Teneriffa: Dag 3, Killarnas födelsedag och El Drago (och en morgons värmeslag)

Tisdagsmorgonen var inte direkt något att hurra för, då jag tillbringat natten raklång i sängen med smärta strålande i hela ryggen och sporadiska impulser att spy. Värmeslag som resultat av vätskebrist, värmechock och fysisk ansträngning under gårdagen, med stor sannolikhet. När solen sedan gått upp var det en lättnad att slippa försöka somna, och jag gick upp och mötte mitt semestersällskap.

Idag fyllde dessutom Emil och Fredde tjugotre år (ja, bästisarna fyller år på samma dag!). Vi hade planerat en härlig dag då vi skulle hyra en bil och åka upp i bergen, se på det kända Drakblodsträdet och se småbyar i bergskanten. Jag var helt förstörd för att det enda jag kunde göra för att inte bli spyfärdig var att ligga raklång i soffan och se på serier dubbade på spanska.

Sällskapet skickade snaps från poolområdet medan jag drack vätskeersättning som Malin gjort och åt ipren.

Efter ett par timmar hämtade de andra ut bilen, och skickade bilder till mig. 

Så ett mirakulöst sätt så sade jag högt "NEJ, NU MÅR JAG NOG BÄTTRE", ställde mig upp och... mådde bättre?
Så jag skyndade mig att byta om, åt en till ipren och sedan satte jag mig i bilen med de andra. Detta ville jag inte missa.

Vi rullade iväg, på palmbeklädda alléer, genom skarpa korsningar, över plötsliga gupp, genom hetsiga rondeller och smala serpentinvägar...

De smala serpentinvägarna tog oss upp genom bergen, där vi för första gången fick se en redig vy av öns största berg tillika vulkan: Teide.

Photoshoot!!!!!

Med fog! Det var helt magnifikt! Se bara de små åkrarna och fälten där nere.

Lägg på en timme och en fasligt guppig by, så var vi framme vid Icod de los Vinos. Där kunde en ta spexiga bilder. Voilà Oscar och Malin, aka, the cave people couple.

Men skälet till att vi var precis här vid denna tidpunkt är tack vare det kända Drakblodsträdet. El Drago, som det också kallas, uppskattas vara det äldsta trädet i hela världen (vilket i sig är lite lustigt, eftersom ingen kan säga hur gammalt ett drakblodsträd är, eftersom det inte har några ringar.......).

Mira! Titta!

Emil och jag hade inte haft den bästa starten (eftersom att vi båda sovit otroligt dåligt; jag pga värmeslag och han pga brännan from hell). Det gjorde att vi både var otroligt lättretliga på varandra, och det var inte förrän här någonstans vi hittade tillbaka till varandra igen.

Malin var redo med sin systemkamera under hela resan.

... Och vi gick runt hela trädet och tog bilder från flera olika håll. På vägen såg vi både ödlor, spindlar och...

... och bananträd. Och Teide, som ni kan skåda i bakom dem! (Bilden under är Emils, och han blev så nöjd över den!).

Vid denna tidpunkt började vi bli rätt hungriga, och klockan var redan runt 15. Vi stannade till vid en liten by, Garachico, för att få något litet i magen.

Vi hittade en kalasfin liten gelateria, med smaker som Snickers, Ferrero Rocher, Mojito, Oreos...

Emil tog glassen över med smak av stracciatella, kinder och ferrero.

Jag snålade inte - jag hade ju inte ätit något på hela dagen (och dessutom inte haft mycket i magen på hela natten), och tog fyra kulor. Stracciatella, kinder, speculoos/karamell och romrussin. (Tack inneligt, farfar, för att du introducerade mig för romrussin-smaken, för den är KUNG.)

Sedan gick vi runt lite i hamnen och tog bilder.

Emil och Fredde stirrade ned i ett vattenhål.

Sen råkade Emil ta typ exakt samma bild, fast med Oscar istället (vi såg detta efteråt och skrattade gott).

Därefter började vi roadtripen hem igen. Födelsedagskillarna var så trötta att de somnade i baksätet. Hur söta?

När vi kom hem började mina ipren släppa, och jag började återigen känna mig lite illamående. Resterande gick ut på middag på någon krog och jag själv stannade hemma och fortsatte titta på taskiga sitcoms på spansk tv.

Däremot somnade jag kort därefter och sov 11 timmar. När jag vaknade upp dagen därpå kände jag mig som en ny människa. Samt sjukt glad att jag inte missade den här dagen.