Nya Ben & Jerry's-smaker, ekorrlek och Notting Hill

Andra dagen i London, och jag och Emil vaknade upp lite lagom efter 10-tiden. Vi duschade och skulle ta oss ut på frukostäventyr. Till en början hade jag en idé om att smälla en full english breakfast, men kom sedan på andra, mycket sötare tankar... På vägen till vald destination så knäppte jag och Emil ett par bilder. Kolla söta mini-coopern nedanför huset!

Jag smög in på en privat innergård och tog en bild. Sedan sprang jag precis lagom till att den äldre herren steg ut genom sin blåa dörr.

Här var vår frukostdestination! Ben & Jerry's i Soho!

Vi tittade igenom glassdisken och jag upptäckte direkt två smaker som inte finns i Sverige. De plockades direkt.

Wholly Couch med vaniljglass, karamelliserade pekannötter, blondiebitar och saltad karamell, och så Sofa So Good med karamellglass, brownies, chokladkaksbitar och karamellsås. (Japp, recensioner kommer!).

Frukosten är serverad!

Emil var SÅ GLAD och SÅ SÖT. Jag dör söt-döden på den här bilden. Min älskling med glass. Hade det varit i Paris hade jag fått in allt jag älskar på en och samma bild.

Vi mumsade i oss en burk var, och sedan var vi så mätta, så mätta. Vi tog en promenad upp till Madame Tussaud men insåg snabbt att kön (1½ timme lång) inte var värt mödan. Så vi gick och lekte i Hyde Park istället.

Och jag fann både en och två nyfikna ekorrar. De kom läskigt nära - så nära att en trodde att de skulle hoppa upp på mig. Lille Kurre här verkade tro att jag hade mat till honom (vilket jag tyvärr inte hade #meanie), och jag lyckades få en höjdarbild.

Vi traskade sedan vidare upp till Notting Hill. Det kändes som ett måste efter att ha sett filmen så många gånger... Men jag tror aldrig jag insett vilket DYRT och PAMPIGT område det är?! Jag trodde Hugh Grant var en vanlig fattiglapp som spelade mot Julia Roberts. Men om han hade råd att bo här, så var han ju redan snuskigt rik? Jävla lurendrejarfilm.

Vi kikade givetvis även på de mångfärgade husen. Sött. Men fortfarande pampigt af.

En annan sak som vi skrivit på vår bucket list för resan: Smaka fish'n'chips. Äkta fish'n'chips! 

Omdöme? Nä, trist. Smaklöst. Lite tråkigt. Friteringen var god, men vad som är friterad är inte gott? Resten föll rätt platt. Nä, England är verkligen inget matland. Det är väl därför allt vi ätit i London hittills varit amerikanskt (donuts, burgare och amerikansk glass). Men men! Nu har jag testat i alla fall.

Vi fortsatte gå ned norrut.

Av en slump, när vi skulle köpa varsin kall dryck, så fann vi något i butikerna som jag väntat på skall komma hit till Sverige. Ruby-choklad! Ruby är en ny sorts choklad de lanserat, gjort av en ny sorts kakao-böna. Kakaobönan kallas ruby, och beskrivs vara lite sötare och fruktigare i smaken än choklad på vanlig kakaoböna.

Först ut har KitKat varit att lanser en produkt med ruby-choklad, och vi köpte varsin på studs (trots att vi båda var redigt mätta).

Såg jättemärklig ut, men smakade riktigt gott! Precis som sagts; lite sötare, lite fruktigare. Som vit choklad blandat med hallon. Jättegod!

Nu var vi trötta efter allt ätande och promenerande, så vi lade oss ned (bland resten av London) i Green Park och solade oss. Det var varmt och skönt, runt 22 grader (och varmare i solen), och vindstilla.

 Och gosade.

Där låg vi nästan en timme innan klockade började slå sent. Vi gick lite i butiker för att Emil ville shoppa kläder (men fann ingenting), och till slut sade magarna okej till middag. Emil var som mest sugen på Pizza Hut (jag vet, hädelse att gå till London och äta något som finns i Sverige, men....... Han ville checka om menyn såg annorlunda ut).

Vilket den gjorde! Han tog en ny panpizza, BBQ Americano, med kyckling, barbecuesås, bacon och majs, och jag tog en tunn margherita med tre olika sorters ost. Blev tyvärr lite besviken på min då kanterna var obefintliga... Men smaken var god!

Gottgjorde med efterrätt. Till skillnad från pizookies hemma i Sverige, så serverades denna (precis som i Paris), i långtallrik. Vi gjorde en hälften chocolate chip, hälften salted karamell-kakdeg med extra vaniljglass, choklad och karamellsås.

Sedan var vi mätta. Riktigt mätta. Det hindrade dock inte Emil från att gå och köpa på sig två donuts från samma ställe som gårdagen (han var, liksom jag, frälst!), och sedan traskade vi hemåt. Jag köpte färdigtärnad mango från Tesco.

Totalt hade vi gått 2,6 mil, 41.000 steg. Det är nytt rekord för mig, och vi hade ont i både fötter, ben, tår, rumpa och Emil hade lyckats få en stor blåsa dessutom.

Men vi var mer än nöjda över vår vistelse i London. Tidigt morgonen därpå skulle vi åka hem igen. Två dagar kändes helt lagom för vad vi ville upptäcka. Alltså en helt ypperlig första resa till London.