Lösenord

tisdag, mars 28, 2017

Ett andra pizookie-försök och sjuka kärlekskänslor

Fram med spypåsen igen! Haha, nej, jag skoja bara. (Men akta så du inte blir bländad av mina oproportionerligt glittrande ögon.)

Söndagen var vår sista dag tillsammans för denna resa, och i och med vår ytliga sömn natten innan och dagens långa solpromenader så var vi helt utmattade. Jag vet att jag sov som en stock, och vaknade inte förrän vid 9-tiden, helt perfekt utvilad. Vi började dagen med att handla frukost. En traditionell baguette och denna gång en vavin - en chokladsockerkaka med chokladöverdrag. (Vi har bestämt oss för att varje morgon testa ett nytt bakverk från bageriet).


Och den var oväntat god, faktiskt! Mjuk, seg och saftig, fast ändå kompakt.  

Efter frukosten kröp vi ned i sängen igen, och beslutade oss för att ta vara på så mycket mystid som vi bara kunde. Vi satte på en film - Forgetting Sarah Marshall, men tittade inte jättenoggrant genom hela.

Vid 13-tiden beslutade vi åtminstone för att ta oss upp och ut för vår sista måltid. Emil var som vanligt kamera-ansvarig, för hans bilder blir alltid bättre än mina.




Som traditionen säger så blev det vår favoritrestaurang - Pizza Hut. Denna gång var det Emils tur att bestämma vilken pizza, och det blev en rackare med köttfärs, bacon, skinka, champinjoner, lök, tomatsås och mozzarella. Och ostbollar som kanter, givetvis, för vi blev helt frälsta förra gången.


Och alltså pizzan på Pizza Hut är INTE AV DENNA VÄRLD. Ja, jag vet, den är inte som äkta italiensk pizza och det ska den bannemig inte vara heller. Den ska vara precis såhär. Överdådig, fettig och alldeles sjukt god.


Medan vi väntade på pizza och efterrätt så hade jag med mig en av mina korsordstidningar, och vi satt tillsammans och fnulade på stora familjekrysset. Att lösa korsord är en sådan mysgrej för mig. (Ps. Bilden över är min nya favoritbild på oss )

Vi gjorde ett andra försök att äta en äkta pizookie. Denna gång kom vi aningen närmare tanken, med en gigantisk stor kaka, fyra glasskulor och grädde till.


Miam, vad god den var! Alldeles seg och varm och gosjig på insidan, som tillsammans med vaniljglassen blev en fantastiskt god efterrätt. "Den godaste efterrätten vi ätit på Pizza Hut" konstaterade Emil, och det är otvivelaktigt.

[insert stämningsfull video här]


 "Men du, ska vi räkna detta som en äkta pizookie nu då?" fortsatte han.
"Nä... Jag vill att den ska komma in på en stekpanna faktiskt. Så vi får helt enkelt fortsätta leta!". 

Det verkade han inte ha något emot.

... Nu kommer vi till den trista delen. När det börjar närma sig hemresa för Emils del. Lyckligtvis hade vi en timme innan vi var tvungna att åka vidare, och den timmen tillbringade vi med att lösa korsord i Jardin des Tuileries.

Sedan... Sedan tog vi métron till bussen, och jag lämnade av honom. Vi kysstes hejdå en gång, två gånger, tre gånger, och sedan var han tvungen att gå på bussen. Jag valde att promenera hem - både för att rensa tankarna och för att smälta maten, och fick mig både betänketid och vackra foton på köpet.






Och vet ni vad jag kom fram till?
Nä... Inte jag heller.

Allt jag kunde känna att... Jag var så lycklig, sprudlande kär och helt varm i hela kroppen. Samtidigt upplevde jag en stark saknad, och nästan en känslomässig utmattning över att känna så mycket. Samtidigt fanns det ingenting jag ville hellre än att ha honom bredvid mig, promenerandes, med hans hand i min. Jag hade en ro i själen som både spelade på att jag har haft en så magisk helg med en fantastisk person, och också det faktum att jag gick runt i Paris.

Bland det första jag gjorde när jag kom hem var att jag skrev till Linnéa. 


Och det kändes verkligen helt sjukt. Fast på ett riktigt bra sätt.

2 kommentarer :

  1. Håller helt med dig angående amerikansk vs italiensk pizza, man ska inte hålla på att jämföra dem med varandra för det är inte samma maträtt. Är man sugen på italiensk pizza blir man besviken om man får amerikansk och om man är sugen på amerikansk blir man besviken om man får italiensk. Men ingen är bättre eller sämre än den andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men VERKLIGEN. Så glad att någon förstår mig angående detta. Allt handlar om vilket humör man är på, och vad man är sugen på.

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)