang och oundvikligen sätter mig i dessa situationer? Stammis-sjuka, kallar jag det.

Burgarna var kalasgoda. Tryffelmajonnäs. Sötpotatispommes. Säger bara det.

Efter maten låg vi båda i matkoma och tittade vidare på våra serier, innan sötsuget satt in och vi hämtade bitar av vår favoritchoklad. För Emils del är det lindt-choklad, och för min del, ja...

Den som kan sätta namn på chokladen får en guldstjärna! ★

Sen låg jag däckad i soffan och halvsov medan jag såg på youtube. All that food in my tummy gjorde mig så sömnig..! Till slut var jag bara tvungen att ta mig ut i friska luften ett par minuter för att vakna till och lyckas smälta maten.

Jag och Emil hade ju storslagna kvällsplaner, nämligen.... Friterad glass!

Det är något vi pratat om sedan bland de första gångerna vi träffades, men aldrig hunnit göra. Nu skulle vi testa för första gången!

Vi hade först tänkt göra med vänlig frityrsmet, men ändrade oss tvärt efter lite googling och tänkte fritera i digestive.

Rulla i kaksmulor, ägg, kaksmulor igen och vips! Ned 10 sekunder i en stekhet olja. Den var fint gyllenbrun när den kom upp, men... läckte på flera ställen?! Ajdå!

Hursomhaver, smaken är väl densamma, tänkte vi, och slog oss ned i soffan framför en film.

Och nog var det gott, ändå! Krispigt och gott runt om och alldeles kallt och lent på insidan. Men, nästa gång hade vi gärna sett till att frityrsmeten hann täcka hela glassen... Har ni något tips?

Sedan låg vi gosade ett bra tag, gick och lade oss och peppade inför valet 2018 dagen därpå.