Paris: Dag 2, 8 timmar non stop på Paris gator

Då jag somnat redan vid kl. 22 kvällen innan så vaknade jag vid 07:30, pigg och utvilad. Men inte minst av allt - pepp på Paris! Så jävla pepp, faktiskt. Hade drömt lyckliga drömmar hela natten och när jag vaknade insåg jag att de delvis var sanna. Jag bloggade, drack te, åt frukost och klädde mig sedan lördagsenligt.

När jag tog mig ut vid exakt kl. 10 så lyste morgonsolen upp kvarteret så vackert.

Loïc hade skämtat med mig under morgonen om att jag borde ta "två varv runt Paris". Jag svarade lika skämtsamt att ett varv tar mig minst 6 timmar (rough estimate), och att dagen inte har nog med timmar för det. Men trots det så sådde det ett litet frö i mitt huvud....

Till en början var det kyligt - runt 16 grader, men för varje timme så blev det allt varmare. Efter ett tag var det redan 24 grader, och både tjocktröja och halsduk hade åkt av. Jag traskade längs en av mina favoritgator, uppe i 17:e arrondissementet.

Vid 12-tiden var jag hungrig, och kom precis fram till detta nyöppna crêpes-ställe, Brothers Crêpes & Café, som jag fått nys om via facebook. Det är ett mer modern ställe, där en går in och beställer i en automat, och sedan får en dosa som piper när beställningen är klar.

Jag beställde en crêpe modell mindre, med nutella, kinder och banan.

Var omåttligt sugen vid det här laget.

Mumsade likt en lycklig hyena medan jag fortsatte gå längs gatorna. Som vanligt såg jag ut som en barnteckning i ansiktet efteråt. Jag förstår verkligen inte hur en kan äta crêpe utan att få choklad i ansiktet. Det är bortom min förståelse.

Crêpen i sig fick 4/10. Tillbehören var goda och så, men aningen snålt med nutella, samt att pannkakan i sig var lite för hårt stekt och krispig på ytan, liksom. Jag föredrar mina crêpes tjocka och mjuka!

S'il vous plaît, souriez au passage - Le i förbigående, snälla ni

Jag fortsatte gå, upp för gator och ned för gator, och timmarna gick. Vissa timmar gick jag och lyssnade på allt franskt runt omkring mig, andra timmar lyssnade jag på podcasts och en annan timme enbart på musik. Vid 16 kurrade magen igen och jag sprang in i ett boulangerie och betalade 0,6 euro för en brödbulle.

Promenaden fortsatte! 

Fyra toalettbesök (varav tre var på offentliga toaletter) och två burkar cola zero förbrukades under promenadens gång.

När jag kom hem var jag helt slut. Jag hade gått i 8 timmar, utan att stanna förutom under korta stunder. Jag hade nästan (!!) lyckats gått ett varv runt Paris. 

På vägen hem hade jag turen att ramla över ett boulangerie som just skickade ut ett gäng nygräddade baguetter, och jag fick en rykande varm baguette tradition i handen bara ett par steg innan portdörren.

FY FAN VAD GOTT MED MAT OCH ATT SITTA NED, tyckte min kropp.

Slukade baguetten snabbt som attan - en med cantal-ost, skinka, basilika och sallad och den andra delen med hallonsylt och ost. Stora glas cola zero halsades för att släcka törsten.

När jag ätit upp stack det lite i mig... Jag var ju så löjligt nära 50k steg.. Och det vore ju ett... rekord. Ett riktigt jädra rekord. Så jag fick eld i baken, och lyckades slita mig ut på en sista runda på nästan en timme, och kom upp i 50k steg på en dag. Tänk att promenader i Paris kan få mig att känna mig såhär fulländad?

Detta var min längsta promenad. Någonsin.

 (Ps Jag åt en till mango till efterrätt också #hopplös)