Lösenord

lördag, maj 12, 2018

Paris: Dag 1, Lycklig utmattning i en ny liten studio

Så, fredagsmorgonen jag väntat i två månader på - att äntligen få återse min drömstad och andra hem. Klockan ringde vid 5, och trots att jag knappt fått fyra timmars sömn var det förvånansvärt lätt att ta sig upp ur sängen. Dessutom hade jag lyxen att Fredde gick upp extra tidigt och skjutsade mig till Skavsta.


En icke-anmärkningsvärd flyg- och bussresa senare gick jag av transporten och började traska in i staden. Kolla bara på bilden nedan - förra gången jag tog den bilden så var det snökaos. Föredrar helt klart det här.


Klockan var nu halv tolv på dagen, och med ryggsäcken tung för fem dagar traskade jag direkt till min första destination. Att gå igenom 16ième arrondissemanget gjorde mig helt knäsvag. Och solljuset! Så varmt, så underbart...


Jag mötte upp Lolo det första jag gjorde och fick världens största kram. Loïc är en jävel på att kramas, alltså. Precis som tidigare skämmer han bort mig med specialutvalda baguetter, som han valt ut och lagt undan för att han visste att jag skulle komma.


Jag åt upp en halv baguette på gående fot, medan Loïc följde mig till den nya studion jag bokat genom AirBnB. En simpel liten skolåda, som vanligt, högst upp på sjunde våningen och i en skick med spruckna tapeter, rostfläckar och repade speglar. Ni vet - standard i Paris. Jag var egentligen mest lycklig bara att vara där - sedan spelar det ingen roll, bara jag har någonstans att sova.


Säng, diskbänk, kylskåp, dusch...


Liten spegel och ytterdörr.


Bäst är alltid utsikten, åh! Olyckligtvis bor jag tydligen högst upp vid innergården för en skola, och barnens skrik och skratt ekar upp till mig. Trevligt, tänkte jag först, men kan bli ett störningsmoment på måndag morgon.......


Jag bytte snabbt om från mina svarta jeans (helt outhärdligt) till en tunn sommarklänning med bara ben, och sedan gick jag ned till Loïc som väntade utanför.


Loïc hade just slutat sitt nattskift och jag var hungrig efter enbart småätande under resan, så vi skulle ut och få lite grubb i kistan. Jag kunde dock inte hjälpa att tjuta plötsligt vid vissa vyer, håva fram kameran och tvinga Lolo till stopp medan jag knäppt diverse Paris-bilder. Som vanligt, dårå.


Lolo ville testa ett ställe som låg en timme bort, så vi traskade! På vägen hittade Loïc något han ville fota, och sade "nu leker jag också turist!"... Jag sade då, med skrattet klingande.."Det ser ut som att du gör lite fel." 


Stället vi hade tänkt testa var stängt, så en timmes promenerande satte vi på listan över "onödiga men trevliga saker vi gjort idag". Vi försökte sedan med en napolitansk pizzeria, men i och med att klockan precis slagit 14:30 började allt stänga för eftermiddagen.

Slutligen hittade vi ett hamburgerhak, så Lolo fick sig en burgare till slut (nästa gång blir det pizza!).


Burgare med tomme-ost, bacon, bbq-sås och gräslök. Helt okej-god.


Lolo glufsade på.


Efter maten lämnade jag av Loïc vid stationen för att han skulle få hem och sova, och jag traskade vidare hemåt. Det kändes som på den gamla goda tiden..... Kan knappt förstå att jag faktiskt bott här i omgångar, i totalt 2 år?!


Älskade stad, du gör mig helt matt. 


När jag stannade här så blev jag helt till mig. Så mycket skönhet i ett och samma blickfång. Magen bara bubblade, och jag var tvungen att lägga upp den här bilden på facebook med texten:



Fortsatte gå hemåt mot mig, men först: dags att handla saker till studion!


Tappade helt omdömet när jag såg den här glassen som ännu inte finns i Sverige, och det blev det första jag laddade varukorgen med.


Väl hemma packade jag upp handlingen som förhoppningsvis skulle räcka under kommande fem dagar. Skinka, ost, smör, sylt, äpplen, mjölk, cola zero och glass.


Jag var helt slut i benen efter nästan 5 timmars promenad, 30k steg och nästan två mil. Det var ett tag sedan nu! Men det var en lycklig utmattning. En fantastiskt härlig utmattning.


Klockan var runt 17:30 och min plan hade varit att gå ut på en kort runda till, men hela kroppen var för slut. Allt jag ville var att ligga och se på film och smaska godsaker. Så det gjorde jag, med denna vy genom fönstret och sorlet av franska röster genom öppna fönster bredvid.


Jag gjorde i ordning middag vid 19-tiden - min franska favoritmiddag. Loïcs baguetter med goda pålägg. ÅH, DET HÄR ÄR LIVET, tänkte jag, medan jag skrev med Emil (saknar redan!) och mumsade Paris bästa.


Sedan somnade jag tidigt - redan lite efter 21, och sov som en stock (trots hård säng och inga mörkläggande persienner).

Nu skall det regna i dagarna tre. Min utmaning blir att göra Paris, fast antagligen dyngsur. Wish me luck!

3 kommentarer :

  1. "byter om till sommarklänning" skriver du och så står Loic där med jacka på sig på bilden?! Hur ska jag nu veta hur varmt det egentligen är. Men tänker sedan att jag fått intrycket att du är frusen av dig så antar att det är han som är lite konstig då? ;)

    Härligt att du är tillbaka i Paris! Dina bilder får det att se så drömlikt vackert ut. Och folktomt ;)

    SvaraRadera
  2. Haha, ja, Loïc klagade på att det var jättevarmt men han vägrade ta av sig skinnjackan för att han hatar att "bära runt" på kläderna, haha. Men i slutet av promenaden lyckades jag faktiskt övertala honom att ta av den, för han dröp av svett.

    Haha, ja, jag har en begåvning att lyckas ta bilder när ingen är där... ;)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)