Söndagssteken på en planka

I söndags ville vi slå på stort och återanvända våra plankor (sorry Anna-Maja!). Vi stack och storhandlade, köpte med oss oxbiffar hem och stekte på i Emils optigrill. Jag kokade potatis och mosade ihop det enligt farmors verbala recept, stekte på sparris och Emil dukade.

Det blev vrålsnyggt! (notera att vi har spritsat moset olika, Emil och jag).

Emil skippade tomaten och tog istället mer gurka. Förstår inte hur man inte kan gilla tomat? Typ top 3 godaste grönsakerna!

Själv körde jag så klassiskt jag kunde, med tillägg av en liten gurkkreation som Emil skurit, tryffelmajo (BECAUSE TRYFFELMAJO) och några basilikablad.

Maten var fantastiskt god, med minuset att jag och Emil fortfarande inte lärt oss hur vi ska tima (moset har knappt hunnit bli brynt i ugnen när köttet är klart), och köttet var aningen senigt. Vi borde inte snålat med den billigare oxbiffen utan tagit äkta oxfilé istället, trots att det kostar 5 gånger mer. Vi sade till varandra att nästa gång så får det vara värt!

Är det så det känns att vara vuxen? Köpa kött för 499kr/kg och tycka det är "värt"???