Lösenord

tisdag, mars 07, 2017

En briljant kommentar om olycklig kärlek

Emelie, jag måste bara belysa den här kommentaren, som i sig var helt jävla briljant. Och fick mig att inse en sak eller två.



Precis så känns det faktiskt. 


10 kommentarer :

  1. Pariskärleken... Ibland tänker jag att den kanske får sin näring också av att den känns lite ouppnåelig, att det finns en distans och något att längta till, utan att nötas med avigsidorna permanent, som kanske vore fallet om hela livet levdes där? Så som många parisare troligen har det? (Men det beror givetvis på ekonomi, jobb, boende, familj etc - som alltid i livet. Det är mycket som ska stämma.) Jag säger som andra här: njut av nuet och vemodet! Det är det som är Pariskärleken. <3 Och det går a l l t i d att återvända!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar att Paris "spelar svårflirtad" och det går hem hundra gånger om?.. Väldigt intressant tanke. Och att jag väl, när jag får det, inte skulle uppskatta det lika mycket eller med tiden tappa förälskelsen. Så som kanske Christine beskrivit, eller.. Ja.. Jag vet ju faktiskt inte. Jag har ju gott här ändå, totalt 2 år och fortfarande inte tröttnat? Kanske behöver några fler år?

      Radera
    2. Jag menar att det handlar om att du trots långa vistelser ändå är där på "besök", du vet att du ska åka hem (vad det nu är... jag tycker hem är där jag har min man, så det skulle ha kunnat vara lite var som helst egentligen ;) efter en viss tid och kan då börja längta tillbaka igen. Inte vet jag, det är bara en teori. Vardagen med ett krävande jobb, barn ? och andra åtföljande "plikter" i vuxenlivet kan nog ta bort lite av skimret även i Paris? J a g älskar att Paris har blivit en lycklig lucka/belöning i vardagen för mig/oss i alla dessa år. Men du är ung och kan tänka helt annorlunda givetvis.

      Radera
    3. Jo, jag vet faktiskt inte. Jag har ju inte testat. Men kan mycket väl vara så som du säger, det är väldigt sannolikt. :)
      Och vad fint att du funnit den plats du vill att Paris ska ha i ditt liv, teruko. Det glädjer mig faktiskt!

      Radera
  2. Det må vara olycklig kärlek, men Paris står alltid kvar och visar alltid sin kärlek tillbaka till dig. Och som ovan nämner, det går alltid att återvända till Paris. Denna förälskelsestad som giver dig så mycket sprudlande känslor, kanske just för att det är din tillflyktsort för inspiration?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, det gör ont att tänka så... Men jag förstår vad du menar...

      Radera
    2. Det var inte meningen att få dina känslor att svida. Oavsett, tycker inte jag att det skulle vara något negativt? Jag hade exempelvis gärna fortsatt semestra i bergen med skidorna, solen och dygnets största problem handlade om vi hann med en sista lift upp innan stängning och var i backen vi skulle äta lunch. Eller smärtan av träningsverk i trappan påväg till frukost och middagsbufféen.... Just för att orka när det känns tungt. Måste en tillflyktsort vara negativt? En plats man känner inspiration och får upp ögonen för mindre hinder? Eller bara samlar energi. Nu menar inte jag att Paris är så för dig. Paris känns mer som ditt andra hem. Lite som ett semesterparadis men ändå så mycket mer verklighet och vardag - just för att du skapat dig det, vilket jag beundrar. Du inspirerar mig Emelie! Olycklig kärlek, äkta kärlek, allt må vara viktigt och betydelsefullt!

      Radera
    3. Ja, jo, tack för dina ord, Sara. Just nu fastnar de tyvärr inte som de kanske bör, men det kommer de nog göra, med tiden <3 Tack för att du är så himla fin!

      Radera
  3. åh fint att du förstod vad jag menade, och att jag förstod dig! den är ett elände den där känslan, för man vill ju ha den också. samtidigt som den ömmar och värker. x

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis. Du satte verkligen huvudet på spiken, min fina :*

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)