Paris, Dag 2: Blåsig promenad, crêpes och fira nyår med glass

Andra dagen började med att jag ställt klockan, för jag hade nämligen bokat kompisdejt med Loïc! För detta var jag tvungen att stiga upp och promenera en timme mot västra Paris. Medan Emil tog sig ut på egna äventyr började jag min promenad, med en full termosmugg i hand.

Så här söt var jag. (blev raggad på av tre män under loppet av en timme. så är det att gå ensam tjej i Paris).

Jag hade klätt på mig mycket mer än vad som egentligen behövt, och det blev jag varse om under vägen. Efter fem minuter åkte vantarna av....

... Efter femton minuter åkte halsduken...

... efter en halvtimme öppnade jag upp jackan...

... och vid 45 minuter svettades jag om ben och strumpor och ångrade mitt val av jeans och termo-strumpor. Men! Strax därefter var jag framme, hit, till PAUL vid Rue de la Pompe i 16e arrondissemanget.

Japp, det stämmer! Loïc har bytt PAUL, till det i mina gamla hoods (när jag var au pair!).

 Visst är det litet och sött? Här handlar inte lika många turister, utan mest den lokala skaran.

Men lika fint är det! När jag fick syn på Loïc, som precis avslutat sitt skift, så tjöt jag till av lycka och kastade mig på honom för en kram. Som jag saknat honom! Vi satte oss ned och tog en te/varm choklad, och han hade gjort två nybakta baguetter till mig. *LYCKAN*. "Jag tog de två vackraste baguetterna till dig", sade han. DET är vänskap, det.

När vi fikat klart (och jag mumsat i mig ena baguetten. På riktigt - godare bröd är svårt att hitta. Loïc gör det bästa brödet!) tog vi en promenad.

[KLIPP TILL]: Emil är ute själv i Paris.

Medan jag var och hälsade på Loïc tog sig Emil ut själv, tog lite bilder, och beställde en baguette helt själv i ett boulangerie.
Jag har fått bildbevis!

Den åt han, enligt sägen, i Jardin du Luxembourg medan han tittade på motionärer som joggade det stora spåret.

 Efteråt gick han vidare, köpte sig lite snacks (se bild) och återvände till hotellet. (Emelie så stolt!).

[KLIPP TILL]: Emelie och Loïc promenerar i Paris.

Loïc tyckte denna fasad var lite spexig, så jag tog kort på den.

Jag tyckte mer om den här, som legat under duk och renoverats under de sju månaderna jag bodde här. Så fantastiskt att se resultatet! Hur vackra är inte franska fasader? VA? VA?

När vi gått hela vägen tillbaka till 6e arrondissemanget kramade jag Loïc adjö, och mötte upp Emil som låg och chillade på hotellrummet. Jag var så nyfiken och stolt av att höra om hans eskapader!

Efter lite gosande så lurade jag även ut honom på en promenad. CARPA PARIS!

Lite molnigt och murrigt hade det blivit, men vad gör väl det...

 Vid 16-tiden började magarna kurra, och jag återfann en gammal favorit. Turbichoc! Som en kanelbulle fast fylld med choklad. Tänk att jag åt denna veckoligen för ungefär tre år sedan, under mitt au pair-år?

Men där mättades inte vårt sug. Vi behövde mer. MER! Crêpes! I och med att jag tvingats möta den smärtsamma verkligheten att mitt favoritcrêpes-stånd lagt ner (??!?) under månaderna jag varit borta, så var vi tvungna att hitta ett nytt. Det blev det här.

Nej, inte lika goda som de varit på favoritcrêpes-ståndet... Men nog slank det ner alltid (jag fick extra nutella!).

Vi gick tillbaka till hotellrummet, nu när jag med Emil traskat i två timmar, och tillsammans med Loïc två timmar. Det blev som en promenad på den gamla goda tiden (åh, det gör ont i hjärtat att skriva så.... varför måste det vara över???) :'((((

Hursomhaver... Vi gick tillbaka till hotellrummet, vilade, såg på Outlander och vips var klockan 20 och vi skulle ut på nyårsmiddag. Och något jag verkligen hade sett fram emot - fransk pizza! Eller, ja, den är ju inte fransk per se, men blir ju det i och med att den görs här i Paris *hehe*.

Finns det något bättre sätt att avsluta året än med årets hangup tillika höjdpunkt i matväg?!

Jag tog en sedvanlig margherita, och Emil tog en peperoni. Mums var det!!!

När vi ätit upp var vi glada och mätta, och gick hand i hand tillbaka till hotellet. Vi hade hört att det skulle vara ett stort spektakel i Paris vid tolvslaget - hela Champs Elysées hade stängts av i förmån för fotgängare, en stor projektor spelade en film över Triumfbågen och sedan skulle en massiv fyrverkerishow avfyras där.

Själva låg vi hemma i hotellrummet under täcket, skålade med Ben & Jerry's och såg nyårsshowen live på hotellrummets platt-TV.

Sjukt glad över att inte behöva trängas där bland alla människor. Istället fick jag tillbringa nyår med min favoritperson, på min favoritplats, med min favoritglass.

Välkommen år 2018! Såg ni några fyrverkerier?