Lösenord

torsdag, februari 02, 2017

Distansförhållanden - hur gör man?

Nu har jag länge suttit framför det här öppna inlägget och gjort ansatser att skriva, men sanningen är att det är svårt... Jag vet liksom egentligen inte ens själv hur en bör hantera ett distansförhållande på bästa sätt? Visst, jag har ju haft långdistansförhållanden förut, men då har jag varit polyamorös och på så vis har det känts en hel del annorlunda.

Hur som haver; även om jag inte har någon komplett, certifierad guide om hur en bäst gör, så har jag ändå en hel del tankar och tips (lite som man kan kalla "pointers from the soon-to-be psychologist"). Lite om hur jag tänker att jag vill hantera det, nu när jag åker iväg i sju månader. Det jag skriver nu riktar sig inte mot förhållanden som börjar som långdistans, utan där långdistansen blir ett tillägg när man redan levt som par ett tag ihop. I alla fall, nu kör vi!



1. Gör upp en plan
Jag tror att det är viktigt innan en drastisk förändring sker i umgängesfrekvensen, att båda parterna är med på noterna om vad det innebär och hur saker kommer se annorlunda ut. Med detta menar jag egentligen att blottlägga förväntningar. Du kanske tar för givet att ni kommer prata i telefon varje kväll, medan din partner tänker sig att ni bara ringer när lusten faller på? Hade ni tänkt åka och hälsa på varandra? I så fall, i vilken frekvens? Vem ska stå för resekostnader? Kan ni planera in sådana möten i förväg, så att varken besvikelse eller missförstånd sker? Genom att tala om dessa saker innan underlättar ni för varandra, skapar en grundläggande trygghet och undviker många eventuella (och onödiga!) förvirringssituationer.

2. Släpp kraven
Det finns många vanor som par skapar mellan sig, och som liksom etsar sig fast i förhållandet. Alla dessa kommer falla på ändan när distansen blir ett faktum, och det gäller att vara beredd på att tiden, de kärleksfulla gesterna, de långa samtalen, det kontinuerliga samtalet kommer att minska. Det är ingenting som är ett medvetet val av respektive part, men som ofta uppstår när distansen gör att nya vanor tar gamla vanors plats. När/om ni väl hälsar på varandra - ha inte för höga krav på hur fantastiskt det kommer bli. Njut bara av varandras sällskap och försök inte uppnå en utopi. Det blir sällan som man har tänkt. Genom att släppa kraven på sin partner och det umgänge man tidigare haft, så kommer tiden ni väl finner för varandra att bli mer värdefull.



3. Prioritera din partner
Med det sagt, så är det minst lika viktigt att prioritera sin partner. Har ni kommit överens om i planläggningsfasen att ett samtal om dagen är viktigt för dig/hen, så är det viktigt att det respekteras och tas i hänsyn. Lägg den där extra stunden på ett videosamtal, eller de där extra kronorna på ett dyrt telefonsamtal, eller släpp det där jobbpasset för att få tillbringa en extra dag med din partner. Bara för att distansen omöjliggör det umgänge ni haft tidigare, så betyder inte det att ni kan finna andra sätt att umgås och prioritera varandra nu. Det finns många sociala media-portaler som ger er ett nytt sorts umgänge - facebook, skype, snapchat, messenger, instagram eller varför inte tillbringa tid tillsammans med netflix?

4. Förståelse
Långdistans kommer innebära mycket misär, i många fall. Det kan komma att innebära rädsla, oro, svartsjuka, separationsångest och som minst en markant saknad. Det är känslor som kan innebära beteenden i form av misstro, anklagelser, bedjan och tröstlöshet - beteenden som i värsta fall kan föra par längre ifrån varandra. Genom att ha en förståelse och vara beredd på att dessa känslor uppstår, så har ni lättare att hantera dem när de väl uppstår. Ha en förståelse för när din partner oroar sig och ber om stöd, och påminn din partner när du själv gör det. Förståelse är essentiell för att ta sig igenom det. Genom en accepterande förståelse kan ni tackla känslorna tillsammans, istället för att låta dem öka klyftan mellan er.

5. Perspektiv
Försök sätta er in i den andre personens perspektiv! Det är så lätt att det går slentrianmässigt att man börjar rabbla upp vad som hänt under dagen, att man missar att bjuda in sin partner i aktiviteterna som skett eller missar att vara mottaglig för att bli inbjuden. Berätta om vad som händer så som om partnern hade kunnat vara med - fråga frågor om vad partnern hade gjort i samma situation, berätta om saker som påmint er om er partner och tag med personen in i berättelsen. Låt partnern berätta om din dagen från sin synvinkel, och gör detsamma med partnerns dag. Tag över partnerns perspektiv och tillåt din partner ta över ditt för ett slag. Resonera som varandra. Då känns det nästan som att man varit med varandra hela dagen.



6. Fördelning av resurser
Det är inte alltid jämställt, varken tidsmässigt eller ekonomiskt i alla par. Vissa parter har mer tid att hälsa på den andre än vice versa, och vissa parter har tillgång till mer ekonomiska fördelar för att resa. På grund av detta är det viktigt att ni hittar en balans där resurserna är välfördelade, och att det inte känns som att ena av er offrar någonting för den andra. Om den ene kan resa mer kanske den andre kan hjälpa till med betalningen? Eller om ena av parterna inte har råd med flygbiljetter kanske denne kan se till att bjuda och laga extra goda middagar vid besöken? Det är viktigt att resursfördelningen sker på bådas villkor, så att ingen känner sig utnyttjad eller bortprioriterad på grund av materiella eller tidsmässiga förutsättningar.

7. Vänner och arbete
Trots att långdistans präglas av att en person nära inpå fattas en i vardagen, så betyder det inte att man kan njuta av det som fortfarande finns kvar. Tillbringa tid med vänner, lägg tid att utvecklas på jobbet, ägna er åt självförverkligande intressen, lär er något nytt som ni inte haft tid att lära er, sätt igång med en ny aktivitet, skaffa en ny hobby, sysselsätt er! Det gör att saknaden blir mindre påtaglig, samt att ni har mer att prata om när ni väl ses sedan. Plus, ni kanske får reda på något nytt om er partner, som ni inte vetat om när de börjar befinna sig i en annan miljö/situation?



8. Skype-sex
... Trodde ni att jag skulle ha en sådan här tips-guide utan skype-sex? Inte en chans. För mig är sex är en otroligt viktig del i ett förhållande, och en aktivitet som både representerar närhet, kärlek, njutning och ömhet. Visserligen kan man välja att vänta med sex-biten helt till dess att man ses, men samtidigt kan skype-sex vara ett nytt sätt att prova på ett gammalt koncept. Det är ett annorlunda sätt att uttrycka sexualitet på, som både kan bli spännande, innovativt och njutningsfullt. Nog för att kroppskontakten hamnar i skymundan, men... Man tager vad man haver, och om jag får vara ärlig så kan bra skype-sex vara en egen klass för sig.

9. En öppen dialog på metanivå
Ibland kan man ha starka, bestämda tankar om hur man vill att det ska bli; planera, strukturera, ordna, drömma fram scenarios. Men ibland kanske det inte är så lätt som man tror heller. Kanske gick det inte så bra som man ville, och kanske gör saknaden mer ont än att inte få vara ihop med partnern. För mig är det essentiellt att man ständigt har en öppen dialog om vad som sker, om hur tankarna och känslorna går, om hur man vill göra... Kom ihåg - man måste alltid vara öppen för att revidera strategierna eller ursprungstankarna under distansens gång. En öppen dialog är A och O. Det viktigaste är i vilket fall att båda är överens om vad ni båda vill och blir lyckliga av - inte bara vad ni båda tidigare har kommit överens om.




Vad har ni för erfarenheter? Ge mig tips!

27 kommentarer :

  1. Bra guide! Jag har varit i två distansförhållanden de senaste fem åren (varav mitt nuvarande kommer att få ett slut om en månad! mvh lycklig) men även fast mina förhållanden har börjat som långdistans så går det att tillämpa och relatera till dina tips. :) Skype-sex har jag dock aldrig testat på (vilket som är konstigt för älskar ju sex i allmänhet liksom), vet inte hur man genomför det på ett o-krystat sätt liksom? Det längsta vi har kommit gällande onlinesex är att typ skriva något "hett" i textform typ :p

    Jag och Linus har alltid löst distansen genom att avsätta kvällarna för varandra, så varje kväll tar vi och skriver en massa till varandra, medan vi på dagarna bara snapchattar om något kul händer/"jag älskar dig" och annat gulligt/kort information typ. Det är ganska bra för då kan vi ha våra "vardagliga" liv men samtidigt ägna oss massor åt varandra på kvällarna. Tycker överlag att distansen har fungerat bra för oss, jag grät bara massor första året varje gång vi skiljdes åt, men nu har den där värsta saknaden lagt sig mellan gångerna vi ses. Det krångliga är dock att vi båda (framför allt jag) mår ganska dåligt i perioder, vilket gör att det blir svårt att få det stöd som behövs (typ kramar, massa närhet, djupa samtal) genom att kommunicera på avstånd. Men vi har aldrig haft problem med svartsjuka och dylikt, vilket är skönt.

    Men återigen, bra guide och supersöta bilder ju!! Ni är så fina båda två?? Kommer du att hälsa på Emil hemma i Sverige förresten? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först och främst: GRATTIS till slutet på långdistansen. Hur jävla nice måste inte det kännas...! Haha, jag förstår att du kan känna att Skype-sex blir lite sådär fånigt och man känner sig dum och vet inte hur man ska få ihop det på ett naturligt sätt... Själv är jag tvärtom! Jag har jättesvårt för att skriva "sexiga grejer" i text, men Skype-sex tycker jag inte alls blir krystat. Däremot sexting tycker jag blir oerhört genant och pinsamt... Hehe...

      Vad fint du och Linus verkar haft det.. Men.. Hur har ni gjort på kvällar när kompisar osv vill ses? Jag märker redan nu att mina franska vänner gärna vill ta aw:s eller ut och äta på kvällen, och då blir det genast 19-23 som blir taget för middag ute liksom..

      Mawww, söt du är! TACK. Och ännu har jag inga planer på att åka till Sverige, men däremot har Emil redan bokat två resor till Paris! <3

      Radera
    2. Åh, spännande att saker och ting kan uppfattas så olika! Haha, när vi precis hade lärt känna varandra sextade vi typ konstant i ett par månader... dock väldigt awkward att gå tillbaka och kolla på de första nervösa nyförälskade sexting-formuleringarna, uuh.

      Naturligtvis gör vi undantag, vi pratar inte varenda kväll och framför allt inte lika mycket varje kväll. Ibland blir det liksom i fem timmar, ibland i tre timmar, ibland i en halvtimme, men oavsett vad så brukar den där halvtimmen alltid kännas bra för oss båda. Men tänker att sådant är så olika, för dig och Emil kanske det skulle funka bättre att prata med varandra innan 19-23 t ex? Är säker på att ni kommer hitta ett sätt som funkar er toppenbra. Du får utvärdera långdistansen om ett tag! <3

      Radera
    3. Hahaha, jag kan tänka mig det! Jag kan tycka det är jättespännande att se gamla meddelanden, för man visste liksom inte då vad man vet nu och man kommer ihåg hur man tänkte då men samidigt liiite genant att se att man hävde ur sig något på det sättet till den person man nu kommit så nära, haha...

      Aw... Jag förstår. Jag känner mig ändå rätt trygg med att vi kommer klara det galant. Jag får hålla er uppdaterade om hur det går! <3 Tack för dina fina och kloka bidrag, Louice!

      Radera
  2. Jag har aldrig haft ett distansförhållande och tänkte när jag började läsa det här inlägget att det nog inte skulle ge mig så mycket. Men sedan insåg jag att många av punkterna gäller ju även för vanliga förhållanden och till och med för andra sorters relationer än kärleksrelationer (alltså inte skypesextipset då, jag förstår att det är menat att användas på någon som faktiskt vill ha sex med en ;)). Jag gillade särskilt punkt nr 5, oavsett vem det är man pratar med blir ju samtalet SÅ mycket mer intressant ifall man bjuder in den personen i berättelsen och frågar vad den tycker om det man berättar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHA, för det första, Fredrika, att din tanke är att "inte skulle ge mig så mycket".. Jadu, det är nog inte vad de flesta tänker när de börjar ett långdistansförhållande. "Åh, vi går in i långdistans, för det GER MIG så mycket".. Haha! I många fall tror jag snarare att det är ett nödvändigt ont... Liksom, att distansen blir något som man väljer eftersom man har drömmar/planer som inte är geografiskt nära just då.

      Du fick mig att skratta en andra gång med din Skypesex-kommentar. Och jo, du har ju rätt. Alla sorts relationer (med få undantag) och även o-distans mår ju bra av dessa tips. Bra spaning!

      Radera
    2. Nej det blev ett syftningsfel, jag menade att jag inte trodde att INLÄGGET skulle ge mig så mycket. Men det var ett givande missförstånd för det fick mig att tänka efter. Skulle det kunna tillföra en relation något att ha den på distans jämfört med att bo nära varandra? Jag tror precis som du att de flesta uppfattar distansen som ett nödvändigt ont, och att man upplever mycket saknad och längtan. Men en av mina vänner hade ett förhållande med en belgare, och hon sa en gång att den förälskelsen hade hållit i sig mycket längre jämfört med ett ickedistansförhållande. Att det liksom tar längre tid att "vänja" sig vid varann när man bara ses ibland. Vad tror du?

      Radera
    3. Hahhaha, men gudars, då blev detta ju ännu bättre..! Haha, nu förstår jag vad du menar...
      Jag tror verkligen du är något på spåren där, och jag har tänkt samma sak. En distans med LAGOM mycket umgänge tror jag kan vara helt optimalt för vissa par, då man inte habituerar till att den andre är nära, utan kanske vidmakthåller den där känslan av att något är *extra bra* när man väl träffas. Man börjar liksom inte ta den andres närvaro för given?

      Just dessa tankar har fått mig tidigare att uppskatta särboende, när man träffas 3-4 gånger i veckan. Det har varit riktigt nice, eftersom jag då alltid hunnit se fram emot och längta, ibland sakna, men framförallt njuta av att både ses, och egentid.

      Däremot tror jag det där är så olika för olika par, och att även om man bor ihop så kan man vidmakthålla kärleksrus genom att umgås mycket isär (med egna vänner, egna hobbys etc)... Så jo, jag tror definitivt det ligger något i det, men det finns flera metoder för att uppnå samma långdragna förälskelseprocess. Hur tänker du?

      Radera
    4. Jag lutar nog mest åt att distansen är negativ för förhållandet. Även om man kan ha det härligt när man ses tror jag att saknaden mellan besöken är för stor för att kunna vägas upp. I alla fall när det är så lång distans som mellan Nyköping och Paris. Om du hade bott kvar i Stockholm så hade du och Emil ju ändå haft ett distansförhållande eftersom ni bor i olika städer. De veckor han jobbade och du hade mycket i skolan kanske ni bara skulle setts till helgen. Och det är nog en mer lagom tidsperiod mellan besöken för att kunna njuta av att längta lite. Så du och jag verkar tänka ganska lika. Great minds think alike eller hur man nu brukar säga :)

      Radera
    5. Intressanta tankar, Fredrika... Satt jag och läste kommentaren högt för Emil och muttrade skämtsamt "men vilken neggokommentar!" (med glimten i ögat givetvis). För jag håller verkligen med om att denna distans är lite för lång för att vara fruktsam.
      Hahaha, har jag sagt att jag älskar komplimangen "Great minds think alike".. Inte ofta man får möjlighet att berömma både den andre OCH sig själv lika starkt och på samma gång. För visst blir jag smickrad att bli jämförd med dig, fina Fredrika! En så jädra bra kommentar alltså ;)

      Radera
  3. Jag har varit ihop med en kille som är från Tyskland i snart 2 år! :) Vi träffades när han studerade i Sverige och när skolan var slut ville vi inte skiljas åt så vi fortsatte hålla kontakten. Han fick jobb i Tyskland så vi har sedan ett år tillbaka rest tillsammans och hälsat på varandra (blir ungefär var tredje månad). Till våren flyttar jag ner till honom i en månad för att skriva min uppsats. Vi har alltid haft mentaliteten att vi fortsätter hålla ihop så länge båda vill. Vi har inget bestämt för framtiden eller hur mycket vi ska prata med varandra men det brukar meddelanden nästan varje dag och ett telefonsamtal i veckan eller varannan vecka. Förhoppningsvis ger någon med sig och byter land ;) Jag tycker om långdistansförhållanden för det ger mig frihet att göra vad jag vill och när vi väl ses så är det alltid så mysigt och roligt! :) Tror enda nackdelen är att jag ibland kan bli osäker på om han träffar andra men försöker då tänka att vi har riktlinjer om vad som är okej och inte okej och att jag måste lita på den andra.

    Tror vissa klarar av långdistansförhållande olika bra... Jag har en kompis som inte kan vara utan sin kille i två veckor innan hon blir superledsen. Men som sagt, jag trivs med långdistans just nu i livet för jag har mycket egna planer på gång och jag anser att ett förhållande inte betyder att man umgås 24/7, ett förhållande för mig är att man "har någon där", någon som man kan lita på, prata med och känna sig älskad av :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hanna, jag vill bara ge dig en STOR kram just nu! Du bidrar med ett så modernt, självständigt, nyttigt och fint sätt att se och hantera långdistans på. Jag gillar verkligen hur stark du verkar vara i dig själv, och att se din tyska pojkvän som en bonus du inte tar för givet något med, men umgås med så länge det passar er båda. Jag tycker det låter hur fint som helst. Och just det här med nojandet om svartsjuka osv - det tror jag i många fall blir oundvikligt att man gör, men att man, precis som du säger, påminner sig själv om den tillit som finns er emellan och att det inte lönar sig att misstro, så kommer man på rätt bana igen. Åh, så klokt!

      Dessutom vet jag också att alla är så olika... Att man, som du, lyckas göra långdistansen till en fördel och en förmån är verkligen en vinnande egenskap hos dig!

      Radera
    2. Vad gulligt svar Emelie! <3 Tycker att du alltid bidrar med så mycket fina tankar i din blogg så känns bra att dela med mig av något jag med :) Kram!

      Radera
    3. Verkligen! Men jag blev så glad av din syn på det, och jag ämnar försöka överta samma attityd och känsla kring det hela :D <3

      Radera
  4. Och angående Skype-sexet så var de något vi gjorde mycket i början, även sexting haha men tror det är lättare att få det o-krystat på engelska än svenska... Ta en sexig mening på engelska och översätt den till svenska så vet ni vad jag menar. Nu är vi mer vänskapliga i kommunikationen och väntar med det sexiga tills när vi ses :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha, jag vet PRECIS vad du menar. Jag skrev dock det till Louice över, att jag tycker sexting nästan blir mer krystat än Skype-sex. Dessutom har ju du en fördel i och med att din pojkvän och du kommunicerar på engelska. Tänk om ett vanligt Svensson-par skulle försöka köra sexting på engelska - det skulle bara bli än mer awkward!

      Radera
    2. Jo det blir lätt oseriöst, även på engelska haha

      Radera
    3. Vad ska man liksom använda för könsord? Pussy och cock? Vagina? Penis? Secret garden? x'DDDD Jag dör av bara tanken!

      Radera
  5. BRA LISTA, TACK!! Jag kan leva mig in i situationerna/problemen trots noll egna erfarenheter av ett långdistansförhållande, men däremot tror jag att jag kommer föredra ett framtida förhållande i lite mer särbo-stil (bo i samma stad fast inte nödvändigtvis bo ihop eller hänga med varandra varje möjliga tillfälle) och då tänker jag att denna guide är guld att ha med sig i bakfickan:)

    Gillade särskilt punkt 5:) den är nog viktig i en relation oavsett distans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många som tänker så, och det har blivit alltmer modernt faktiskt! Så var jag jätteinne på att ha det också, fast när jag var poly såklart. Tyckte det var så himla nice! Nu blev det långdistans istället, hoho, och jag får väl se hur det blir i framtiden.

      Radera
  6. Av min lilla erfarenhet av distansförhållande är punkt ett viktig, när jag och min kille precis blivit tillsammans flyttade jag till en annan stad och eftersom vi var så nya som par vågade jag inte riktigt säga vad jag önskade och ville ha, vi hade t ex helt olika behov av att höras och jag behövde mer bekräftelse än han behövde. Så i början var det ganska jobbigt. Nu är jag mycket tryggare i förhållandet och vi känner varandra mycket bättre så vet vi dels hur den andre är och vad den behöver, men också känns det här med att berätta sin förväntningar inte alls jobbigt och som att man ställer krav.

    Blev lite flummigt, men många bra punkter! Tänker att det är bra att ha tänkt till innan hur man skulle vilja ha det men att man också får ta det som det kommer :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahhh... Det där tror jag är så himla vanligt - speciellt om förhållandet är nytt!! Då vågar man liksom inte kräva det man behöver i en relation och så hamnar ofta en i ledsenhet och den andra har inte ens någon aning?
      Hur kom det sig att du vågade öppna upp dig? var det ett speciellt tillfälle eller har det kommit långsamt med tiden att dina behov "sipprat ut"?

      Tack för att du berättar lite om dina erfarenheter, Julia. Det är så bra med nya perspektiv! <3

      Radera
  7. För mig har distansen faktiskt räddat förhållandet! Var tidigare sambo med en engelsman medan jag pluggade och han mest...satt hemma. På grund av en NPF-diagnos så föll det sig inte naturligt för honom att söka jobb, träffa nya människor eller sköta om hushållet utan mycket hjälp och vägledning från mig. Till slut kände jag att det inte funkade att jag både pluggade, städade, tvättade, lagade mat etc. etc. samtidigt som jag också gick i terapi en gång i veckan. Då bad jag honom att antingen flytta hem eller så måste vi göra slut eftersom han behöver mer stöd än vad jag klarade av att ge just då.

    Så klart känner jag mig fortfarande som ett as ibland men nu har det gått mer än ett år och båda är överens om att det fungerar OK för oss att inte ses varje dag. Däremot chattar vi dagligen, videochattar eller ringer varandra lite då och då och om jag har tid efter jobbet så spelar vi gärna WoW tillsammans. Och just det, vi skickar mycket kort på olika saker vi äter, köper, gör eller funderar på så att vi kan dela de små vardagshändelserna tillsammans ändå.

    Får dock ofta höra negativa saker om min typ av förhållande eftersom folk överlag utgår ifrån att sambo är det ultimata målet och att jag nu måste känna mig så himla "ensam". Fast jag har ju inte förlorat någonting? Jag är ihop med min bästa kompis och allt är 100% extra bra när vi äntligen ses igen! Kanske kommer det inte alltid att kännas rätt men jag tänker lite som någon skrev ovanför, att man kör på så länge båda tycker att det är nice liksom.

    Enda negativa är väl att ens sexliv styrs lite av när det finns billiga flygbiljetter typ. Och det är ju faktiskt inte alls säkert att man är sugen på att ligga just när det är dags att hälsa på varandra vilket är galet synd. Men som du själv skriver så finns det ju mer än ett sätt att fixa den biten på...

    Det var verkligen inte meningen att skriva en hel uppsats och vara så här självutlämnande men distansförhållande är ett så spännande ämne att jag inte kunde låta bli!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken otroligt intressant historia, Loui...! Jag kan verkligen förstå frustrationen och smärtan i att frångå den "monogama samlevnadsmallen" pga individuella förutsättningar, men samtidigt låter det verkligen som att ni hittat det optimala sättet att leva på, grundat i er situation.

      Jag läste denna kommentar högt för Emil också, eftersom jag tyckte den var så intressant och berikande. Man ska verkligen inte ta för givet att samlevnad är något bra! I vissa fall är det absolut bättre med distans - lite som jag och Fredrika diskuterar, att en viss mängd distans kanske alltid är bra?

      ÄLSKAR just det här med att ta kort på vad man gör/äter/köper. Jag älskar sådant! Det är verkligen punkt nummer 5: att bjuda in någon till ens vardag. Så himla mysigt.. <3 Jag tycker ni verkar ha det på det bästa sätt ni kan, och jag tror absolut inte att samboskapet alltid är målet. #avskynormer

      Aah, sexet ja.. Hur långt ifrån varandra bor ni nu? Flygbiljetter, men är det fortfarande inom landet? Förlåt, nu blev jag nyfiken i en strut! Tycker er historia är tokintressant! :)

      TACK för att du delar med dig, Loui! Jag är så glad att få flera perspektiv och du ger verkligen ett nytt och härlig sådant..! :D

      Radera
    2. Han bor någon timme utanför London medan jag bor i Värmland. Så tekniskt sett är det bara 2 timmar bort med flyget men sedan tillkommer några timmar tåg och buss för att ta sig till flygplatsen i Göteborg som är mest praktisk för oss. Så det blir ju ett helt litet projekt att hälsa på varandra men ändå smidigare än om man hade bott i helt skilda delar av Sverige t.ex.

      För övrigt är det hans tur att komma hit nästa vecka för att vi firar 4 år tillsammans, är om möjligt ännu mer pepp på det nu :D

      Radera
  8. Tack för den här guiden, Emelie! Har aldrig haft ett långdistansförhållande bortsett från att min pojkvän tillbringade en sommar i London, men då sågs vi ändå med två veckors mellanrum... Vet inte alls hur jag skulle hantera en längre period av distans i nuläget. Skall i vilket fall bli så spännande att få följa dina äventyr i Paris - det märks liksom redan att du har "hittat hem" igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så svårt, för man vet ju faktiskt aldrig hur det kommer bli förrän man utsätts för det... Jag vet liksom inte hur bra detta kommer gå med Emil *men tänker mig givetvis att vi kommer klara det*.. :')
      Och tack!!! Jag stormtrivs verkligen!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)