Teneriffa: Dag 2, Napolitansk pizza och ökenpromenad

Dag två i Teneriffa. Vi vaknade upp, köpte baguette som vi åt med philadelphia, smör, gouda, gurka och aioli. Sedan gjorde vi oss i ordning för att ta oss ut i solen. Eller, ja, nästan alla. Emil hade ju bränt sig så förgrymmat att han var tvungen att sitta fullt påpälsad, i skuggan.

Efteråt gick vi upp och chillade på rummet ett tag när vi fick moln. Vårt hotell är så himla fint, bara appropå.

Dagen fick från och till poolen och gymmet denna dag (vi tränade två gånger, men lätt-intensivt), innan det blev kvällen och vi började bli middagssugna. Jag var helt inställd på att jag (efter alla framgångsrika middagar i Paris) äntligen skulle få äta bra pizza igen, så jag lyckades googla upp en klassisk napolitansk pizzeria. 

Det var bara ett krux: Det låg en timme därifrån, och på en väg som google maps vägrade ge vägbeskrivning för. Men vi såg att det fanns en väg på kartan som en kunde gå. Så vi chansade!

Då fick vi se lite fina nya fasader på vägen också..!

Sedan passerade vi alla mäktiga golfbanor. Alla knäppte massor av kort. 

HEJ BABY.

Kolla mäktigt.

Så insåg vi varför google maps inte ville ge oss vägbeskrivning på denna väg: Det var en helt öde, obelyst stig mitt i öknen. Men vi traskade på!

... Och solen började gå ned. "Hey, Emelie! Vi kanske kan ta en taxi tillbaka? Kanske inte världens bästa idé att gå här när solen gått ned?". 

Helt sant. Där vill en inte stå i beckmörker när en inte ser någonting och ormarna börjar komma fram (inte för att jag tror att ormar attackerar människor hur som helst men ni fattar!).

64 minuter tog promenaden totalt (enligt fitbit). Till slut kom vi fram till ett litet mini-köpcenter, och mitt däri låg pizzerian. Värdens sötaste lilla servitris som bjöd på en apéritif i form av små pizzabröd-bitar.

OCH SÅ FICK VI IN PIZZORNA HERREGUD KOLLA BARA!!!!

THAT CRUST THO.

Drömmen, typ! Jag kan, med handen på hjärtat, säga att det var en av de godaste pizzorna jag ätit. Emil höll med, och gav den 6/5 i betyg, och den bästa pizzan han smakat. Vi bestämde på studs att vi ville hit igen innan hemresa.

Efter maten var vi alla, som sig bör, tokmätta och nöjda. Vi beställde en taxi och åkte rutten hem, denna gång längs bilvägen och inte i öknen. Väl hemma bunkrade vi ihop oss i och framför soffan, och satte på Moana på min laptop.

Sedan somnade jag i soffan, och hade - som jag sedan insåg var som bäddat för - en helvetesnatt. Dagen hade bjudit på massor av soltid, två träningspass och en lång promenad i öknen - och jag hade bara druckit två små koppar vatten på hela dagen. Jag fick hög feber, frossa, ont i hela ryggen så jag inte kunde ligga ned samt spydde hela natten.

Det var en lättnad att det blev morgon, och bara tanken på pizza fick mig att rysa. Svärdomar berättigade.