Lösenord

söndag, augusti 19, 2018

Emils och min första kräftskiva - "jävlar, vad bra vi är!"

Så dök lördagen upp, som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning hela veckan. Den där spontana inbjudningen till kräftskiva som fick en anstormning av "ja"-svar, och helt plötsligt skulle två personer som vuxna aldrig varit på kräftskiva hålla i en helt själva. Vi som från början inte hade någon koll alls.

Vi började dagen med att storstäda hela lägenheten, och klä oss fint och passande. Jag valde kräftrött på överdelen. Emil foto-bombade mig.


Vi spånade lite på vår whiteboardtavla hemma hur bordplaceringen kunde se ut... Vi ville sprida ut paren lite, samt se att folk fick prata med nya personer, men samtidigt sitta bredvid någon de kände sig trygg med.


Två timmar innan angett starttid så åkte Emil och jag och ordnade i lokalen. Vi fixade med borden, dekorerade med kräftgirlanger samt lyktor, dukade fram underlägg, tallrikar, tygservetter, hattar, bestick, snapsglas, sånghäften och så namnskyltar.


 Det såg helt jävla fantastiskt ut, om jag får säga det själv!!! #nöjdnöjdNÖJD


 Brödet skivades, kräftorna dekorerades med dill, aiolin stod på plats, västerpottenpajerna värmdes upp... 


Salladen hackades, extra papper strälldes fram, drycken placerades skapligt... Och folk började dyka upp!


De fick slå sig ned och tvingades sätta på sig obligatorisk klädsel för middagen. Haklapp och hatt, jajamensan!
Sofia, Elin, Marcus och Jocke satt så fint på rad.


Emil och Oscar satt redo, och Malin kämpade med sin hatt.


Sötnosarna! Hur kan kan man inte le när man ser den här bilden?


När (nästan) samtliga kommit så började kalasandet! Jangi och Robin bredvid mig fick inte plats på bilden, men Andreas, Sofia och Elin hade redan börjat surpla. Jag massakrerade min första kräfta.


Höga surplanden hördes från båda sidor av bordet.
Sånger sjöngs lite hejvilt, skämt kastades över bord och kräftorna försvann sakta en efter en. 


Snart var alla kräftor uppätna (alla blev mätta utom Marcus, som åt till sista kräftstjärt! Fast han hade dessutom varnat innan att han kunde smälla ett helt kilo själv..) och pajen hade enbart en liten snutt kvar. Vi samlade ihop oss och åkte hem till oss för häng och spel. 


Vårt vardagsrum fylldes med totalt 12 personer. Rekord för Ängstugevägen!


Kvällen började med TP, kaffe och morotskaka (som även den fick hyllningar!)... 


... och avslutades med linschips, spelet utan tvekan och avslutningsvis maffia. Maffia var nog det roligaste under hela kvällen, när  hela gänget satt och diskuterade för vem som maffian kunde tänkas vara i gruppen, samt hängivet och dramatiskt försökte rösta fram vem som skulle "hängas" denna kväll. Jag blev mördad av maffian en omgång, och nästa blev jag hängd av byborna som trodde jag var maffia (trots att jag båda gångerna var en simpel bybo!). Många skratt och mycket känslor!

När sista personerna ramlade ut runt 23-tiden så gjorde jag och Emi high-five i hallen, kramade om varandra och sade "jävlar, vad bra vi är!". 


12 kommentarer :

  1. Wow så fint ni gjorde (och all mat!) och vad roligt att det blev så lyckat :D
    Kul att samla människor som man tycker om men som alla inte känner varandra jätteväl (som jag förstått det var det en samling av flera mindre "gäng"?).
    Vad bra ni är!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så! Det var ju Malin + Oscar, som kommer från min gamla tid. Sedan har vi Jangi, han kände ingen. Vi hade Fredde, Marcus, Elin, Robin och Jocke som alla kände varandra. Sofia är ihop med Jocke men känner Andreas med. Fredde känner Malin + Oscar genom Teneriffa men för alla andra var det nytt. Haha! Vilken soppa! Eloge om du hängde med där! ;*

      Radera
  2. Hej! Vet inte om du minns mig, jag läste och kommenterade rätt flitigt här förut (vet dock inte om jag var inloggad på mitt google-konto då?). Trillade ur allt som heter bloggar ett tag när det blev mycket med master thesis och första heltidsjobbet, men jag ville bara vinka hej och hoppas att jag fortfarande är välkommen att läsa här. Kul att kräftskivan blev så lyckad förresten, ni hade verkligen fixat det fint!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sarah!! Vad kul att se dig tillbaka! Jag tror inte du var inloggad, men jag kommer ihåg ditt namn!!
      HEJ OCH VINK TILLBAKA. Absolut är du välkommen tillbaka in i gänget, tjenamors och hoppas du trivs :D

      Radera
  3. Så fint att höra att kräftskivan gick bra! Vem/vilka vann TP-omgången förresten? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det var Elin och Robin. ALLTID. De är jävla masterminds och Robin (som är lastbilschaffis och kan typ allt utantill som lyssnar på radio hela dagarna) sätter alla rätt. Men jag och Jangi var tvåa!

      Radera
  4. Ja, instämmer helt med er - jävlar, vad bra ni är! Hade varit extremt lyxigt att vara gäst på er kräftskiva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad fint sagt!!! Nu får jag ju nästan lite dåligt samvete att jag inte bjöd in?!

      Radera
  5. Åh jag saknar när du alltid ingick i min morgonrutin. Läste alltid din blogg vid frukostbordet eller direkt när jag kom till jobbet. Nu saaaaaaknar jag dig när du inte bloggar varje dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaa... jag förstår :(( Jag saknar er och alla kommentarer!

      Radera
  6. Men, alltså, wow, vilket jobb ni gjorde! Och första kräftskivan dessutom, får känslan av att ni läst på en del? ;) Västerbottenpaj är typ det bästa som finns, särskilt ed hjortronsylt eller annan god sylt, och vad fint av er att ta på er ansvaret för en så rolig aktivitet! Vet att du skrivit tidigare att Emil tyckt att just det stora och snedfördelade sociala ansvaret varit rätt tungt, och förstår att det kan vara jobbigt, men här har ni verkligen lagt ner hjärta och själ, i flera dagar.

    När börjar nya jobbet? och hur går tankarna kring det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, du skämtar inte. Google + "kräftskiva" var ett frekvent fenomen denna vecka. Jävlar alltså. Första gången jag åt västerbottenpaj men jag älskade det med! Däremot visste jag inte att man ska/kan ha sylt till, så det missade jag totalt :O Nästa gång!!! (om vi bakar en paj någon mer gång, hehe).

      Verkligen!! Som du säger så har det ju varit ett bekymmer för Emil tidigare, men nu har vi kämpat och alla UPPSKATTADE det verkligen så mycket, och liksom DÖK UPP och DELTOG och jag tror han var jättetacksam och glad över det. Att vi verkligen lyckades, liksom!! :D

      Det börjar den 5 september, typ två veckor kvar! Och gud, jag har typ inte insett det ännu utan det är fortfarande en process... Jag återkommer när jag kan sätta ord på det!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)