Naglar i marmor

Så kände jag att det var dags att uppdatera mönstret på klorna, och gick igen till nagelsalongen. Emil hade givit mig inspiration innan, och sagt att "marmor på naglarna är så fint!".... Och då ville jag givetvis testa det.

Måste medge att jag vid första anblick blev rätt besviken av resultatet... 

På något vis blev det inte alls vad jag hade förväntat mig? Och jag vet inte ens vad jag förväntade mig, om jag skall vara ärlig... 

Men så fort Emil fick se dem och sade "åh, så fina!" så försvann den känslan. Och helt plötsligt såg de fina ut? (är det detta som är definitionen av osjälvständig flickvän????).

Nej, ju mer jag tittar på dem, desto mer gillar jag dem.

Det är väl någonting med att se processen växa fram som gör det mindre magiskt. För i sin helhet tycker jag de är superfina?!

Håhåjaja.