Världens bästa Emil-kakor och TP-spel

Åhej och åhå! Hej och välkomna till en (till en början) seg söndag. Klockan var runt 11 när jag grävde ned ansiktet i Emils knä i soffan och sade gnyendes "åh! den här dagen känns så meningslös och platt....."... Jag hade verkligen ingen lust med någonting, utan kände mig bara rastlös och tom.

Varpå Emil säger.. "Vad sägs om att vi... bakar mina kakor?". 

Jag lyste upp direkt, fick nytt liv och blev genast mer pepp på söndagen. Nu äntligen!

Det var smärtsamt länge sedan nu, och vi har pratat om det ett bra tag. Däremot har Emil inte haft orken att ta itu med det, men nu! Nu satte vi igång!

Emil blev så nöjd för att han lyckades göra perfekta nutella-bottnar/toppar, som var fluffiga, tjocka men alldeles sega och gojsiga i mitten.

Och jag tror inte det finns något vackrare än dessa på ett fat? Se bara, ett sådant mästerverk!

Emil-kakor. Det är verkligen kakorna som fick mig att bli kär i dig.

Efter baksessionen slog vi oss ned med två kakor var framför en film, sedan sträckkollade vi på Vänner ett bra tag, innan jag blev sugen på något mer aktivt. Aktivt, som i min värld var.. "Kan vi inte spela ett spel?!".

TP blev det! Och jag, som först rev av tårtbit efter tårtbit och hade mer än halva tårtan täckt, så rusade Emil ifrån mig och tog hem hela skiten! (ssssh, säg ingenting, men jag valde i smyg ut de lättare frågorna till honom... annars har vi ju ingen chans?! Skitsvårt utgåva, denna här).

Och så en extra kaka på det, jadå!

Så en seg söndag blev tillslut enbart seg i den bästa möjliga bemärkelse: i riktigt sega och mumsiga Emil-kakor.