Teneriffa: Dag 4, Snorkla i El Puertito och Macaroni Bolognese

Morgonen, dag fyra. Nu började det bli tydligt att vi hade varit här ett tag, för rutinerna började gå som på räls. En blev liksom inte chocka längre när en vaknade upp i en säng med endast lakan som täcke i tropisk värme. Denna morgon hade jag dessutom köpt min första banan (hade peppat SÅ mycket för lokal frukt och hur denna skulle smaka!) och vet ni vad?

Den var mycket godare än bananerna i Sverige. Alltså... Så mycket SMAK! Tänk er banan. Fast MER?!

Mums. Den slukade jag på studs och sedan hade vi planer igen med bilen. Planer att snorkla! Nedan ser ni Malin och Oscar som säkert har satt något spydigt opassande skämt i rullning gentemot varandra (as per usual).

För att snorkla åkte vi först till en vik där vyer förevigades.

Rätt fint. Men Fredde hade sett fram emot en lite vik-igare vik. 

... Så vi åkte vidare till en annan, antagligen vik-igare vik.

Som skulle ligga här! El Puertito. Här sade broschyrer att det skulle vara snålt på fiskar, men hade en tur kunde en få syn på en och en annan sköldpadda här.

Kalasgullig liten hamnstad, måste jag säga. Speciellt här. Där bilen parkerat precis framför vad jag antar är ett parkeringsförbud.

Så här såg den vik-iga viken ut.

Killarna hade köpt cyklop och snorkel, men jag visste med mig från början att jag med största sannolikhet inte skulle bada. 21 grader - pah! Jag badar inte om det inte är över 25. Eller helst 30. Det enda villkoret på vilket jag skulle bada uttryckte jag tydligt: "Den enda skälet till att jag hoppar ned i vattnet är om någon ser en sköldpadda. Då fan, då vill jag också se!".

Det är lite otydligt på bilden, men de två små svarta prickarna borta i viken är Emil och Fredde som gör desperata försök att se vilda havsdjur. Emil, rödsönderbränd och badades i t-shirt, och Fredde, helt osmord från dag 1 och med snyggaste gyllenbrun-brännan.

Jag låg och vilade på klipporna istället, kikade på när killarna sprattlade omkring i vattnet, snackade skit med Malin och Oscar (och gjorde röster åt vad vi trodde att Emil och Fredde sade till varandra i vattnet) och drömde mig bort.

Efter ett par timmar var vi hungriga och åkte in till en annan liten by... Vad den nu hette... Alcalà tror jag. Där skulle vi ta något lätt att äta innan middag. Jag och Emil delade på en chokladtårta med vaniljglass.

Som var massa god!

Och därefter hade vi planer på att få se lite mäktiga vyer. Los Gigantes, till exempel, som är riktigt branta klippor på Teneriffas västkust. Så här står det på en turistsajt: "Det är enorma klippor på mellan 300 och 600 meter, som stupar rätt ner i Atlantens varma vatten. Det är en otrolig syn som imponerar och det är den här kustortens främsta attraktion, så många kommer hit under en dagstur. Det är de här smått overkliga klipporna i en mängd skiftande färger och formationer, som gett platsen dess namn – jättarna.". 

Hörde till och med att det har kallats för djävulens vägg av Teneriffa-borna för länge länge sedan. Oklar sanningshalt i det dock.

Hursom! Vi hoppar några timmar till dess att vi kommit hem, duschat, bytt om och piffat. Nu var det dags för middag. Så här fin var jag!

Vi gick nedför gatan som kantades av turistrestauranger, och fastnade vid en italiensk restaurang. Emil och jag beställde in mixed bruschettas till förrätt - bruschettas med vitlök, tomat, ost, bacon, serranoskinka och chèvre.

Och till huvudrätt! Något jag varit sugen på hela dagen - bolognese. Närmare bestämt: Macaroni bolognese.

ALLTSÅ SÅ GOTT! Ibland kan jag verkligen få sådana cravings efter bolognese, och detta var en av dem. Då smakar det så fördjävulskt gott, alltså. Vi satt ute i värmen och åt - Emil och Fredde delade på flera kötträtter, och Oscar och Malin tog varsin pastarätt med pecorino, parmesan och pinjenötter.

De andra delade på en flaska vin, och jag drack min läsk som vanligt. 

Vi satt kvar länge än vanligt denna kväll och snackade - nu var det enbart två dagar kvar på vår vistelse i Teneriffa. Vad skulle hända härnäst? Dagen därpå hade vi planer på att dela upp oss och hitta på lite olika saker, och sista dagen skulle vi bara hänga och ta det lugnt på hotellet. En sak var i överens om åtminstone - ingen av oss ville att semestern skulle ta slut.