Lösenord

fredag, juni 02, 2017

Ett öppet kärleksbrev

Emil,
Jag tänkte försöka förklara känslorna jag har haft i kroppen den senaste tiden - känslor som har varit helt överväldigande, omtumlande och oförglömliga. Känslor som jag haft tack vare dig.

Jag kan knappt begripa hur allt började. För jag hade redan bestämt mig, ju. Jag skulle bli psykolog, jobba ett år i Sverige och sedan sticka till Paris permanent. Det var bara så det var. Det fanns inga tvivel. Ingen och inget skulle, eller hade hittills ens varit nära, att rucka på de planerna. De var mitt självförverkligande.

Jag tyckte du var så snygg. Jag hade ingen tanke på att du skulle kunna innebära något mer än en fin stund, för jag visste att jag skulle till Paris och så var det med det. Så jag kysste dig. Men från den helgen var världen inte lika glasklar längre, och jag förstår inte vad som hände. Det var något med dig som fick mig att sitta i två timmar i bussen från Nypan till Stockholm, lyssna på samma låt i repeat och bara tänka på dig. Jag tänkte oavbrutet på dig, och jag hade bara träffat dig två gånger i livet. Jag insåg redan då att du var farlig för min förutbestämda framtid. Ändå kunde jag inte hålla mig borta.

Svårt att tänka sig att för lite mer än sex månader sedan så visste jag inte ens att du fanns. Och bara några månader senare så började jag tänka tanken på, sedan kika försiktigt efter, sedan hoppas på, sedan leta aktivt efter, sedan verkligen vilja ha, och slutligen emotionellt kräva en tjänst i Nyköping. Att få vara nära dig.

När jag fick det där mailet drog jag ofrivilligt och högljutt under andan. Det var som att tusen små trumpetare spelade i min mage, och lufttrycket från instrumenten kittlade i hela maggropen, blandades med trumpetspelet och pirret blev basen till musiken. Sedan skrattade jag, högt och ljudligt - inte för att någonting var roligt, utan för att jag blev så lycklig. På något vis hamnade jag skrattandes raklång på golvet, gurglandes orden "Jag fick jobbet! Jag fick jobbet i Nyköping!". 

Det är vad jag hade önskat på varje ögonfrans sedan den 16 mars. Den 16 mars när jag verkligen insett att det var detta som var viktigast för mig just nu. Att få bo ihop med dig. Och nu... Nu skulle det bli verklighet.

Jag tror inte du har någon aning om hur svårt det var för mig att vänta de sex timmarna med att säga det till dig. Men jag ville verkligen säga det till dig i person, för det var en så lycklig stund att jag ville dela den med dig.


Nu ser jag så makalöst fram emot att bo ihop med dig. Jag vet att det kommer innebära en ny fas i vår relation, som både kommer med negativa och positiva tillägg. Vi kommer tillbringa varje dag ihop, sova varje natt ihop, få en vardag tillsammans. Vi kommer bråka, skratta, diskutera, skämta, tjafsa och älska. Vi kommer lära oss massor av nytt om varandra, och jag kommer få lära känna dig ännu bättre.

Jag ser fram emot det så mycket. Vardagen. Att få leka vuxen med dig (för det är ju verkligen så det känns, visst?) och lämna smörgåsmiddagarna, det oändliga uppskjutet av dammsugning och börja strukturera ekonomin ordentligt. Är det konstiga saker att se fram emot? Kanske... Men jag gör det i alla fall.

Jag ser fram emot att börja följa serier med dig, att krypa upp i soffan och dricka te om kvällarna. Jag ser fram emot att du spelar och jag bloggar. Jag ser fram emot att jag får vara delaktig i ditt liv på ett helt annat sätt än jag är nu - både att få höra om din arbetsdag direkt när du kommer hem från jobbet, att få hänga med dig och dina vänner då och då... Men kanske mest av allt: att kunna kyssa dig dagligen.

Jag ser fram emot att vara ha tråkigt och vara fånig med dig. Att ta knasiga snaps och selfies som folk tycker är irriterande (förutom vi), att kubba omkring i dina t-shirts, klumpigt tappa saker på golvet (som förhoppningsvis inte går sönder varje gång), att reta dig när du borstar tänderna för femotioelfte gången samma dag, att slicka av smörkniven (och FÅ göra det??), att låsa dörren om eftermiddagarna, att skapa ett kryddhem där ingen blir mobbad (alltså införa nolltolerans mot mobbning så att de andra är snälla mot gräslöken), köpa storpack under veckohandlingar, lukta på dig när du har min favoritparfym på dig och .. återigen... Att kyssa dig dagligen.


Jag kan fortfarande inte begripa hur så stora förändringar, hur så stora känsloskiften kan ske på så kort tid.
Men jag är så tacksam för det, för jag älskar dig så otroligt jävla mycket, Emil.

30 kommentarer :

  1. Wow, vilket fint och personligt detaljrikt brev..! Det är alla sådana där små mikro-händelser i vardagen som jag tycker gör en relation så speciell. När folk frågar mig hurdan Benjamin är har jag svårt att förklara det för att han är så mycket som inte går att sätta ord på. Men jag tycker du gör det bra, så roligt att läsa..! Du har ett så målande och levande språk ☺️ So so happy for you Mlis ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen så! De små egenheterna som är karakteristiska för just oss, som i kombination med vardagen ger liv för kärleken :') Och tack, min Emsi, och jag är så glad för din skull också, att du hittat Benji! Psykologer is the shit ;)

      Radera
  2. Lycka är att bli kär! Grattis till att du och Emil får uppleva det just nu och i framtiden! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Karin! Och ja, och snacka om att jag är kär! :')

      Radera
  3. Men Emelie du VET ju att jag gråter av sånt här. Vad ska folk här på tåget tänka när jag sitter och snörvlar över mobilen?
    (Facit: ingen verkar bry sig. Hon som sitter precis intill mig knaprar helt obekymrat på sin morot.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men sööööte... Jag blir helt rörd av dig och din reaktion <333 Tänk att lilla jag kan få dig att bli blödig på detta sätt? Och tänk att du kan få mig att bli blödig för att du är blödig?!

      Och haha! Och vad har vi lärt oss av detta? JO: Morotsknaprare har ingen empati för andra.

      Radera
  4. Man fylls ju själv av kärlek här bara av att läsa!! Så fina ord om Emil :')

    Det ska bli såå kul att följa er två tillsammans <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aww, Petris, tack! Och jag ser sååå fram emot att skriva om oss och vårt nya liv <3

      Radera
  5. <3
    Detta var verkligen ett "så inne i läsningen att andra runt omkring börjar undra vad sjutton man håller på med"-inlägg. Så. fina. ni. är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. <33333 ÅH VAD DU ÄR FIN LOUICE.

      Radera
  6. Alltså, älskar sådana här inlägg när man verkligen får ta del av dina tankar och känslor. Särskilt när det är en kärleksförklaring. Fint. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir att du uppskattar det, Emma! <3 Jag tyckte så mycket om att skriva det!.. :3

      Radera
  7. Så fint skrivet, så man kan tänka sig in i hur du känner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, då har jag lyckats!! *yesssss* :')

      Radera
  8. Jag dör, så fint! Det som du och Emil har är verkligen något extra! Tänk vad livet kan överraska och vad kärleken kan göra med och för oss! Det är häftigt hur vi aldrig slutar växa och förvånas oavsett vart i livet som vi befinner oss. All kärlek till er! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt vansinne!!! Och Cilla, min vän, och vad jag tycker oooom dig! Dina kommentarer gör mig helt hjärtevarm, tack! :****

      Radera
  9. Tårarna ba rinner :') <3 Så otroligt fint skrivet Emelie, innerligt och känslosamt och kärleksfullt. Ska bli så himla spännande att få följa med på resan där ni flyttar ihop också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååh, Mysan!! <3333 Jag ser fram emot att få skriva om det, och göra dig äckelrörd många gånger om!

      Radera
  10. När det pågår så mycket grymheter och elände överallt just nu behövs verkligen såna här inlägg! Liksom en lisa för själen. Det är ett bevis på att det finns hopp om en ljusare framtid. Hopp för världen!
    Emelie, du skriver så enkelt & rakt, men samtidigt så fantastiskt målande. Värmer att få ta del av!

    (Och visst är det underbart att få slicka av smörkniven - och att man faktiskt får göra det också!!! :D )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid, TACK! Den där satt direkt in i hjärtat och direkt upp i självförtroendet!
      Slicka av smörkniven är något av det bästa som finns, faktiskt. SÅ GOTT (kanske mest för att det känns busigt??).

      Radera
  11. Vackert och ärligt!

    SvaraRadera
  12. Så fint skrivet! Tack att du delar med dig och att vi faktiskt får läsa det! Och precis som my skriver - det ska bli jätte spännande att följa dig och Emil när ni flyttar ihop :) Och hur typiskt det är att man hittar sitt stora kärlek precis när man har bestämt sig att man har andra planer ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det klart jag delar med mig när jag får sådant UNDERBART VACKERT respons. Jag blir så glad och rörd och tacksam för att ni finns och ger era tankar! Och hahhaa, precis.. Alltid när planer ska gå i lås som Paris-flytt och dylikt kommer en charmig jävel och förstör.. ;) :*

      Radera
  13. Alltså, WOW! Så otroligt fint, kärleksfullt och innerligt skrivet. Er kärlek är så vacker!
    Önskar er verkligen all lycka till i framtiden med ert förhållande och samboskapet som väntar!

    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. <333 Åh, Carro. Jag vet inte vad jag ska skriva förutom TACK, för din kommentar gör mig så varm och glad och skrattlycklig <3 Lycka till själv, förresten, med allt vad hus och klängiga barn heter...! Fast det vet jag ju att du kommer klara galant ;)

      Radera
  14. Så fint skrivet :) Jag tycker det är så fascinerande hur kärleken, när den uppenbarar sig, får en att vilja kasta alla andra planer man haft åt fanders! Det är fint, men ändå lite läskigt att den har så stor inverkan på vårt liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen. En så stark känsla, som kan vara så djup och oändlig och evig men samtidigt så flyktig och förande bakom ljuset... :O <3

      Radera
  15. Grattis till jobbet!! Bra jobbat!!Ni är så attans fina! :-)❤️ /JohannaW

    SvaraRadera
    Svar
    1. Taaaack Johanna! Saknar dig och dina kommentarer, hoppas du mår bra! <3

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)