Paris: Dag 3, Pizza tartufo och ömma ben

Då jag föll helt medvetslös av trötthet och utmattning vid 22 kvällen innan, så vaknade jag lika pigg och glad runt 7-tiden som föregående morgon. Mitt första uppdrag för dagen var att pila iväg till närmaste boulangerie och kirra bröd!

Köpte med mig två halvbaguetter till mig och Emil, att ha som vi kunde äta när jag väl kom hem! För helt frankt finns det ingenting i brödväg i Sverige som kan mäta sig med äkta franska baguetter.

Efter att uppdraget genomförts blev det dusch och frukost och slutligen kunde jag posera såhär obekymrat i den lilla studion.

Under den långa promenaden under gårdagen hade JP sms:at mig, och frågat om jag ville ses någonting. Då jag var aaaningen upptagen med att promenera i min ensamhet den dagen, så föreslog jag att jag skulle möta upp honom denna morgon för lite snickesnack innan min lunch med Loïc. Det ville han gärna, så kl. 09:30 tog jag mig ut för att traska hem till honom.

"Ca ne me prendra qu'une heure!" (Det tar mig bara en timme!) sade jag. 

En timme kändes som ingenting jämfört med gårdagens åtta.

Inom en timme var jag där, hälsade på och satt i hans soffa i 1½ timme och pratade om allt som hänt på sista tiden. Om min jobb som psykolog, hur jag nu skall byta jobb, hans tankar om att flytta tillbaka till Kanada några år, mitt och Emils förhållande, tjejen som han nyss börjat dejta, om min kärlek till Paris och möjligheten att hitta en lägenhet här.

Jag har börjat fundera på det mer och mer seriöst. Möjligheterna för mig att hitta en lägenhet här, hyra eller köpa, bara en liten mini-studio som jag kan åka till och bo i under semestrar och helger. Jag vet, det låter helt orimligt, för jag har INGEN aning om hur det skulle gå till. Hur gör man?! Men jävlar, vad jag skulle offrat fingrar för möjligheten.

Vid kl. 12 var jag hungrig och sms:ade Loïc. Han kom på studs och vi möttes upp på en välkänd pizzeria.

Vi beställde varsin pizza och jag fick bästa platsen i soffan.

Jag hade hoppats på mirakel sedan pizzan jag åt i Paris förra gången, och beställde en tryffelpizza även här. Olyckligtvis var den inte i närheten som god som den på Pupetta. Lyckligtvis var den inte äcklig för det. 8/10!

Jag och Loïc tog en lång promenad tillbaka genom Paris. Jag började mer och mer inse att jag snart skulle åka hem. Samtidigt började benen ömma mer och mer för varje steg, och gårdagens promenadbedrift gjorde sig påmind.... Fasen, vad det sträckte i vaderna. Borde jag stretchat, tro?

Jag sade hejdå till Loïc och ville vara själv ett tag. Och kände mig rätt nere. Saknade Emil dessutom.

Jag vilade en stund i studion innan jag gick till bussterminalen och sedan flygplatsen. Slutligen såg den sista dagen ut såhär i promenadväg.

Trots att jag ätit både pizza och mellanmål började magen kurra på flygplatsen. Maten lockade varken visuellt eller ekonomiskt, men jag var tvungen att ha något i magen för att inte gå under. Speciellt inte när jag märkte att planet var drygt en timme försenat....

Jag kastade 8 euro i sjön med en sallad som smakade plast och en kall, hård brödbit. Men det minskade åtminstone på tomheten i magen.

Slutligen kom jag på planet, efter många om och men. Jag hade grämt mig innan resan eftersom jag fick sittplats 33D - längst bak i gången. "Jahapp", tänkte jag. "Här ska jag sitta, mitt i toakön...".

Som tur är flyttade personen med fönsterplats till en ledig plats längre fram i planet, så jag och grannflygare fick flytta in ett snäpp! och så kom det sig, att till och med lille Kånken fick en egen plats!

"Kånken, ready for take-off?"

Jag satt hela resan i lugn och ro med nyaste spotifylistan plingandes i öronen, och när jag landade efter 23 så var jag full av känslor. Emil kom och mötte upp mig vid flygplatsen men jag kände mig både ledsen, orolig, lättad, trött och slutkörd. Och vaderna ömmade.

Det tog ett tag innan jag värmde upp nog att kunna ge honom en kram och en kyss, men när vi väl var hemma efter midnatt så tände han ljusen på köksbordet och vi slog oss ned. Jag åt en rostad ostsmörgås och drack te, och så pratade vi om helgen som varit.

Nu har jag fått 4 timmars sömn och står redo att arbeta på BUP. Fyra besök inplanerade - två återgivningar och två avslutningssamtal. Det börjar dra ihop sig nu! (Ser fram emot ikväll när vi skall äta de franska baguetterna till middag)...