Lösenord

onsdag, juni 21, 2017

Olidligt varmt och franska korsord för 9-åringar

Nu stiger värmen i Paris, upp mot det outhärdliga! På morgonkvistarna är en mer än nöjd, kan jag säga, men under dagen börjar en nästan ifrågasätta varför en valt att leva... Bilderna nedan är tagna 09:30 respektive 14:00.


Jag jobbade (som kanske framgår) ett kort pass på boulangeriet, och sedan gick jag hem och bara låg och svettades. Min fläkt som jag köpt stod på full brum och jag uppskattade den mer än allt annat materiellt i världen just då. Torkade pannan torr om och om igen och bestämde mig sedan för att åtminstone *försöka* mig på en liten promenad.

Vilken jag upptäckte direkt inte skulle bli så lång, eftersom det nästan var svårt att andas ute. Uff. Jag snapade med Emil och bestämde mig för att lägga mig på en skuggig, blåsig plats i en park. För övrigt. Alltså, den killen, vad han kan få mig att svärma... *drömsk suck*


Här hamnade jag! Jardin du Luxembourg. Jag låg i gräset bland massor av andra sommarlyckliga fransoser, och uppskattade skuggan.


Och en sak som jag äntligen fått tummen ur! Precis innan jag gick till parken köpte jag en korsordbok. Korsord på franska - fast för barn runt 9 år. Jadu... En måste ju börja någonstans?


När klockan närmade sig 18 blev jag återigen hungrig (som man blir ett par gånger per dag) och gick och fick med mig en varm baguette hem, som jag åt i sängen. Emil och jag hade ännu ett långt, tufft samtal.. Det känns som att ju längre vi är ifrån varandra, desto känsligare och mer lättkränkta blir vi och det slutar alltid med att någon av oss mår dåligt/är osäker/känner sig uppgiven och ledsen - vad det än är vi pratar om....

Vi måste träffas snart, för det är så hemskt att missförstå och sakna varandra så mycket, hela tiden...


14 kommentarer :

  1. Kan tänka mig att saknandet och längtan efter varandra triggar igång känslor av såväl irritation som ledsenhet och osäkerhet, vilket lätt leder till missförstånd. Samtidigt kan det vara så frustrerande att kommunicera utan att rent fysiskt vara i varandras närvaro. Kunde ni reda ut en del av det ni diskuterade? Hur känns det i dag? Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen verkligen träffsäkert beskrivet, Emma. Känner igen mig så väl. Det är nog precis så det är, faktiskt. Vi redde ut det mesta, men det gör vi alltid (för det är alltid bagateller).. Men sedan dyker det upp något nytt, litet och obetydligt, som vi tar ut vår frustration och saknad på (som täckmantel, liksom). Men just för tillfället känns allt bra och på söndag kommer han ju :''')
      Tack, och stor kram!

      Radera
  2. Just när det kommer till känslomässig kontakt ÄR det ju så mycket svårare på Skype/telefon än när man kan träffas i verkligheten. Jag har aldrig själv haft ett distansförhållande men häromveckan var min syster ledsen och jag skulle försöka trösta henne i telefon. SÅ svårt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju det! Och då väcks ju känslor av otillräcklighet och frustration hos mig att INGENTING når fram och så blir det bara en ond spiral för jag tappar tålamodet och gråter och det triggar honom mer och herrejösses amalia och alla hennes systrar...

      Radera
  3. Jag tror att det blir tyvärr så för att man inte kan krama/pussa varandra. Om man har sin partner brevid sig så kan man alltod pussas och kramas när den andra blir lite sur eller grinig.Och när man har bara skype så måste man förklara, prata osv det blir mycket längre och jobbigare process.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har nog verkligen 100% rätt i det! Det känner jag igen. Bra slutledning! :)

      Radera
  4. Jag tycker du är så himla modig som belyser alla de sidor som finns i er relation. Både de svåra och lätta. Jag tänker också att de fördjupar er relation mer trots att distans inte direkt förenklar det. Att inte kunna reda ut saker ansikte mot ansikte är svårt men du ger oss perspektiv på att kärleken behöver få växa sig stark. En mycket fin sak att kunna förmedla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker tro det också - det är bara tufft att se det på det sättet när man är mitt uppe i en konflikt... Men tack Em, du får mig att må bättre <333

      Radera
  5. Åh har faktiskt undrat över när du ska börja göra korsord på franska. :D
    Och angående Emil, fattar att det är tufft! Men som jag såg att några andra nämnt så ÄR det ju otroligt mycket lättare för missförstånd etc att uppstå när man är ifrån varandra. Trots att ni skypear och kan se varandras ansikten så tror jag hela kroppsspråket i sitt fulla jag krävs för att på riktigt SE en annan person och vad hen känner. En inte-super-högupplöst-bildskärm på någons ansikte ger ju inte det fulla spektrat liksom. Och allt blir också väldigt mycket lättare när kroppskontakten finns. Det är ju en form av validering, att röra vid varandra, kramas pussas bara fysiskt närma sig/vara nära. Det blir lättare snart <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja... Tack och lov för det..! Bara två dagar kvar nu <333

      Radera
  6. Korsord är mys <3
    Och i övrigt har du fått så många kloka kommentarer angående att missförstå och sakna att min känns överflödig. Starka känslor kommer nog alltid att föra med sig en del missförstånd, men troligtvis ännu mer när man inte kan prata ansiktet mot ansikte. Snart kommer han !!

    Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, min Emil.. Fy farao, vad jag vill krama om honom! <3 Kram på dig med, Carro!

      Radera
  7. Bråkar alltid som mest med min sambo när vi är ifrån varandra. Det är svårt att känna in varandras dagsform över telefon och ännu svårare att göra sin partner till en del av ens vardag när man inte delar den. Jag tar dessutom ut frustration på den som står mig närmast och som jag vet finns kvar, vilket är en riktigt dålig kombination och prövning för relationen! :)

    Samtidigt kan jag inte begränsa mitt liv, jag är i störst behov av äventyr i vår relation och har varit den som har åkt iväg under två perioder. Fördelen är att vi har tvingats pratat på ett annat sätt under dessa perioder, sätta ord på sådant som är svårt och jobbigt, sådant som man kanske inte behöver fundera över annars. Vi har kommit varandra närmare av det! Men det ÄR jobbigt i stunden!

    Kämpa! Snart ses ni :) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt det var att höra det av dig - alltså att få höra om någon som känner liknande. Jag känner igen mig så mycket, för så har jag och Emil det också! Jag är den drivande, äventyrliga och ska göra saker.. Han är så lugn och nöjd som han är, liksom. Men samtidigt som du säger, så innebär långdistansen att man hittar nya strategier för att nå fram till varandra, och dessa är ovärderliga... :) Tack, Alexandra <33

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)