Lösenord

tisdag, juni 27, 2017

Pariserhjulet, aligot och ett upplyst Notre Dame

På måndagsmorgonen vaknade jag upp alldeles för tidigt i relation till tiden vi gått och lagt oss (somnat 3 och vaknade 7). Jag låg och ugglade i en halvtimme innan jag fick nog och började störa Emil. Han uppskattade inte mina väckningsförsök så värst....

I vilket fall fick jag snart upp honom på fötter, och vi bestämde oss för att gå och äta frukost-pique-nique i Jardin du Luxembourg. Baguette och croissanter med sylt och nutella.


Det var kalasvackert väder trots att prognosen varnat för mulet. När vi suttit där ett tag och iakttagit människorna runt om oss, så valde vi att fortsätta dagens äventyr.


Vi storhandlade (allt från flingor i form av småkakor, läskedrycker, matvaror till veckan och choklad) och sedan bestämde vi oss för att besöka tivolit i Jardin des Tuileries. Emil ställde sig på en mur för att få en snygg bild av Pariserhjulet. Ser ni hur snyggt hans jeansshorts matchar himlen?!


*såhär blev hans bild*


Han lyckades även snäppa en bild på mig och en och en annan fasad.


Sedan, ska ni höra! Vi bestämde oss lite spontant för att åka upp i Pariserhjulet, som länge stått på vår gemensamma bucket list. Och här snackar vi en framgångsrik idé!


Alltså VILKEN UTSIKT! En utsökt utsikt, skulle jag vilja säga. Jag var toklycklig, fnittrade och i första uppskjutet så tjöt jag till när det pirrade till i maggropen vid lyftet.


Om ni kikar längst ned i inlägget kan ni även få se en liten video om hur det såg ut högst uppefrån Pariserhjulet.

Efter åkturen var jag helt spritterglad, men humöret dämpades med en alldeles för varm och kvav promenad. Lagom till att vi båda blivit trötta på att inte vara i horisontellt läge i studion så satte mitt crêpes-kurr igång. Vi skyndade iväg till crêpes-ståndet och köpte oss varsin nutellafrälst godsak.


*hej kompisar!*


GUUUUD SÅ GOTT DET VAR. Jag har saknat crêpes.. (Hur jag nu kan göra det när jag äter det hela tiden?). Denna gång var det dessutom en extra tjock. degig pannkakor, vilket är precis så jag föredrar dem.

.... Sedan gick vi hem och däckade i sängen i några timmar. Dunkade hög musik i vår gemensamma spotify-lista och laddade batterierna inför kvällens finmiddag. Något vi peppat ymnigt inför: Biff med aligot (ostmos).


Jösses Amalia och alla hennes systrar, så gott det var. Vi åt dessutom vanlig middagstid (kl. 21), vilket gjorde att restaurangen var smockfull. Vi hamnade, otippat nog, bredvid ett annat svenskt par och jag buttade in och började översätta menyn åt dem (som inte förstod franska). Vi rekommenderade varmt den rätten vi beställt, men jag blev nästan förnärmad när tjejen knappt rörde ostmoset... Hallå, prioriteringar?!

I vilket fall. Vi betalade för oss och beslutade oss för att ta en nattpromenad runt i kvarteret. Helt plötsligt ramlade vi över Notre Dame, som var så otroligt vackert i nattljuset.


Ett tag stod vi på bron och kikade över Notre Dame medan hon lyste, höll om varandra, kysstes och jag kände att allt jag ville göra var att spara ögonblicket för alltid. För känslan att vara i Paris, den friska nattluften, få krama om Emil, titta upp på en magiskt vackert upplyst katedral... Det kändes nästan overkligt.


Vi gick närmare när Emils fotofingrar kliade ännu mer, och råkade ramla över en eldkastare som gjorde en liten show framför katedralen. Så otroligt skicklig och tufft gjort!

Och här kommer videon med små snippets - mest från Pariserhjulet, men även från middagen och eldkastaren. 


Vi kom hem vid midnatt-någon-gång, och tänkte sätta igång en film. Vi hann däremot bara runt tio minuter in i filmen och hann äta upp varsin Emelie-kaka (åh!!!! SÅ GODA!) innan jag insåg att jag snart skulle slockna. Då stängde vi av filmen och jag somnade nästan bums.

Det var en så fantastisk första semesterdag. En så himla, himla underbar första dag.  (Märks det att jag är toklycklig?)

8 kommentarer :

  1. Ja, nog märks det att du är toklycklig! Det smittar även genom skärmen för plötsligt kommer man på sig själv med att sitta och fånle. Vilken söt klänning du har på dig förresten, gult är en väldigt somrig och underskattad färg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Fredrika!! Visst är det? Jag tycker mig klä mig alldeles för lite i gult. Men samtidigt är det ju en väldigt uppseendeväckande färg, och kanske mer passande när man vill vara sommarfin under sommaren. :DDD

      Radera
  2. Det är så mysigt att läsa allt som ni har för er om dagarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir, Louice! Då kommer rapporterna fortsätta!!! Och kanske en videoblogg.... ;)))

      Radera
  3. Supermysigt! Du är för övrigt vansinnigt söt på varenda bild!

    SvaraRadera
  4. Det märks att ni båda verkar vara lyckliga: era ögon strålar! Måste vara en mäktig känsla att få förenas med den person en varit ifrån men som en önskat vore en så nära att en nästan var innan för skinnet! Ni är galet söta, njut av varandra, Paris, semestern, crepes och pizza! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen det - en så vansinnigt mäktig och underbar känsla! Och nästan surrealistisk att man äntligen får känna den.. Och tack, Cilla, och detsamma du!! Njut av allt som har med sommar, hundkärlek och ensamdejter att göra! <33

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)