Lösenord

onsdag, mars 15, 2017

Vårens ankomst och en Emil-kaka

I lördags vaknade våren till på riktigt, i Paris. Det var strålande sol och 17 grader varmt, och eftersom jag inte började förrän klockan 16 så valde jag att ta mig ut när jag fått mig min skönhetssömn.

Voilà *efter skönhetssömns-looken*


Jag fick ett sådant oerhört sug att gå till Seine, slå mig ned vid vattnet och lösa korsord och skriva dagbok. Och det blev det! Så här såg det ut när jag kikade ned på de människor som redan belägrat sig på kajen.


Här satte jag mig, med solen mjukt smekandes i ansiktet och våren i blom.


Ljudet som hördes var främst av vattnets kluckade mot kajen, stundvis med vågor så höga att de plirade upp över kajkanten. Människor cyklade, jobbade och traskade förbi och jag lyssnade på axplock av franska, engelska och spanska i en trevlig blandning. Fåglar kvittrade i bakgrunden, och då och då brummade en båt förbi ute i vattnet.


Jag tog fram mitt favoritkorsord och min dagbok, och skrev lite i vardera. Samtidigt satt jag och drömde om sommaren, och önskade att Emil satt bredvid mig just nu. Det här var den perfekta kyssplatsen.


Och utsikten var inte fy skam den heller. Square de Vert-Galant med sina vackra pilträd som lutade ned sina grenar i vattnet. Kom på att jag vill ha pique-nique där någon gång, under pilträden....



Det var lugnt en halvtimme, till dess att det kom en brittisk lönnfet man som satte sig bredvid mig. Han började prata på sin slaskiga brittiska om att jobba, om att han var på semester där, om saker han hade gjort/sagt/hört på planet hit eller under sin resa och jag var minst sagt ointresserad. Jag log mest artigt och gav kort respons, men när hans "roliga" historier aldrig upphörde fick jag avbryta honom.
"Excuse me, sir, but I'd really like to get back to my crosswords now."
"Oh, crosswords, hear'ya?! That ought to..."
"Yeah, as I said. Thank you, though, and have a nice day."


Han försökte påbörja ett samtal lite då och då, och jag snoppade prompt av honom. Jag, som till en början kände mig otrevlig och illa till mods som avbröt honom, fick lite mer självförtroende och kände mig faktiskt riktigt stolt som vågade säga ifrån!

Efter bara 1,5 timme av att sitta i solen så stack det smått i ansiktet av solstrålarna, och jag kände mig redan trött och dåsig. Jag gick hem och vilade två timmar innan mitt jobbpass. När jag slutade 19:30 fick jag med mig en quiche Lorraine och en liten fruktsallad, men såg mest av allt fram emot detta:



Emil-kaka. 

Jag har sparat, svärmat och längtat efter denna, som i min mening är det absolut godaste jag vet. (Snor förstaplatsen från karamell-crêpen). Kvällen tillbringades sedan i säng med min favoritkaka, Gossip Girl (har hunnit se 17 avsnitt av säsong 1 nu... Helt ok serie. Blir den bättre?) och te.

12 kommentarer :

  1. Skönt att du vågade säga ifrån till mannen! Så jobbigt när man vill vara ifred och inte snällt orkar lyssna på andras berättelser... PS. Nej, Gossip girl blir inte bättre, haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!! Kände mig faktiskt lite wonderwoman där ett tag, när jag fick säga ifrån..!
      Och hahaha, tack Emma, för ärligheten. Ska nog fortsätta kolla ändå, dock, i brist på annat. Den är ju inte dålig. Men inte liksom bra heller.

      Radera
  2. Våren alltså, vilken himla bra grej! Är lite avundsjuk på att ni verkar ha högre temperatur i Paris men ska inte klaga för det är hittills en väldigt solig och fin vecka i Sverige. Det har också visat sig att Lund is the place to be om man gillar vintergäck och jag älskar vintergäck :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vintergäck? Vadan detta ord? Det har jag aldrig hört förut?
      Inte för att spä på din avundsjuka, men idag var det mer än 20 grader och sol... Julivärme?! :O Jag gick runt med bara ben, jag vet inte hur det gick till ens...

      Radera
    2. Vintergäck är de där små gula blommorna som finns i många parker och trädgårdar vid den här tiden på året. Fast i Frankrike har de väl antagligen blommat över... Enligt google heter de aconit d'hiver på franska, om du ropar på dem kanske de svarar ;)

      Radera
    3. Åhå! Efter en googling har jag nu även bild på dem. Jag tror jag alltid blandat ihop dem med smörblommor?
      Haha, vad söt du är som kollade upp det... Fint namn på dem, förresten. Aconit d'Hiver. Det betyder Vinters Stormhatt översatt :)

      Radera
    4. Vinters stormhatt - vilket fint och passande namn! För det är just därför jag tycker så om dem, de är robusta och liksom kaxiga. Tidigt på våren kan det ju både blåsa, snöa och vara riktigt kallt. Men där står vintergäcken och tänker f*n inte ge upp! Kul att jag nu kan min favoritblomma på franska... vad mer kan jag behöva säga liksom ;)

      Radera
    5. Hahaha, precis. Du har hela vokabuläret kirrat nu, Fredrika. Men.. Kan du verkligen uttala det? ;)

      Radera
  3. Bra att du sa ifrån. Det känns som att det är så ofta man inte vågar och istället tvingas utsätta sig för obekväma eller irriterande situationer bara för att man inte sagt ifrån :( Han var nog ganska van vid att inte bli emotsagd eller ignorerad så var nog en nyttig erfarenhet för honom :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig... Det händer faktiskt alltför ofta. Jag kände faktiskt att jag växte mig lite extra skinn på näsan av att få säga ifrån, och nu kommer jag nog vara med modig att göra det nästa gång. Hahaha, och du är för fin alltså <33

      Radera
  4. Asgrymt att du sa ifrån! You go guuurl 😜💪🏼 Gossip girl alltså.. nja jag vet inte om den blir så mycket bättre men det är ändå fett sevärt! ( enbart pga Chuck hahah). En serie att hat-älska!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thank yooou babe! Haha, ja, jag älskar Chuck. Sådan jädra snubbe! <3

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)