Lösenord

onsdag, maj 03, 2017

Emelie började på psykologprogrammet... NI KAN ALDRIG GISSA VAD SOM HÄNDE SEN..

Jag kan knappt tro det. Efter mer än sex månaders strukturerande och planerande, skapande av utkast, mailande av psykiatriker på franska och svenska, skapande av rapport, intervjuer, transkribering, översättning, analysering och tolkning, diskuterande och slutligen massor, massor, massor av skrivande...

.... Så verkar vi vara klara. Examensrapporten är redo för inskick och *förhoppningsvis* godkänning.




Rapporten som blev till 43 sidor har nu under den senaste månaden skalats ned till enbart 31 sidor. I en hel månad har jag offrat promenader för att enbart sitta hemma och diskutera och plugga på Skype med Christoffer, skriva, skriva, skriva, radera, finslipa, skriva, skriva, skriva om, radera, skriva.

Och nu alltså. Vem hade kunnat tro detta för fem år sedan?! Psykologexamen är så nära nu.
Jag låter min bitmoji tala för sig själv. 

57 kommentarer :

  1. Grattis!!! Det måste kännas så otroligt befriande? :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA DU ANAR INTE! Är så sjukt lättad - har inte varit HELT ledig förrän typ förra sommaren?! Så sjukt!

      Radera
  2. DU ÄR BÄST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hur går jobbsökandet förresten? Har du fått svar från Nyköping?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag söker jobb som en galning. Jag har inte fått svar från BUP, utan väldigt (o)tålmodigt.. Men har sökt lite andra PTP-tjänster, både i Sthlm och en till i Nypan, och en i Eskilstuna... Och lite ströjobb i Nypan om jag inte får psykologjobb.. Ja.. Usch och fy vad jag vill veta Nu nu nu nu.

      Radera
  3. Vad skönt det måste kännas att snart vara helt klar med psykologprogrammet! Bra kämpat, Emelie!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Karin! Det är en enorm lättnad!

      Radera
  4. Heja heja, vad duktig du är!

    SvaraRadera
  5. Ett stort grattis, gud vad bra jobbat av dig! Kommer det finnas möjlighet att läsa uppsatsen online sedan? Är nyfiken på vad ni har kommit fram till :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan nog absolut lägga upp den när den väl blivit godkänd och publicerad?? :O Men det känns helt galet att du skulle vara intresserad, så rörd jag blir..!

      Radera
    2. Klart jag är!! Studerar ju själv inom området så förhoppningsvis kanske jag känner igen mig lite åtminstone! :)

      Radera
    3. Vore så coolt! Men absolut, jag ska se vad jag kan göra :D

      Radera
  6. Så grymt! Har följt dig sen innan du började plugga det och fyfan vad BRA DU ÄR!!

    SvaraRadera
  7. Såhäftigt att klara av något som varit en dröm!! Heja dig!!

    SvaraRadera
  8. Men shit, grattis! Det måste ju kännas hur bra som helst. Om du vill får du gärna lägga upp den sen, hade varit superintressant att få läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker du? Wow, vad rörd jag blir.. Ska se om jag får upp den bamse-rapporten sen när den är godkänd och publicerad :D

      Radera
  9. Har följt din blogg i flera år och är så innerligt mega glad för din skull! Att du klarat denna utbildning är, i mina ögon, mäkta imponerande!! Du har under de år jag följt dig tagit dig genom tuffa tider men inte minst följt din dröm och förverkligat många av dina livsmål vilket ger mig ett bevis och en tro på att - om man vågar finns allt att vinna. Du är bra amazing Emelie, kom ihåg det. TACK för att du delar med dig av ditt liv på ett så härligt och öppet sätt ❤️

    SvaraRadera
  10. Wow! Fatta vad mycket du lärt dig! Och sedan glömt... Hehe. Alltså jag menar såklart inte att du har glömt allt men visst känns det ibland som att studietiden är en stor korvstoppning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHA, med betoning på "glömt".. För jävlar, vad onödiga saker jag också lärt mig under dessa fem universitetsår... Tur att det viktigaste är kvar, och att vissa kunskaper även satt sig i ryggmärgen ;)
      Du satte huvudet på spiken där! Statistiken hade jag gärna skippat helt.

      Radera
  11. WOW Emelie! Vad mäktigt och imponerande. Det är så glädjande att få ta del av din resa. Din inre drivkraft och ditt engangemang är häpnadsväckande. Du verkar vara en så gemytlig god individ. Tack Emelie. Tack ❤️ Ledsen för min tystnad på sistone. Mycket jobbigt känslomässigt och mycket svåra veckor i mörker. Kanske det är påväg uppåt nu igen. Solen är på glänt, värmen värmer mot kinderna och jag börjar sakta få insikter. Oavsett, är jag glad att jag under årens gång stötte på dig. Du inspirerar känslor, livsgnista och mod. Ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ledsen att du haft det jobbigt, min fina Sara.. :( <3 Jag är glad att höra att det börjar ljusna, och jag hoppas det bara blir bättre och bättre! Vad är det för insikter du kommer till, om du vågar dela med dig? Ta hand om dig själv med, och kram, raring <3

      Radera
    2. Tack så hjärtligt Emelie! Om det är något jag verkligen väcker nyfikenhet av, är det din inställning till ödmjukhet och kärlek. Det har varit mycket känslor på sistone. Mycket gamla känslor som bubblat till ytan. Jag har insett att det har varit för att förstå mig på mitt beteende och det har varit nödvändigt för att kunna fortsätta studierna. Mycket smärta, obehag, skam och nedstämdhet. Men summan av kardemumman, vad vore ett framtida liv utan alla dessa känslor? Kramar och tack ❤️ Btw, inlägget ovan om liljekonvaljer; även en av mina favoriter, särskilt om jag går i skogen och plockar den själv. Hoppas du mår bättre nu (såg på snap, hehe) och får en mysig helg med E!

      Radera
    3. Känslor är livsviktiga. Punkt. Så är det bara. Så länge man lär sig att hantera dem är ju fler desto vackrare.. :'))
      Jag mår mycket bättre nu! Tack, hjärtat, och ta hand om dig! <333

      Radera
  12. Wohoo! Grattis!!! :D Bra jobbat. Nu är du värd alla promenader i världen!

    SvaraRadera
  13. Wow grattis!! :-) Galet bra jobbat! Älskar känslan när man har slutfört ett stort arbete och bara kan njuta av att vara klar!!! Själv är jag super nervös över att behöva skriva c-uppsats till hösten��! Men det ska väl gå det med��. Massa kramar till dig fina Emelie<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst?! Åh, har du c-uppsats nu i höst? Kommer själv ihåg hur nervös jag var innan jag började med denna, men det gick hur bra som helst! tror det största hindret är i början, innan man vågat börja, för då finns det fortfarande så många frågetecken och ingen riktig riktning. När man väl kommit igång vet man mer vad man behöver göra, och det tror jag underlättar något enormt.. Stor kram, och jag vet att det kommer gå vägen! Annars får du gärna söka stöd här <333

      Radera
  14. Det är en härlig känsla när arbeten är klar, minns själv känslan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lärarprogrammet ca sex år sedan, oj vad tiden går! (Fast det känns som igår) Möter många människor av de du verkar ha skrivit om i ditt arbete!

      Radera
    2. Vad menar du med "möter många människor av de du verkar ha skrivit om i ditt arbete"?... Psykiatriker? ADHD-utredare? ;) Otroligt intressant!

      Radera
    3. Främst barn med diagnoser, ibland med på "utredningssvar" :)

      Radera
  15. Grattis och fybubblan vad grym du är! Se till att njuta, promenera, äta crepes, hångla och allt däremellan nu sen! Och håller tummarna för dig om jobbet i "nypan"! :) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, åh, tack raring!! Jag håller tummarna så de blir blå. Och det tror jag definitivt crêpes och hångel kan råda bot på, så att jag inte är så angstig :)))

      Radera
  16. Härligt! Är ni nöjda med uppsatsen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen!! Jag förväntar mig inget A, men efter att ha arbetat mer än 6 månader på ett arbete är det klart att man tyr sig lite till det :))

      Radera
  17. Jag får väl bättra mig på en gång... GRATTIS!! Så otroligt stort, att vara redo för att skicka in sitt EXAMENSARBETE. På psykologprogrammet, aaaahh. Jag blev klar med min C-uppsats i franska i början av året, som jag kämpat med alldeles för länge pga många olika orsaker (vi hade uppsats tredje terminen, fick inga förutsättningar för att klara den - inga teori- eller metodkurser alls - och sedan har den legat som en stor ångestböld i bröstet i ÅR eftersom jag samtidigt fortsatte läsa på 100 % osv. osv.). Det känns fortfarande overkligt att vara klar, och att jag faktiskt fick ihop något som jag är nöjd med! Nu har jag tydligen, galen som jag är, sökt en kandidatkurs i sociologi på distans till hösten (har läst 60 hp sedan tidigare) och har alltså fått för mig att jag ska skriva en till C-uppsats... Heh.

    Ojoj, nu måste jag visst åka till jobbet! À plus! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det gör mgi glad att höra.. Och stort tack!!!.. Usch, men vad skönt att du nyligen också blev klar med din betyngande uppsats... HAHA, du gillar omedvetet uppsatser, alltså?

      Bon courage au travail, ma belle! <3 (Il faut écrire les commentaires en francais, non? Ce serait un plaisir !)

      Radera
    2. Hehe, jag är väl lite knäpp! Men samtidigt tycker jag inte att jag riktigt fick någon schysst chans att klara den inom ordinarie tid, liksom - och en C-uppsats ska ju egentligen vara det som "knyter ihop" utbildningen i slutet (även om det inte är något examensarbete på samma sätt som på psykologiprogrammet... och ev. inte lika stort?) och så blev det ju inte för mig. Så jag känner mig peppad på att få en ny chans! Har ju knäckt koden nu... tror jag? Haha. Men nu har jag min examen i alla fall, så jag behöver inte känna press på samma sätt. (Inbillar jag mig. Mvh Person Med Prestationsbaserat Självförtroende.)

      Tu as raison, on devrait écrire en francais... Om jag bara kunde bli kvitt prestationsångesten? Haha. Mais peut-être, de temps en temps! Ce serait bien pour moi d'utiliser mon francais un peu plus souvent. :) <3

      Radera
    3. Oui, c'est vrai. C'est dommage que tu n'as pas eu assez d'aide avant. Très mal fait, selon moi.

      Mais comme j'ai dit, tout est plus facile la deuxième fois! Inévidemment, ce ne peut pas être plus difficile du coup. Maintenant quand t'as plein d'éxperience..! ;)

      Radera
  18. Åh herre!! Stort grattis! :) vad har du kvar nu av utbildningen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!.. och, hör och häpna... INGENTING! Bara slutseminarium och opponering i slutet av maj, sedan är det hejdå psykologprogrammet! :O

      Radera
    2. Det är ju nästan ingenting! Känns det inte tomt nu att vara klar? :)

      Radera
    3. Inte ännu, men det är nog för att jag fortfarande är här i Paris och inte liksom känt av att plugget inte finns mer.. :'O Men jag slår mig i backen på att snart kommer det i full blom, min tomhet!

      Radera
    4. ... Om nu tomhet kan blomma... :P

      Radera
  19. Grattis! Nästan där! :)

    SvaraRadera
  20. Stor grattis Emelie! :)

    SvaraRadera
  21. Alltså åhhh måste vara så skön känsla! Grattis!!

    SvaraRadera
  22. Så himla bra kämpat! Grattis till att vara KLAR!

    Var man tvungen att skriva slutrapporten i par eller var det något du valde av praktiska skäl bara? Föredrar du att göra skolarbeten enskilt eller i par/grupp? Själv föredrar jag helt klart att göra det ensam. Jag vill göra uppgiften på mitt eget sätt och vara helt ansvarig för mitt eget slutresultat och betyg. Tycker det är så svårt att göra ett skolarbete i par/grupp då MITT slutresultat och MITT slutbetyg delvis hänger på någon annan som kanske har andra målsättningar (högre eller lägre) än jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK!!! Man fick välja om man ville skriva själv eller två och två, och då hade jag och Christoffer redan pratat i ett år om att skriva tillsammans. Vanligtvis föredrar jag att göra saker själv (allt blir så mycket bättre gjort då :P ), men just examensarbetet ville jag gärna göra med någon jag tycker om. Det är ju ändå en hel termin, och kan bli rätt ensamt annars. Plus att jag var rätt nervös, och jag och C har alltid kunnat stötta varandra och är på samma nivå *akademiskt*. Så det var jag riktigt, riktigt nöjd med!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)