Malin kom tillbaka till jobbet efter semestern. Det var hennes första dag, och min sista dag. Malin skall jobba ytterligare två veckor på BUP innan hon sluter in till mig på BHV, och det var skönt att ha henne på plats att kunna bolla saker med.
Jag och min handledare, Pia, hade ett långt fint samtal om året som gick. Efter det så gick vi och ut hon bjöd mig på lunch. När jag kom tillbaka såg jag att en annan av mina kollegor, Johanna, hade lämnat en avskedspresent på mitt (numera tomma) kontor. Det var vackra höstblomster, ett kort och en påse med tre (!!) mangos.
När jag såg att det var tre mangos brast jag ut i skratt. En så himla fin och klockren present!!
Av min handledare Pia, hade jag fått en poster från fotografiska med det passande namnet "Bye bye Paris". Hon sade dock att jag skulle se det som "Bye bye BUP". Pia hade även gjort mig en liten näsdukshållare att ha på mitt nya kontor på BHV.
Kortet som Johanna skrivit till mig fick mig helt tårögd.
Största höjdpunkten på dagen var vid 14:30, som är mottagningen stående eftermiddagsfika. Här hade jag meddelat att jag skulle bjuda på avskedsfika, och hade bakat massa gott.
Jag bjöd (som ni redan vet!) på fransk hallonkaka, och chokladrutor som är både gluten/laktosfria och veganska, med sojavaniljgrädde.
Pia höll ett tal - jag fick ännu en present (från hela mottagningen, jag höll själv ett litet tal och tackade för detta fantastiska år jag fått på BUP, och så åt vi av fikat. Fick mycket beröm, varma kramar och lyckönskningar.
När jag lämnade BUP och mitt kontor helt utstädat, så kändes det tomt. Tomt och konstigt. Däremot vet jag att detta inte är sista gången jag sätter min fot på BUP - jag kommer komma hit en gång i månaden för samordnande möten mellan instanser, som representant för BHV. Men det kommer ju inte vara samma sak.
Nu väntar nya äventyr!
Vilken fin avslutning du fick på BUP! Kan tänka mig att det känns konstigt att lämna, men den känslan hör nog till. Tänk vad fint ändå att ha trivts så bra på sin arbetsplats att det inte enbart känns roligt att få gå vidare till något nytt.
SvaraRaderaJo, jag tror nog att den är oundviklig... Men du har helt rätt att det är ett privilegium att få lämna på så pass god fot med alla :')
RaderaDet låter som ett väldigt fint avslut! :)
SvaraRadera//U
Ja, jag är rätt tillfreds med att det blev som det blev efter detta <3
Radera