Ensam övernattning i Mariefred

I helgen så hade jag fredagen fri. Emil skulle på släktmässigt studentfirande, och grabbade då tag i min syster. Tillsammans (men mest hon) kom vi på den strålande idén att åka till Mariefred ihop. Detta var en av de få (ytterst få!) dagarna på året som farmor och farfar inte skulle vara hemma, utan vi fick hela stugan för oss själva en natt.

Det kändes nästan lite kusligt att gå upp till ett stugan som var människotomt och nedsläckt. 

Men när vi kom dit kunde vi inte känna oss annat än välkomnade!
Inte bara fanns en välkomstlapp i köket, utan även chokladkakorna uppradade i vardagsrummet, pollyskålen framme, läskedrycken kyld i kylskåp, sängarna bäddade och.... frysen!!!!

Underbara farfar hade ju köpt varsin glass till oss. Det är ju som att en smälter!

Nathalie och jag kastade oss givetvis i soffan, hon med chipspåse och jag med några rader choklad. Sedan tittade på TV.

Sedan åkte korsordet fram.

Vid 23-tiden ville Nattis gå och lägga sig - det är tidigt för att vara henne, ska ni veta! Hon somnade i sängen och sov som en stock, och en meter ifrån låg jag och stirrade upp i taket. Jag somnade inte förrän runt 3-tiden, och hade så svårt att komma till ro. Jag vet inte varför...

Givetvis vaknade jag först av oss två, vid 8-tiden, och smög ut och satte mig på altanen. Det är det bästa med somrarna i Mariefred - att en kan vara ute hela tiden. Sitta på altanen och se på fåglarna, ekorrarna, igelkottarna, lösa korsord, njuta av naturen och bara vara.

Vid 10-tiden kom farmor och farfar hem med två glatt skällande pudlar, och vi fick härliga kramar. De hade varit i Nynäshamn över en natt på tidigt midsommarfirande. Efter att de sedvanliga hälsningarna ägt rum visade farmor mig detta:

Ett frö från ett Drakblodsträd (som jag köpt från Teneriffa!!) har slagit ut?!? Helt otroligt ju!

Sedan satt vi ute, löste korsord, pratade och bara hängde ett tag, innan farmor gjorde mat.Farmor är bäst på att göra mat. Idag blev det friterad kyckling med ris, sötsur sås och sallad.

Så himla gott! Jag åt mer än vad magen min ville, men nöjd var jag!

Därefter var klockan runt 14 och jag ville börja ta mig hemåt. Jag hade dumdristigt lovat Nathalie att skjutsa henne till Stockholm, vilket skulle innebära en omväg och resväg på totalt 4 timmar. Inte blev det bättre av att hon halva vägen till Södertälje insåg att hon glömt sin sminkväska, och vi var tvungna att återvända.

Vid 19-tiden kom jag hem igen, 5 timmar på vägen och helt utmattad (både av sömnbrist och av körningen). Jag slog mig ned på hallgolvet medan Emil kramade mig och jag brast ut i utmattat gråt. Däremot hade jag köpt med mig både McDonald's (rekommenderar de nya sötpotatispommesen!) och sex burkar glass. Sedan tröståt jag choklad och chips för att få tillbaka energin.