Paris, Dag 4: Bubble waffle, So Ouest och ett glitttrande Eiffeltorn

Efter chillardagen den första januari så följde den andre, och denna var vår mest aktiva dag under hela Paris-vistelsen. Vi hade grandiosa planer på att promenera långt och prova både nya ting och gamla favoriter, men först av allt - frukost!

Gladast var jag idag, eftersom *mitt* bageri som jag jobbat på under hela året hade öppnat upp efter nyårsstängningen och jag skulle för första gången på 4 månader få träffa mina gamla kollegor igen.

Åh, det var så pirrigt härligt underbart! Min gamla kollega Kate och min chef Nadia samt hennes man Joël kände direkt igen mig, och jag fick bises och många glada frågor om vad som pågick i mitt liv just nu. Kände en lycka över att få överse platsen jag tillbringat 25-30 timmar i veckan på mellan februari-juli, men också en enorm saknad över att inte ha kvar det. För visst är det så - en saknar det förgångna även om en är nöjd med nuet?

Jag fick med mig ett par croissanter och en halv baguette tradition, och pilade tillbaka till hotellet där Emil fortfarande snusade. Upp och hoppa, nu serveras frukost på hotellrummets skrivbord!

Efter frukosten skulle vi ut på äventyr! Jag kletade på mig mitt rödaste läppstift och så försvann vi ut.

Men tja!

Okejrå, pussa mig då.

Och vi gick och gick och gick och gick...

Genom passager och upp mot äldre fasader med fönsterluckor.

Runt två timmar senare kom vi över periphérique:n i Paris nordvästra del och till vårt mål: Eggette.

Eggette är ett ställe som jag hört talas om via instagram (är det inte roligt hur en finner nya upptäckter över hela världen där?), och som jag och Emil var tvungna att testa! Där serverar de (för mig veterligen) Paris enda bubble waffle! Har ni hört talas om den nya mattrenden, slagit ut hårt och stort i bland annat London?

Det är mjuka våfflor som är dubbelformade, fyllda med diverse godsaker. Som en crêpe, fast en bubbelvåffla dårå.

Vi fotade järnet. Emil tog en bubble waffle med nutella, kakbitar, grädde, chokladsås och vaniljglass. Jag tog en med nutella, kinder, banan och vaniljglass.

Mycket mycket goda! Lite som en crêpe, fast aaaaaningen undermåliga. (ingenting kan slå en nygräddad crêpe!) Men mycket coolare (i och med att det är ett nytt koncept osv osv osv).

Efter att vi ätit fortsatte vi gå, och började nu bli riiiiktigt trötta och sega i kroppen. Dessutom blåste det aningen kalla vindar. Vi försökte hitta på roliga saker att göra - leta upp en biograf och allt, men tyvärr visade de inga filmer med engelskt språk (synd om Emil då)... Men tjoff, så ramlade vi över ett stort köpcentrum!

So Ouest hette det, och var stort, pampigt, fräsch och så lyxigt! Jag hittade en tron att leva ut mitt sanna jag i. Och selfie:ade med min prins.

Vi gick runt i massor av butiker - jag köpte nya jeans och Emil en samlarfigur som han letat efter i minst ett halvår. Mycket nöjda! Men sedan blev vi så trötta, så trötta, att vi slog oss ned i ett café och löste medhavna korsord.

Plus att vi var tokduktiga, och löste *typ* allt! Jag var så trött, flummig och fnittrig att jag skrattade åt allt - speciellt Emils gissning för frasen till nedersta bilden i korsordet "REDO FÖR ATT... STÖVLA?".. Vilket nu i efterhand inte låter roligt alls, men just då skrattade jag så att jag kiknade. Så trött var jag.

Klockan började närma sig 19:30, och därmed vår bordsreservation till en av mina favoritrestauranger precis utanför Paris.
Hit gick vi för att äta (och beundra) raclette!

Vi fick en extra stor ostbit och stora tallrikar charkuterier, och jag var mer än pepp! 

Åt och stönade av njutning samtidigt (ja, kulinariska mästerverk som dessa förtjänar både ett och ett annat stön!). Smält ost på bröd och skinka. Kan det bli bättre?!

Vi åt oss mer än mätta, och Emil gick med på att gå (!) hem igen! Åh, så glad jag blev! Vi tog en lång promenad tillbaka mot Paris, med omvägar för vissa favoritvyer.

Vi var båda rätt sugna på en dessert - jag ville ha crêpe och Emil ha glass. Vi slog våra kloka huvuden ihop och fann ett crêpesstånd vid Eiffeltornet som serverade mjukglass i en crêpe. HELL YES.

Mjukglassen höjde crêpen till skyarna (trots att crêpen i sig inte var så märkvärdig). Miam! Emil tog lite fler bilder på vägen tillbaka till hotellet, och sedan somnade vi sött sött sött när vi kommit hem.

(Plus: Fan, så bra man ligger på semester. Är det för att man är extra lycklig, har extra tid eller bara extra energi?).