Lösenord

onsdag, maj 03, 2017

Det var oväntat tillfredsställande att kalla mig Emelie Wonka.

Angående inlägget igår... Ja, ni finns ju där, jag ser ju det! Det är därför jag blir så ledsen när jag märker hur ni långsamt försvinner tillbaka i det passiva.... Jag vill verkligen att vi ska vara det där bloggänget som kommenterar och skriver respons, både till mig och till varandra. Jag känner att... Jag vill hellre ha ett mindre gäng, engagerat och som verkligen får ut något av bloggen tillsammans, än en större bunt som bara sitter och läser.

Tankarna går lite varstans, och om känslan inte försvinner kanske jag byter lösenordet (varpå vissa av er redan kommer få gratis guldbiljett in i Emelie Wonka's värld, givetvis)..!
För som sagt... Jag vill att vi ska vara en gemenskap! Jag vill känna att det jag ger utåt av mig själv, att ni ser och hör mig - och en emoji är som sagt mer än bra nog.


Vi får se. Tankekaos... Bloggen ska för mig inte vara ett moment som gör mig ledsen och känner mig lämnad ensam, för då måste jag göra något åt det. Bloggen ska vara fin, glad, vacker, trevlig, såsom mitt humör mestadels av tiden....

Cilla, du fick mig att bli helt jädra gladvarm i hela hjärtat med denna kommentar:
"Kommer självklart att själv ge mer hjärta och själ till den här bloggen med tanke på hur mycket hjärta och själ du sätter i den och till oss läsare. Med tanke på hur mycket du bjuder av dig själv måste ju vi bjuda till lite också! :*<3"


33 kommentarer :

  1. Okej nu testar jag annat eftersom jag inte fattat hur jag ändrar mitt Google-konto-lösen och inte kunnat kommentera på så vis. Kommer detta fram?? Blev så irriterad tillslut att jag gav upp. Men OM du får detta så är det Petra och Ja, du vet att jag stalkar sin bloģg. Jag älskar att läsa om dig och Emil, ditt liv o Paris och dregla över alla godsaker som du lägger ut bild på <3 Men jag förstår dig fullt ut att du tappar gnistan när det inte blir någon respons. Stor kram och massa kärlek! Håll tummarna på att tröghuvudet aka Petra har kommit på hur man gör ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. HEJ PETRA!!! Det funkar!!! Jag stalkar dig på snapchat och jag älskar se vad du håller på med. Älskar bloggänget-gruppen i snap, den är genialisk! tack för att du gav det ett nytt försök och tack för att du skriver så sjukt fina saker. KRAM! <33

      Radera
  2. Hej Emelie, jag är här! Du vet ju redan varför jag inte är så duktig på att kommentera och visa att jag är här och läser, men jag ska försöka bli lite bättre på det; jag MÅR trots allt mycket bättre nu, och orken börjar komma tillbaka! :D

    Jag är så glad för din skull att du skrivit klart examensarbetet, FAN VAD GRYYYMMT jag har ju redan grattat dig på snapchat men GRATTIS IGEN!!! Så himla häftigt! :D
    Vad kul att träffa en ur bloggänget förresten, vill ocksååå komma till Paris och hänga med dig och äta goda bakelser! :D Önskar jag vore rik...
    Och så himla kul att det gick bra på arbetsintervjun i Norrköping. Jag håller verkligen tummarna för dig! ♥♥♥

    massor med kramar från Emma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åååh, vad jag blir glad att höra att du börjar må bättre, fina du... <33 Det är trots allt det viktigaste.

      OCH TAAAAACK! Jag är faktiskt helt sjukt imponerad över mig själv. Jag önskar dessutom också att du vore rik och kunde komma hit och fira med mig. Bjuda mig på femrätters på fin fransk restaurang skulle du gjort också - du vore ju rik, haha!! Och tack, jag hoppas verkligen att jag får jobbet. Att bo i Nyköping med Emil vore så jävla jävla jävla underbart.

      KRAM BABY! Och tänk på: dina kommentarer behöver inte alltid vara supergenomtänka och jättebra, varenda liten bokstav är bra!

      Radera
  3. Kommer självklart att själv ge mer hjärta och själ till den här bloggen med tanke på hur mycket hjärta och själ du sätter i den och till oss läsare. Med tanke på hur mycket du bjuder av dig själv måste ju vi bjuda till lite också! :*<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad rörd/glad/sprudlande/generad jag blir! :D <3 Det är det här som jag tycker är så fantastiskt med den här bloggen, det känns verkligen som en för en genuin och nära konversation med varandra trots att en sitter bakom olika skärmar och tillomed olika länder! :D

      Radera
    2. JAG VET! Min blogg är den finaste portal jag vet! <3 :D Och det är mycket tack vare dig, och mig, och alla er, och all den ansträngning vi lägger i att kommunicera!

      Radera
  4. Emelie Wonka, vilket träffande alias! Får mysrysningar när jag läser det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHA, hit the spot alltså ;) ;)

      Radera
  5. Känner att jag har lite dåligt samvete nu för jag vet med mig att jag är en av dem som enbart kommenterar sporadiskt. Så jag ska bättra mig! Känner ofta att om jag inte har någon ordentlig kommentar vill jag inte kommentera. Men om du hellre bara får en smiley än ingen kommentar alls ska jag börja lämna även små menlösa kommenterar efter mig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sporadiskt, ja, men det finns ju dessa som inte kommenterar alls. Jag kommer ihåg dina kommentarer och de gör mig alltid så glad, så hur ofta du än kan kommentera så blir jag glad - bara det kommer någon då och då! Och även om det bara är en smiley :D <3

      Radera
  6. Okej nu vill jag nästan att du byter lösenord så jag kan få chans att lägga vantarna på en såndär Willy Wonka guldbiljett?! #goals ..... Näääärå! Hoppas helt ärligt att vi alla fått oss en liten push i rätt riktning nu och att det blir bättre engagemang från och med nu! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, söte du! Det hoppas jag med. Vill ha tillbaka mitt bloggäng! ;)

      Radera
  7. Känner mig nog lite "blyg" för att kommentera ofta. Du vet inte vem jag är och tänker då inte på att du saknar mina kommentarer.. men jag älskar att följa din blogg(!) och jag förstår nu mer ditt resonemang kring responsen på dina inlägg.. förlåt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är ju därför jag låste bloggen... För att få lära känna dig... Men det gör jag ju inte när du inte visar dig.. :( Och be inte om ursäkt, jag blir bara glad att jag får höra från dig!

      Radera
  8. Din blogg är så speciell!! Du ger så mycket av dig själv och låter oss ta del av dina tankar, känslor och fantastiska måltider ( dregel) . Jag förstår att du vill ha något tillbaka. Mitt största problem/ ursäkt med att inte kommentera är att jag är så jäkla självkritisk. Jag kan liksom inte tycka att det jsg har att säga är något som är tillräckliga genomtänkt, smart eller tillräckligt bra för att du ska vilja läsa det. Du skriver så otroligt vackert och målande om ditt liv och jag vill liksom inte kommentera något som inte känns värdigt det du just gett mig.

    Men jag vill ju ändå väldigt gärna fortsätta ta del av din blogg och dina fantastiska inlägg så jag måste väl försöka komma över mina dumma tankar.

    Stor kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men... Ja... Om du utmanar dig tror jag de dumma tankarna kommer försvinna med tiden med. Det är verkligen viktigt för mig att höra era åsikter, tankar och känslor, för mig är det ingen fråga om prestige eller dömande. För som sagt - bara en emoji är bra nog. Jag vill läsa ALLT du har att säga, Caroline. <3

      Radera
  9. Woops! Det gick som en blixt att komma in här! Blev helt paff, satt beredd med "en burk..." ;) Lösenordet har dock inte stört mig, men det är klart att det är behändigare utan att behöva använda det och ofta upprepa det om och om igen när man backat eller gått ur för att se tillbaka på något. Upptäcker dessutom att jag nu kan läsa bloggen på mobilen igen, där var det av någon anledning kört förut. Så tack!
    Jag försöker ju kommentera, men för mig är ibland grejen den att jag har svårt att nöja mig med enbart "bra", "fint" eller "kul" etc. Det blir ju liksom inget tankeutbyte och om jag skriver något är det ju oftast för att jag reagerar och har en åsikt som jag gärna vill motivera, vare sig den är positiv eller någon gång lite mer ifrågasättande. Då tenderar det ju att bli en smärre uppsats, som nu typ, och det är ju inte heller riktigt meningen. Skriver man bara kort är det faktiskt ganska lätt med missförstånd också, speciellt om det inte är enbart "hejarop". Hoppas du förstår vad jag menar.
    En annan grej är nog också åldersskillnaden i mitt fall. Är tämligen säker på att jag är äldst här? Säkert äldre än din farmor och farfar t o m ? Det gör ju att det är knepigt att kommentera dina jättegulliga kärleksutgjutelser om Emil - gillar dem verkligen!!! - jag har ju liksom lite distans till den perioden. Vilket inte betyder att känslorna för B inte finns, de är högst levande efter alla våra år tillsammans(och t ex Paris bidrar ständigt med nytt bränsle vid besöken:)
    Jaha, det här blev ett inlägg som heter duga! Hoppas du uppfattar allt rätt. Och slutligen: Jättegrattis till att du slutfört examensarbetet! Starkt jobbat. Bisous.

    SvaraRadera
    Svar
    1. PS! Ny dag, guldbiljetten borta :(

      Radera
    2. Jag vet att du är högpresterande gällande kommentarer, teruko, och det tackar jag och bockar för! Du har följt mig länge och dina kommentarer förgyller verkligen - tro inget annat! Både långa som korta (även fast dina uteslutande är långa och fint genomtänkta!)... Men känn ingen press på att kommentera långt, för det är inget krav jag har, verkligen inte.

      Jag vet nog mycket väl att du och B har en helt underbar, men lite äldre och mogen relation. Den uppskattar jag att se om på facebook och på instagram också, måste jag säga! Och tack! FÖR ALLT!

      Gros bisous, mon amie! (Ps, ja, lösenordet kom tillbaka efter att jag försökte fixa och trixa).

      Radera
  10. Känslan när man blir rädd att inte få en guldbiljett av Emelie Wonka... :'( <3
    Har min dator blivit en hacker under natten eller har du tagit bort lösenordet till bloggen tillfälligt? Blev förvånad när jag inte behövde skriva in det nämligen (vilket som tur är inte är något problem för mig då jag har bra minne & skriver in det automatiskt, att kommentera kan jag dock bättra mig med).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahhha #thehorror!!!

      Jag satt och klurade på alternativa kodsystem men kom tyvärr ingenstans... Men jag ser fram emot att få fler kommentarer av dig :D

      Radera
  11. Åh, Emelie, jag har varit så otroligt dålig på att kommentera på sistone! Tänker varje gång jag läser att jag ska skriva något, men så kommer något annat emellan hela tiden?! Jag ska bli bättre på det, för jag läser och uppskattar dina inlägg! Det är så fantastiskt fint att få följa dig i Paris igen. Självklart ska jag då ge något tillbaka också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack Evelin, så glad jag blir :')

      Radera
  12. Såklart att du ska få nåt tillbaka av att blogga och dela med dig så mycket av ditt liv <3 bra att du säger till :) ska bättra mig nu! Vill även tillägga att jag gillar att din blogg är lösenordsskyddad, jag som är ganska privat på sociala medier gillar att det jag kommenterar här inte kan läsas av så många ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Julia, vad glad jag blir att du förstår! Och tack..! Era kommentarer gör mig så glad och ger extra motivation till att blogga, och jag ser fram emot att se fler tecken från dig! :') Allt är privat, mellan oss!

      Radera
  13. Förstår detta Emelie! Jag tror det främst är vi som läst länge redan innan lösenordet utan att kommentera som har lätt att falla tillbaka i ovanan. Jag själv är en sådan som går in då och då och läser ifatt, och vill ogärna kommentera gamla inlägg då det känns som att man smyger runt i arkiven liksom haha. Lösenordet ser jag inte som något problem dock.

    Men det är ingen ursäkt! Jag vill ju för allt i världen helt plötsligt inte kunna läsa din blogg eftersom det är min favorit, så jag ska se till att höras för att jag, precis som alla vi lyckligt lottade som får följa dina livseskapader, inte vill att du ska må dåligt över bloggen. Om inte annat blir det ju som en regelbunden skrivövning för oss allihopa ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. NEJ.. Du får gärna kommentera gamla inlägg! Det är bara en rolig överraskning och bli påmind om vad man gjort tidigare. Jag uppmuntrar det STARKT!

      Vad du är fin... Tack, Lina :') Och jag ser fram emot att få höra mer av dig!

      Radera
  14. Hej! Förstår dina tankar om lösenordet och bloggvänner. Jag har själv varit dålig på att kommentera och ja faktiskt dålig på att läsa överhuvudtaget. Livet har kommit emellan! Och ja, lösenordet är jobbigt att knappa in flera ggr men förstås ska inte det betyda att man inte orkar lämna avtryck ibland. Byter du lösen så förstår jag dig. Känner själv att jag blir lite pressad att visa mig här ibland för att du ska veta att man inte har försvunnit :-)
    Och den känslan är ju inte skön heller. Så ja det är nog knepigt det här med lösen från båda hållen, för läsaren och bloggaren. Men som ett sista ord så är det fantastiskt att följa din resa och kul att läsa om ditt liv :-) även fast man inte alltid visar det! ❤ /JohannaW

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att jag får höra dina tankar, Johanna.. jag förstår också att det blir en irritationsfaktor att skriva i lösenordet, men jag känner också att det BORDE vara värt att göra det ändå..
      Som du säger, ingen ska vara pressad, och kommentarer behöver inte finnas på VARJE inlägg. Men risken är som nu, att ALLA struntar i kommentera, även om man hade haft något att skriva, pga lathet/andra faktorer, och det är just det som gör mig ledsen :( Kram.. <3

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)